Innan vi började segla så var fritiden en begränsad resurs bestående av semester och helger, någon kanske vill tillägga kvällar, men så mycket värst fritid vet jag inte om det var, man skulle handla, städa, laga mat etc, samt vila ut efter dagens arbete. Hursomhelst för mig var det mycket viktigt att effektivt utnyttja den begränsade fritid vi hade, det resulterade ex. vis i att vi åkte ut med båten så snart vi kunde fredag eftermiddag, ut till någon ö för att grilla. Vidare nästa morgon för att segla och hitta ny natthamn, och så hem söndag eftermiddag för söndagsmiddag med barnen. Att stanna på samma ställe hela helgen hände sällan. Det samma gällde under semestern, här skulle det vara effektivt, inte kan man såsa runt på samma ö mer än en natt, upp tidigt njut av en härlig frukost, men sedan var det slut på såsandet, iväg och upplev..

Nu är situationen en helt annan, fritiden känns nästan som en oändlig resurs, och därmed ingen brådska, nu finns det verkligen utrymme för att såsa runt och göra i stort sett ingenting.  Våra barn som hälsade på för några veckor sedan kände inte alls igen oss, de som tidigare tyckt att vi stressade iväg hej vilt. Nu fick de påpeka flera gånger, ”pappa är det inte dags att åka vidare vi har nästan varit här en hel vecka nu”, vadå vecka vi kom ju häromdagen. Så kändes det åtminstone, men vid närmare eftertanke så var det nog snudd på en hel vecka vi varit på samma plats.

Men det är väldigt härligt att ha det på det viset, inga bestämda planer. Man kanske kommer till en ö som man bara tänkt ha som mellanstop för att resan inte skall bli så lång, men upptäcker att här var det fantastiskt så låt oss stanna. Det motsatta kan också hända en ö man trodde skulle vara fantastisk visade sig inte motsvara våra förväntningar och då kan man segla vidare.

AIS är en bra uppfinning, inte bara för att undvika kollision, utan kanske mest för man kan hålla koll vad ens vänner är. Man ser att en vänbåt inte är så långt bort och då kan man ändra kosan för att möta upp och umgås en stund, allt detta gör planering svår/överflödig i alla fall i det korta perspektivet. En planering vi skjutit på och som börjar bli aktuell är var skall vi spendera orkansäsongen, alla billiga marinor börjar redan fyllas upp, det är var de mer erfarna seglarna påstår. Så vi får väl ta tag i det med det snaraste.

Socialt livet på topp

Efter att våra barn hälsat på så kom broder Staffan och hans son Robert på besök. De mönstrade på i St Anne, Martinique och fick genast en rompunch innanför västen

Därefter ner mot Rodney Bay för att bl.a. tanka billig diesel, drygt 8 kr/liter mot ca 18 kr/l på Martinique, viss skillnad då man tankar 460 liter. Vi seglade ner till Tobago Cays igen och denna gång var det mera vindstilla och mer båtar men fortfarande underbart vackert.

Där fick vi också syn på denna imponerande ödla

Staffan som hade sett ett naturprogram om Karibien ville hemskt gärna se en kolibri och i samma träd som ödlan, fanns det flera stycken, dock svåra att fotografera så ni för nöja er med ödlan. Staffan dock helnöjd. Men Windward anchorage på Mayrea gick inte av för hackor det heller

Går man över till andra sidan ön kommer man till Saline Bay

Där hade ett stort kryssningsfartyg lagt till och ”bussat” in mängder med passagerare som bjöds på Steel band och buffé lunch, hade man varit fräck kunde man kanske spisat lunch gratis den dagen. Vi var mycket nöjda över att vi valde att ankra på windward anchorage.

Men strax var det tid för broder och son att flyga hem igen så det blev en krävande segling ifrån Bequia till St Anne, Martinique. Vinden var på näsan och varierade i styrka. Mot kvällen tog vinden extra fart så kryssen mellan St Lucia och Martinique blev extra jobbig med flera squalls, vågor som slog över däck, de 90 nM tog drygt 19 timmar och vi lade ankar ca kl 0500

De ser dock rätt nöjda ut då vi tar ett sista foto av dem innan de for vidare hemåt

Det sociala livet tog inte slut med det, på Martinique stötte vi ihop med en mängd seglarkompisar, bl.a Carina och Conny på Ultimo (blogg lazylady.net), en Amel 54, modellen efter våran. Bl.a. lurade vi iväg dem för att vi tillsammans skulle äta grillade revbensspjäll på stranden, vi hade blivit tipsade av våra vänner på Element att det skulle vara både trevligt, gott och billigt. Koordinaterna var dock inte helt korrekta vi fick. Efter lite letande hittade vi Element drickandes öl på en helt annan plats än vi förmodat. Vi försökte leta rätt på Ultimos besättning, men vi fann dem inte på våra ursprungskoordinater, men de kompenserades dagen efter med middag ombord på Kepa så jag hoppas att vi är förlåtna nu. Förutom det har vi varit på 40 årskalas på Element, haft Katharina och Anders på Carpe-Mare (carpe-mare.se) på middag och firat Australiens nationaldag med en mängd andra seglare.

Vi firar att Sherrie på Element fyller 40 år

Här förbereder de två Australiensiska båtarna för barbecue party den 26 januari, Australiens Nationaldag. Påminner lite grann om svensk midsommar, man dricker alkoholhaltiga drycker från tidig förmiddag till sen kväll, men där slutar likheten, ingen dans, och inga små grodorna.  De flesta Australiensare vi träffat påpekar att det finns många likheter mellan Sverige och Australien, inte bara att vi båda gillar ABBA, men vi tycker om att festa rejält också.

Men paradiset har sina ormar

Allt är inte frid och fröjd, det slinker in en och annan orm i paradiset. Den första upptäckte Kerstin en morgon då hon tog ett bad. Hela aktre babordssidan var helt svart av ett tjock lager sot, vi gissade genast på att det var avgaskröken till diesel generatorn som började bli igensatt. Vi hade bett Amel agenten Riza i Göcek att göra rent den, men uppenbarligen blev det inte gjort, det de kom ihåg var att fakturera men inte utföra jobbet. Bara ner i motorrummet och börja skruva loss kröken, lättare sagt än gjort, skruvarna satt som berg, de hade uppenbarligen inte varit loss på många år. En bult gick av, men med gemensamma insatser ifrån broder Staffan fick vi loss både krök och bult.

Ett under att den gick över huvud taget.

Soten var hård som betong, så det tog sin tid att få loss det inte minst i den delen som var i motorrummet.

Här sliter Kerstin hårt i motorrummet, och se så fint det blev

Det tog någon vecka att få allt i ordning, vi ville inte mecka för mycket medans Staffan och Robert var ombord, det finns roligare saker att göra när man bara är två veckor i Karibien. När vi blev ensamma tog vi tag i slutfasen att göra rent ifrån sot, söka packning utan framgång, så det fick bli Loctite snabb packning som skall tåla 350 grader. Efter ihop skruvning så körde vi i 10 minuter och inget läckage, vi får nu hoppas att det klarar några timmars drift också. Vad vi lärde under tiden var att med lite strömhushållning så klarar vi att ligga still utan att använda diesel generatorn. Följande åtgärder vidtogs:

Dra ner frysen till ca 8 minusrader istället för 14 minusgrader.

Slå av datorn då den inte används

Slå av instrumenten

Tidigare körde vi elverket ca 45 minuter morgon och kväll, men nu har vi 99-100 % på batterimonitorn då solen går ner och runt 90 % på morgonen då vi vaknar, perfekt!

I går upptäckte jag att det var ett spel mellan profilen som storseglet sitter i och själva ”kopplingen”

som den sitter bultad i, hålen har uppenbarligen blivit ovala. Kan atlantöverfarten ha orsakat detta med alla slag i seglen? Just nu funderar vi på hur vi bäst åtgärdar det hela.

Vi har fått en offert för att byta den stående riggen här i Martinique, det är nog bästa stället för oss att få det gjort då de har stor erfarenhet av att byta stående riggen på Amel då riggverkstaden är vägg i vägg med Amel’s lokal kontor. De har också all grejer i lager så de kan starta med kort varsel.

Andra kan också ha problem och då kan man inspektera undervattenskroppen på detta sätt

Smart!!

Men det är inte slut med ormar än. Jag har haft ont i sidan en längre tid speciellt på mornarna, det är mycket plågsamt att resa sig ur sängen och den efterföljande ½ timmen, därefter har smärtan mildrats till det knappt känts något alls, för att sedan vara tillbaka morgonen därpå med förnyad styrka, min gissning har varit en njursten. Som tur var fick vi tag på en doktor som kunde engelska som tog emot oss, jag förklarade situationen och hon förslog röntgen och ultraljud. Det första stället jag fick remiss till hade tid 14 dagar senare så det dög inte. Besökte doktor igen och hon ringde och beställde tid på ett ”medical center” i ett köpcentrum ca 5 mil bort, tiden var 07:15, så beställde taxi kl 06:00 vid marinan så upp i ottan, ingen frukost, i dingen iväg till marinan, etc. Väl på ”centret fick vi vänta dryga timmen på röntgen. Sjuksköterskan kunde ingen engelska, därefter ytterligare vänta en timme på ultraljud och den doktorn kunde inte heller engelska. Till min förvåning hittade han en njursten i den njure jag inte hade ont i, men däremot ingen sten i den jag hade ont i. Via knagglig Google översättning framgick det massor av förstoppning/förkalkning i njuren etc . Inte speciellt klargörande, vad göra nu? Först ta sig tillbaka till Le Marine där vi ligger med båten, inte det lättaste då det inte finns varken bussar taxi eller någon som pratar engelska. För att göra en lång historia kort, då vi frågar en kassörska på ”Intersport?” om hon kan ringa taxi, så erbjuder sig kvinnan framför i kassan att köra oss. Hon kan ingen engelska och inte hennes man heller. Vi trodde att hon skulle ta oss till en Taxi station, men inte, hon körde som en värsta biltjuv nästan hela vägen fram, visade vart vi kunde få en taxi för sista biten. Där stod en kvinna och liftade, så det slutade med att Kerstin och jag samt kvinnan fick lift hela vägen till Le Marine. Ett äventyr bara det.

Vår ursprungsdoktor hade berättat att hon skulle vara ledig några dagar, så vi letade rätt på en ny doktor som kunde engelska, väntade någon timme, fick audiens. Doktorn tittade på bilderna och förklarade att det inte var något allvarligt, sannolikt en muskelinflammation som orsakade smärtan, något som jag haft som alternativ, men trott mer på njursten. Så hon ordinerade motion, smärtlindrande piller och i nödfall antiinflammatoriska piller. Så nu får vi se om det löser sig.

Ny Dinge

Vi har äntligen blivit med ny Dinge, häromdagen inhandlades en 3.1 m lång AB dinge med Aluminium botten

Nu återstår frågan, vilken motor skall vi köpa till? De flesta vi talat med säger att Yamaha Enduro är överlägset bäst, vi provade en likadan dinge som vi har med en Yamaha på 15 hk, den gick som ett skott och planar med 4 personer. Tyvärr så väger motor ca 40 kg, om man istället köper en Tohatsu 9.9 hk så väger den bara 28 kg, mycket enklare att hantera. Ekipaget kommer ett plana med två personer och någon packning, det borde räcka. Tvåtaktare finns inte att köpa på så många ställen så det blir ingen ny motor innan vi kommer till St Marin, så tid att fundera.