Ja igår så slog vi vårt rekord avseende motorering, 37,5 timmar 230 nM. Hoppas det står sig länge.
Men ett “stilla hav” har sin tjusning, när havets yta bara är lätt krusad så syns den underliggande mäktiga Atlantdyningen betydligt tydligare. Oftast har höjden varit gissningsvis drygt 1.5 meter, men regelbundet kommer det dyningar upp mot kanske 3 meter, låter inte så märkvärdigt och är kanske inte det heller, men vågorna är långa åtminstone 100 meter emellan, enligt vågprognosen skall det vara 10 till 12 sekunder mellan vågorna. Hursomhelst de rullar in mot båten och man lyfts upp och får en helt annan “utsikt” över det oändliga havet, man ser oändligt långt känns det som. En stund senare så är man nere i vågdalen och vips så ser man inte längre än till nästa vågkam. Strax rullar nästa våg in med sin massiva volym. Ingenjören i mig uppskattade mängden vatten i vågorna som sakta lyfter oss upp och ner, och någonstans runt 2000 ton är det som kommer framvällande om man tar den volym som en 2.5 meter hög våg har på de 16 meter som båten är lång. En oerhörd massa energi som kanske kunde utnyttjas som fossilfri energi? Kanske något för Trump han är ju klimatskeptiker, men energin är ju inhemsk så borde ge upphov till ett och annat jobb.

Men nu seglar vi. Igår kl 16:30 stängde vi av motorn upp med alla segel inklusive mesanstagseglet (ungefär som en genacker fast på mesanmasten) dryga 4 knop vart det. Snart så ökade vinden och därmed farten och innan det mörknade kl 19 åkte stagseglet ner och en stund senare seglade vi med bara genuin satt. Runt kl 12 i morgon vill vi komma fram för att ta oss in i hamn, så det får inte gå för fort. Enligt gårdagens prognos så skall det friska i och det är bättre att bromsa i lättare vindar än i hårdare ( mindre guppigt i alla fall). Nu på morgonen har vi 160 nM kvar så ideal fart är 5.7 knop. Vi trimmar efter optimal fart inte maximal.

Glädjande var att vid middags tid igår så fick vi AIS kontakt med vår vänbåt Aura som vi skall segla tillsammans med i Bahamas, snart så kunde vi ha kontakt via VHF och utbyta bl.a. fiske skrönor med. Nu kommer vi att segla med åtminstone VHF avstånd emellan oss fram till Abrahams Bay.

Det har blivit mycket varmare, inte ovanligt med temperatur strax under 35 grader inne i båten på eftermiddagarna. Trots att vi vant oss med värmen så blir det påfrestande. Det är en vänskaplig kamp för att få bästa plats den med skugga och vinddrag för svalka. Tack och lov är det fortfarande svalt på nätterna så då ligger den som har vakten med filten över sig, det behövs.
Vi har provat ett nytt vaktschema, Vi har fått lärt oss att hjärnan kräver minst 6 timmars sammanhängande sömn för att fungera bra. Kroppen klarar sig däremot bra på korta sömnperioder, något som vi själva märkt. Eftersom jag har problem med sömnen och mycket svårt att sova på dagarna, så tar Jag första kvällspass 20 till 24, då sover Kerstin, därefter tar Kerstin över till kl 0600 varvid jag får en längre sammanhängande sömn. Från 06 till 20 tar jag huvudansvaret så Kerstin kan vila ut, hon har dessutom huvudansvaret för mathållning så inte mer än rätt att jag att tar flest timmar vid rodret. Det har funkat mycket bra, vi känner oss båda hyggligt utvilade, hjärnorna känns som de är i topptrim ( kolla beräkningen ovan, inget för en uttröttad hjärna eller…….). Vakthållning är inte så strikt som tidigare nu har vi en timer på, upp till 20 minuter kan den vila som har vakten, när klockan ringer tar man en koll runt över ett tomt hav, kollar att inga nya båtar visar sig på AIS, eventuellt trimmar seglen för rätt fart. Därefter en liten tupplur, och sedan påt igen.