Hej igen! Nu kommer inläggen tätare eftersom vi nu har hyggligt internet och kan komma ikapp med inläggen.

Senast vi hörde av oss var vi på St Kitts, som vi lämnade en dag senare än planerat, tanken var att vi skulle lämnat samma dag som vår jolle hamnade uppochner, men det tog sin tid att både fixa motorn och smälta det försmädliga i att inte ha förstått att även den nya tunga jollen med motor kunde hamna upp och ner i den kraftiga vinden. Ett misstag kaptenen får ta på sig, hoppas jag nu har lärt läxan så att det inte sker igen.

Således blev det en dag senare vi lämnade St. Kitts, och det var nog tur att vi sköt på det ty trots att vinden nu lagt sig ytterligare, blåste det rätt bra.

Här seglar vi på läsidan av St Kitts med akterlig vind och hygglig fart trots att botten är full med grön ”mossa” och mängder med havstulpaner.

Väl norr om St Kitts så vred vinden och vi fick den inledningsvis så att det blev pin kryss, vinden varierade mellan 10- 15 m/s och vågorna sköljde stundom över både däck och spray-hood. Med rejält revade segel gjorde vi trots det god fart framåt i den höga sjön och ibland så ”försvann” allt vatten under båten och vi föll ”rakt ner” en stund och det skakade i riggen några gånger. Kanske inte den roligaste seglingen för våra inte helt segelvana vänner ombord, men med tiden vred vinden så vi kunde slaka lite på skoten och sköt ytterligare fart mot St Barth och fick till slut en riktigt härlig segling.

 

St Barth

Eller St Barthelemy som ön också kallas var tidigare en svensk koloni. 1778 köpte Gustav III ön ifrån Frankrike, köpeskillingen var bl.a. att Frankrike fick fri tillgång till hamnen i Göteborg. Gustav III gjorde ön till ett skatte- ”paradis” och ekonomin kom inledningsvis att blomstra. Den lär också ha varit en fristat för allehanda efterlysta skurkar och skojare (kanske som Cayman Island, Luxemburg och andra liknande länder än i dag är fast vi skriver 2017, konstigt). Men allting har ett slut, ekonomin försvagades och Frankrike tog över ön igen 1878. Det svenska arvet har bevarats bl.a. i form av vägskyltar med både det svenska och franska gatunamnet. Det är lite egendomligt tycker jag, då de flesta öarna som vi besökt här i Karibien har bytt ”ägare” ett antal gånger men de tidigare ägarna har inte alls lämnat lika stora avtryck åt eftervärlden som Sverige har gjort på St Barth.

Huvudstaden heter fortfarande Gustavia, och man verkar göra sak av att ön har varit svensk. (Kan det vara positivt dvs det svenska? Det debatteras ofta vad som är svenskt i dagens integrationsdebatt och många verkar tycka att det svenska är dåligt och inte får framhållas, här verkar man inte ha något problem med det tvärt om).

Några exempel på gatunamnsskyltar

Även det förr så förhatliga Systembolaget har hittat hit, kanske ligger det något positivt i svensk alkoholpolitik, eller är skylten en symbol för ett fantastiskt sortiment av vin och sprit?

Något vi snabbt lärde oss är att St Barth är en mötesplats för de superrika, något som vi inte hade hört innan vi kom till Karibien. Lyxjakterna låg på rad i hamnen och framförallt på redden, men man kan bli lite  trött på alla dessa lyxbåtar.

Men skönheter som denna J jakt kan man inte få för mycket av, det låg tre stycken i hamnen då vi var där.

Tjusig akter

En matros/gast hade de skickat upp för att fixa något i masten, ganska högt eller hur och kolla….

….dimensionen, masten är bra mycket grövre än den person som sitter där i båtsmansstolen

Alla båtägare har inte samma goda smak, denna en gång gamla motoryacht som ägdes av en gammal F1 förare, byggdes om till någon hybrid mellan trimaran och motorbåt, från 25 meter lång motorbåt till en av världens största segelyachter??

Men mycket utrymme för fest, sol och bad

Hamnen i St Barth är väldigt väl skyddad så man kan förstå att det var en viktig hamnplats förr i tiden

Hyggligt stor ankarplats utanför likaså, och då man tröttnat på att beundra lyxjakterna så kan man beundra andra vackra jakter såsom….

…en och annan Amel, den bortre är Kerpa.

St Martin igen

Vi blev inte länge på St Barth, utan kosan sattes mot St Martin som ett sista stopp för våra vänner Hasse och Sussie, en kort men skön segling i lagom vind.

På St Martin finns det en flygplats med en lite märklig placering, direkt vid en strand. Vi har via flera youtubeklipp sett folk stå där och krampaktigt hålla i sig i vinddraget ifrån startande jetplan för att inte flyga all världens väg, så nu när vi väl var på St Martin så åkte vi till Maho Bay som platsen heter för att bese det hela.

Det första vi möttes av var en varningsskylt, håll i dig annars kan du blåsa bort, verkar den vilja säga.

Man kommer alldeles intill start och landningsbanan

Flygtider håller den lokala baren till handa

så det är bara att beställa in en öl och vänta, fast det ser ut som mer än en öl en hel hink, lång väntan eller? Nä vi var flera att dela.

Och när man njuter sin öl kan man se plan på väg ner för landning

eller man kan välja att stå under, vi blev informerade att det strax skulle landa en Airbus 340 det största planet som startar och landar på ön. Vi beslöt att stanna och kolla, vi såg också ett större jet plan starta, men det hela var definitivt överreklamerat, ser bättre ut på Youtube. Hursomhelst nu har vi varit där.

St Martin är milt sagt väldigt utvecklat för att ta hand om båtfolk, det dräller av varv, båttillbehörsbutiker, segelmakare, etc, etc. 6 dagar i veckan är det ett VHF nätverk, där allehanda ting och aktiviteter annonseras, båtägare med problem eller behov av reservdelare kan höra av sig och seglare med yrkeskunskap annonser sina kompetenser, mycket användbart. Själva ropade vi upp en lokal dykfirma som bl.a gör ren båt bottnar. De kom omgående och skrapade ren våran mycket beväxta båtbotten mot en rimlig summa i ersättning, kanske ett misstag för det mesta av bottenfärgen följde med så nu lär det växa hej vilt . En av dykarna var svensk som kom över med ARC för några år sedan och mötte Kärleken här, så nu tillbringar han halva året som dykare på St Martin och andra halvan i Sverige, han hade ingen anledning att klaga tyckte han.

En Amel-seglare hörde av sig och föreslog att vi med Amel-båtar kunde träffas. Timingen var kass då det förekom ett antal större aktiviteter, men det var åtminstone 5 ”Amel-båtar” som dök upp. Där satt vi och bytte erfarenheter med varandra medans en och annan öl slank ner genom våra torra strupar. Platsen var ”Little Jerusalem” en definitivt prisvärd restaurang med billig, enkel och mycket god mat, gå dit om ni är på St Martin.

Strax var det dags att ta farväl av Hans och Susanne som varit hos oss i nästan 3 veckor, alltid trevligt med besök.

Själva har vi bunkrat båten ordentligt, för kosan skall gå till Bahamas via British Virgin Islands, båda platser lär vara rejält dyra på mat. En av båttillbehörsbutikerna ordnar regelbundna turer till större livsmedelsbutiker på både den franska och holländska sidan, vi har gjort tre turer och varje gång har vi haft rejäla lass med oss till Kerpa. Förhoppningsvis klarar vi oss ett par månader nu med endast inköp av frukt och grönt och kanske någon komplettering med kött i frysen.

Nästan fullt under durkar och i lådorna.

Frysen är proppfull.

Frys

Frys är något som vi inledningsvis inte trodde att vi skulle ha av kostnad-, utrymme-, strömekonomi- skäl. När jag sedan byggde frysen så tänkte jag att den är mer ”trevlig” än nödvändig så jag valde att bygga en tämligen liten på ca 35 liter för att den inte skulle dra för mycket ström och att det fanns ett bra utrymme att bygga den på som inte tillät mycket större frys. Så här efter i efterhand inser jag att den blev för liten, det är fantastiskt praktiskt med en rejäl frys. På många öar är det svårt at hitta bra råvaror, såsom köttfärs, fläsk, kött och ibland även vettigt styckade kycklingbitar. Då man är på platser med bra utbud så vill man köpa på sig rejält med frysvaror, dessutom så är färska grönsaker dyra och inte helt lätta att hitta ute på öarna. Det skulle kännas bra att kunna bunkra upp med broccoli, spenat, frysta ärter etc. Så nästa gång vi ligger på land en längre tid kommer jag nog att bygga en större frys. Kompressor och förångare är dimensionerad för en betydligt större frys, så det blir inga problem. Strömekonomin fungerar utmärkt nu, så länge vi ligger för ankar behöver vi inte köra elverket. Med en större frys så kommer givetvis elförbrukningen att gå upp, men vi har plats för ytterligare 200 watt solceller och dessutom så funderar vi på en vindgenerator för molniga dagar samt då vi seglar, så en större frys kommer nog att rymmas i el-budgeten. Så ni som funderar på det här med frys inför långsegling snåla inte på volymen, och ta till med en rejäl kompressor och förångare så att det inte behöver jobba så hårt, och givetvis isolera ordentligt. Vi har 10 cm i väggarna, 15 cm i botten, och 13 cm i locket. Polyuretan-paneler är bäst och enklast att bygga med om man nu inte har så djupa fickor att man kan bygga med vacuum paneler.