Nu har vi kryssat runt bland öarna på Cape Verde under ca 2 veckor, något som jag verkligen kan rekommendera, vissa av öarna är fantastiskt vackra. Och min favorit är nog St Antao, som ligger ett ”stenkast” ifrån Mindelo på Sao Vicente. Vi tog en dagstur dit med guide då vi låg i Mindelos Marina.

St Antao, gröna fantastiska sluttningar, grönskan var verkligen skir såsom svensk vårgrönska sannolikt beroende på att det nyss regnat. Fåglarnas kvitter och svalkan på den höga höjden bidrog till att vårkänslorna börja spira i kroppen. Om man skall göra en nyinspelning av filmen Shangri La, så skulle jag rekommendera St Antao för det var magiskt vackert, tyvärr så gör inte bilderna platsen rättvisa. Jag kan definitivt rekommendera de som gillar att vandra att besöka St Antao och de andra Cape Verde öarna då det finns många vackra stigar att vandra på.

I denna gamla vulkankrater var det uppenbarligen bördigt av åkerbruket att döma, annars var det fullt med terrassodlingar högt som lågt, dit ingen maskinell utrustning nådde så levnadsvillkoren är nog tämligen kärva.

Vulkankratern stupar här brant ner mot botten som låg kanske ca 100 m längre ner.

Mängder med vackra utsiktspunkter

Vägar som slingrade sig högt upp på bergåsar där det stupade brant ner på bägge sidor

Det kraftiga regnandet hade förstört en del av de nyanlagda vägarna

Här ser man var regnvattnet har forsat fram och fört mer sig sediment ifrån bergen

Vidare ut mot havet, uppenbarligen för regnet också med sig fin sand så underlaget siktas och den fina sanden tas till vara

Här ser vi en av högarna av sand de samlat ihop, sanden används

därefter för att tillverka cement!!?

Då färjan lade till på St Antao så skulle landgången kopplas på färjan, och här använder man inga maskinella hjälpmedel utan istället så var det hela 11 gubbar som sög i, ett annat sätt att bekämpa arbetslöshet. Men lönerna är nog låga, man såg flera bevis på fattigdom, som också är uppfinningarnas moder, de ser man inte minst i nedanstående utegym

Ett ute gym, där vikterna är gjutna i cement med konservburkar som gjutformar.

St Antao är verkligen en av höjdpunkterna så här långt på resan, där vi också kunde bevittna hur Atlantdyningen dundrade in mot kusten

Dyningen når runt i stort sett alla öar och vikar så man får inte vara känslig för att det rullar på ankarplatserna, har märkt att man blir betydligt tåligare med lite övning. Ankarplatser man tidigare ansåg helt omöjliga att ligga på är helt plötsligt helt OK.

Brava

Ifrån St Antao seglade vi de ca 120 Nm vidare mot Brava, till en början en lugn segling i lagom medvind fart ca 6 knop. Men på natten kunde man i fjärran se hur det blixtrade och snart upptäckte vi regnoväder på radarn ca 4 nM bort, vi trodde det skulle ta en tid innan vi drabbades av ovädret, men icke sa Nicke, någon minut senare öste regnet ner och 15 m/s rakt på näsan, så vi rullade in seglen motorerade ca 45 minuter därefter så var det varierande regn och vind av mera måttligt format. Så nu har vi haft vår första squall, inte alltför dramatiskt så det skall vi nog kunna hantera tämligen galant på vägen över.

Ankringsplatsen på Brava

Den lokala restaurangen med Bar

Inte riktigt Cafe Opera stuk på baren direkt

Maten som serverades smakade desto bättre, fisk, grönsaker, ris för ca 45 kr/ skalle. Smakade utmärkt efter en strapatsrik promenad vi haft på ca 4 timmar.

Som tog oss till ca 700 meters höjd med denna bedårande utsikt, men på vägen fick vi …

Kämpa oss fram på skrå i rasbranter så det var inte helt utan risk vi vandrade fram med vår guide

Boskapsskötseln verkar inte så intensiv mera grön i dubbel bemärkelse

Här tar vi en välbehövlig paus för att beundra utsikten och hämta andan och kanske också beundra en och annan….

spindel som det var tämligen gott om.

Fogo

Nästa ö vi besökte var Fogo, vilket var en utmaning i sig då vi fick skjuta upp besöket en dag då det var alldeles för mycket sjö som gick in i hamnen, det var tämligen skumpigt ändå där vi låg i dubbla led.

Ser lugnt ut med det var en kontinuerligt svinga in i hamnen som slet hårt på linor och knapar, de som inte utrustat sina båtar med rejäla och flexibla förtöjningstampar sov inte bra under de två nätter vi stannade, då det ryckte våldsamt i deras förtöjningar. Mer än en tamp nöttes av redan under första natten.

Några av våra linor, men man får vara innovativ då man förtöjer….

Ovansidan av containrar var bra förtöjningspunkter på så sätt minskades nötandet mot betongkajen.

Vi blev väl belönade för våra gungande nätter på Fogo, en busstur tog oss runt på ön som också är av vulkaniskt ursprung. Man hade ett vulkanutbrott så sent som 2015 som slog hårt mot det kooperativa vintillverkningen, stora delar av lager, byggnader och plantor förstördes eller dränktes av lava.

I denna mycket gamla vulkankrater (ca 9 km i diameter), ligger det trots att det är helt svart och ser helt sterilt ut en kooperativ vingård, som producerar ett mycket bra vin. Tror nog inte att skörden är speciellt stor.

Här ser man några nya plantor utmed vägen, kan inte påstå att det ser speciellt bördigt ut

Här provar vi vinet på den nybyggda anläggningen, smakade mycket bra.

På vägen tillbaka så besökte vi en by som drabbats hårt av vulkanutbrottet, de hade fått sina hus förstörda, myndigheterna hade byggt nya hus till dem på en annan plats, men de ville tillbaka till sin ursprungliga by och väntade på att få flytta tillbaka. Via organisationen hade vi ordnat med lite bidrag av nödvändigheter såsom, anteckningsblock, pennor, hygienartiklar, kläder etc som lämnades till barnen i byn.

Här sitter några av barnen förväntansfullt undrande vad händer nu?

De äldre barnen ser mer avvaktande ut, lite sund skepsis kanske

Påsarna som delades ut räckte tyvärr inte till alla barnen, ty många barn var det, 10-15 barn i en familj var inga ovanligheter. Enligt byfogden skulle det fördelas rättvist väl hemma då de flesta var släckt på det ena eller andra viset, men det är nog bara en from förhoppning.

Fattigdomen var annars påtaglig då det längs vägen stod flera grupper av barn och försökte sälja olika varor, här var det peppar.

Butikerna var av tämligen enkel karaktär, men här fann vi en gammal långseglarklassiker som jag läst så många gånger om, hur speciellt de engelska seglarna efter att ha ridit ut en tuff storm öppnade en burk med konserverat smör för att belöna sig. Så nu ingår också konserverat smör i vårt förråd, skall bli spännande att prova på utan att först ha ridit ut en storm får vi hoppas.

Sao Nicolao

Sista anhalt innan vi seglade tillbaka till Mindelo var Pt do Papagaio, ett litet paradis i miniatyr, där vi njöt, umgicks, badade och tog oss en sundowner på stranden strax innan det mörknade.

Förberedelse för en sundowner och lite ”Nibbles”, trevlig

Kapten fick också låna en sk SUP ( Stand Up Padelingboard), utmärkt träning för en gammal mans kropp, inte minst den slappa torson får sig en bra genomkörare.

Här blev det också lite tid för reparationer. Vår el-winch för storskotet ”gick sönder”

På något sätt så kom linan i beknip och böjde själva linföraren så att den gick av, vred till och förstörde själva hjulen som låser linan och böjde skruvarna som höll den på plats (tog lite tid att få isär det hela), det är enorma krafter så man får vara försiktig, vet inte om det var handhavande fel, eller bara otur, troligtvis det förstnämnda. Reservdelar är redan beställda och levereras till Martinique dit våra döttrar kommer under jul och nyår.