Vi har haft problem med internet anslutningar och med datorerna så därför har det dröjt med uppdateringarna, hoppas vi kan vara lite mer frekventa framöver

Otur/klantig

Häromdagen då jag hade bytt olja så upptäckte jag att det stänkt ut en hel del olja runt filtret då jag hade provkört motorn för att kolla oljenivån. Uppenbarligen hade jag inte lyckats dra åt filtret ordentligt med mina hala fingrar. Filtret sitter inte lodrätt utan lutar ca 20 grader så det rinner alltid ut en del olja då man byter filter. Har lärt mig det nu så blöjor och papper under som adsorberar oljan så brukar det gå rätt fort att få det rent och snyggt efteråt. Men man blir lite hal om handen och får dåligt tag om filtret så kanske jag inte dragit det ordentligt. Jag skruvade dit det ordentligt trodde jag och sanerade igen, nu tog det klart längre tid att få det rent och snyggt och jag svettades flitigt (lindrigt sagt) i det varma motorrummet. Jag bad Kerstin starta motorn för att se om det var något läckkage, det var faktiskt första gången under alla år som jag bytt olja som det läckt, normalt så kollar jag inte utan antar att det håller tätt som vanligt. Kerstin kör igång motor och omedelbart så flyger filtret rakt ner under motorn och oljan sprutar/rinner ut, ni kan säkert gissa hur det såg ut. Vad berodde nu denna fadäs på, sannolikt för att jag följt ett tips och köpt oljefilter på nätet till en ”identisk” Perkins motor, VP TMD 22 är en Perkins motor med VP färg och namnskylt samt några små förändringar, uppenbarligen har man ändrat gängan till filtret alternativt att jag med mina oljesöliga fingrar inte fått filtret att ta gänga. Som väl var hade jag ett ”original” VP filter som skruvades på plats. Därefter följde ett långt saneringsarbete och till slut blev det svårt att skilja på vad som var tvättvatten och vad som var min transpiration. Nästa åtgärd blir att köpa upp sig på ett lager med original filter a.s.a.p

 

(Mot) Barbados

Seglingen över Atlanten mot Barbados har beskrivits med dagliga rapporter via satellit, men tyvärr så räcker inte bandbredden inte till att visa foton så nedan följer några foton ifrån överfärden där fokus är fiske., men innan vi for iväg kom Mindelos vackra damer och tog farväl av vår kapten

Här är två av dem.

Den här vackra besten en Mahi Mahi var en av de fiskar vi fick, den räcke till 4 rejäla måltider för oss 5 ombord

Men först skall den rensas en syssla Kerstin har tagit på sig, hon fick blodad tand då vi ofta i köpte färsk forell på marknaden i Turkiet

Så här mycket blev det då den var styckad i portionsbitar

Det blev givetvis sashimi också, den smakade så utsökt att dagen därpå blev det dubbel portion

Men Lotta ville inte vara sämre hon, så då vi fick nästa fisk en Kingfish så anmälde hon sig som frivillig ”fisk fillèare”

Vi var en hårsmån ifrån att fånga vad vi tror var en Blue Marlin, men den smet iväg ifrån kroken. Hoppas verkligen att den klarar sig, vi vill absolut inte fånga fiskar som vi inte äter upp, eller skada en fisk i onödan som vi tyvärr gjorde i detta fall, men den föll av kroken som satt i ryggmuskel och döma av farten han drog i väg med verkade den tämligen OK, den lyckades också spotta ut kroken, bra jobbat.

Segelsättning var under sista 8-9 dagarna dubbla försegel, funkar utmärkt och det rullar inte alls så mycket som förståsigpåarna påstår, snabbt gick det också, med tanke på den svaga vinden.

Barbados
Då vi kom fram möttes vi av en båt som eskorterade oss till inklareringsbryggan och Agenten som Cornell sailing hade ordnat fixade ALLA papper mycket smidigt. Som ärlig Svensk så skrev jag givetvis att vi hade mängder med vin och sprit, då jag berättade det för våra seglar kolleger så sa de att det skall du Absolut inte göra skriv 2 liter sprit och 4 liter vin så blir det inga problem, så då vi klarerade ut så skrev jag 2 liter sprit och 4 liter vin, döm om min förvåning då tjänstemannen hämtade fram de dokument jag skrivit tidigare, hur skall jag förklara var all dryckjom tagit vägen, som tur var kollade han inte just den informationen. Annars hade jag väl fått säga att den har vi druckit upp, det har ju varit fest i stan, 50 årsfirande av Barbados självständighet.

Eskorten in till bryggan

En stund senare bar det av in till hamnen mitt i stan, en bro skulle öppnas och det tog sin tid men till slut kom vi igenom denna smala passage.

Lady Rebell en Irvin 52 på väg in i hamnen

Ibland är man glad att man inte har en katamaran, detta var den minsta katamaranen av de som kom in, de andra hade bara någon decimeter till godo på var sida

Här ligger vi mitt i smeten, med massor av festande människor runt om, det var uppträdande mest varje dag, men tyvärr så regnade det kraftigt under några dagar så gatorna blev helt översvämmade och många stannade hemma då det trodde att vissa evenemang skulle bli inställda. Ett flertal evenemang blev flyttade med kort varsel. Men Rihanas uppträdande på en gratiskonsert blev av på utsatt tid, dock sjöng hon bara en sång. Jag avstod att gå då jag misstänkte att det skulle vara massor av kö och stök, men Kerstin gick med de andra och hörde henne sjunga en sång tillsammans med en barnkör, så jag missade ingenting.

Istället laddade jag för att fixa vår nya kombinerade motorljus och däcksbelysning vi hade fått installerat i Turkiet. Den hade nämligen ramlat isär, dyrt är inte detsamma som kvalitet, själva konstruktionen var helt undermålig, små skruvar i plasthöljet utan brickor, tacka fan för att de äter sig igenom plasten, själva däcksbelysningen hade suttit och dinglat ute på Atlanten i sladden i över en vecka utan att ramla ner, så sladden hade de skruvat fast ordentlig. Så upp i masten och skruva ihop med rejäla brickor, men först skulle popnitarna den satt fast med borras upp.

Tyvärr så gillar jag inte höjder så jag är klart utanför min komfortzon där uppe trots att det inte är så högt, tur att man vänjer sig. Sen skulle den popnitas fast igen, köpte en liten popnittång för ville inte ta med den stora jag hade dit upp, verkade knöligt med den, men det visade sig att det var riktiga don som behövdes för att dra nitarna så ner igen och upp med den stora tången. Nu bar det sig inte bättre än att då första niten satte sig for tången rakt i skallen så det sjöng om det och det blev blodvite, men det var inte mycket att be för, men bättre teknik och hålla undan skallen så kom strax de andra nitarna på plats.

Ett litet sår som gav upphov till världes blåtira en stund senare, så alla frågade vad som hänt. Jag skyllde på Kerstin och sa att ibland vaknar hon upp med ett jädrans humör och då kan man få sig en smocka som känns, vet ni förresten att Kerstin är en gammal kickboxare berättade jag vidare för alla som ville höra på, de tittade med tvekan på mig och undrar kan detta vara sant. Jag tror att det var Fritjof Nilsson Piraten som sa att ”en god berättare måste kunna ljuga trovärdigt” Jag får nog träna mer på det.
Underhållet var inte slut med det, då jag inspekterade genuaprofilens infästning i själva rullbeslaget, så upptäckte jag att 5 av 8 popitar fallit ur, och vid närmare inspektion kunde jag peta bort de övriga tre enkelt för hand. Det var på håret att vi fått fixa detta ute till havs, sannolikt alla slag i seglet som nött på nitarna. Lärdom; kolla nog varje dag på överfarter att allt funkar som det skall. Några timmars jobb montera isär, göra rent, täta med sikaflex för att det inte skall komma ner vatten i växeln och nita fast igen, nu hade jag vanan inne och inget blodflöde följde.
Men vi var förskonade ifrån allvarligare haverier nedan följer ett litet axplock vad som hände några av våra medseglare i Rallyt

En skörad genua och ett skotblock som flög all världens väg redan efter några timmars segling ifrån Mindelo de då passerade en sk. accelerations zon, områden där det lokala kraftiga vindar typ 30-40 knop. De vände tillbaka mot Mindelo och fick sig en rejäl tur i motviden som tog många timmar.
På Irvin 52’an som normalt har centerbord, men på denna båt var det fastsvetsat sedan många år, dock inte bättre än att efter 4 dagar så föll centerbordet ner och i varje våg så klonkade det till så det sjöng i hela båten. Nervöst och massor med kontakt med varv och förståsigpåare som kunde ge lugnande besked att det är nog ingen fara, det värsta som kunde hända var att de tappade centerbordet.
En båt fick vatten i dieselmotorns cylindrar, han tog bort spridare sög ut vatten och olja fyllde ny olja men fick den inte att starta så de hade ingen laddning förutom en liten solpanel som höll igång autopilot och instrument men ingen kyl. De var en av fältets långsammaste båtar och den svaga vinden gjorde att de kom in drygt en vecka efter oss. De var väldigt trötta då. Nu ligger de i Barbados och väntar på mekaniker och reservdelar

Det värsta var dock Hanse 50’an som redan haft en mängd problem, deras styrvajer gick av, och de fick inte autopiloten att fungera, de var bara två ombord och fick handstyrda med nödrorkult sittandes på sittbrunnsdurken i flera dygn. De blev med tiden väldigt utmattade, som väl var fick de hjälp av en rally båt som seglade upp mot dem. I den höga sjön vågade de inte gå alltför nära så en av deras besättningsmän simmade över för att hjälpa dem. Killen var mekaniskt kunnig och fick igång autopiloten så med dess hjälp så seglade de vidare, men det var inte slut med det, då de skulle lägga till så pajade deras bog propeller, ingen stor sak, men…
Det finns mer att rapportera men detta får räcka.
Barbados är dyrt
Det är dyrt på Barbados, matpriserna mycket högre än hemma, man undrar hur de lokala klarar sig, en normalinkomst är ca 1000 USD i månaden, och det är oftast bara en inkomst. Det får gå runt i flera butiker då de vet vad som är ”billigt” i just den butiken, men för att få det att gå ihop bor de många i varje hushåll, typ mor- och farföräldrar, jag kan lova att boende standarden inte är hög. Vi försökte leta hyggliga priser både på mat och på restauranger, och fick ett nästan osannolikt tips, en adress i ett hyreshus, gå upp på tredje våningen och knacka på så kan ni köpa käk där????.
Vi gjorde som de sagt och med stor tvekan knackade vi på dörren till lägenheten, en kvinna öppnade och visst det stämde hemlagad mat till OK priser och rikligt var det och tämligen gott.

Man klev rakt in i köket där det lagades mat i stora mängder, medans vi var där kom det flera hugade spekulanter.

Här står vi i trappuppgången utanför ”restaurangen/köket”, på väg mot stranden för att spisa vår inhandlade mat.

Strandbaren hade inget emot att man tog med egen mat bara man köpte någon öl eller två, vilket vi givetvis gjorde med glädje.

Stranden var lång och härlig och här njuter Kristoffer av en härlig strandpromenad som strax följdes av ett bad bland sköldpaddor

Utflykt
Vi hade tänkt hyra bil, men de vara alla uppbokade så vi tog en busstur som slog många rekord, vacker natur på smala vägar och det kändes mera som att åka en bergochdalbana inte för att det var särskilt brant men det svängde än hit än dit och det fanns bara två lägen på gas och broms, allt eller inget. Vi belönades även då vi kom fram till Bathsheba en vacker layed back strand med några surfare som mest satt och snackade och drack en och annan öl, månne väntade de på den ”perfekta vågen”.

Stranden i Bathsheba

Fish and chips blev det också under enkla former, och givetvis sköljs det ner med öl.
Avsked
Vi har varit tillsammans med rally deltagarna sedan början av September och man har lärt känna många trevliga medseglare, så givetvis har det blivit ett antal avskedspartyn, tunnvis med rompunsch, öl och vin har passerat våra strupar, halvdruckna har vi fallit varan om halsen och bedyrat vår nya vänskap och uttryckt hopp om att vi skall träffas i någon avlägsen ankarvik, så det var med en tår i ögonvrån vi lämnade våra nyfunna vänner för att nu på egen hand utforska Karibien.

Ett av flera spontana avskedpartyn, detta på stranden till Carlisle Bay

Dags att bryta upp för att i morgon segla till nya platser
Mycket kan hända
Vårt nästa mål blev Rodney Bay på St Lucia, där träffade vi en svensk som vi kom i samspråk med. Han hade samlat ett gäng som bestod av hans söner och några kompisar och uppenbarligen chartrat en Svan 72 en äldre ketch, men bara någon dag senare kunde vi läsa att den fattat eld och att man kämpat i timmar med att få elden under kontroll, båten blev troligen så skadad att den inte går att återställa, tur i oturen att det inte hände till havs.