Vi har vår vana troget inte haft någon tur med vindarna mot Bahamas som vi tidigare berättat om. Men vi fick i alla fall lite vind på slutet och då vi seglade nära Aura så blev det några bra foton på vår båt, och det är alltid trevligt.

Kerpa på väg, just här blåser det rätt hyggligt annars var det mest guppigt, inte minst då vi fick napp av denna jättefina Mahi Mahi.

Den stolte kaptenen visar upp fångsten.

Här på rensbordet blir den till kotletter och filéer. Mahi Mahi smakar fantastiskt gott, en av de absolut bästa fiskar vi provat alla kategorier, smakar förträffligt som sashimi, i fisksoppa, panerat och stekt eller hur man nu väljer att tillaga den. Kan varmt rekommendera att tillverka ett ”rensbord” då det också funkar utmärkt för allehanda reparationsarbeten, det har kommit till nytta många gånger. Funkar utmärkt att placera grillen på också.

Kerstin passade på att göra en äppelkaka under färden, och här ser ni vådan av att baka på ett gungande hav trots upphängd spis blev den lite sned, men den smakade UNDERBART.

Mayaguana

Första anhalt blev Mayaguana, ankarplatsen är skyddad av ett rev och det var lite spännande att navigera in i det kristallklara vattnet med brott och koralhuvuden runt omkring oss. Så fort vi var innanför revet vart det lugnt. Djupet var inledningsvis 4-5 meter så tämligen komfortabelt, men längre fram var det betydligt grundare och fler korallhuvuden både lite här och där. Tourterelle en annan Barbados 50 båt som vi också bestämt möte med tillsammans med Aura anlände ifrån Puerto Rico en tur på ca 450 nM, och de anlände en knapp timme före oss, och lade ankar strax innanför revet och inväntade Aura och oss som kom samtidigt till Mayaguana. Tourterelle är en Alure 45 en aluminium båt med fällköl, så med den upp sticker de runt 1 meter djupt. De har ett framåtseende ekolod till sin hjälp, så de fick agera lots och lotsade in oss runt alla korallhuvuden och grundområden. Det kändes verkligen skönt att få sådan hjälp första gången då man annars med hjälp av synen får avgöra var det är för grunt för att kunna passera.

Här ligger vi med ca 4 andra båtar som redan var där. Som synes är det inte djupt alls i denna mycket stora ”lagun” som är ca 5 nM lång och ca 2 nM bred, djupet mestadels runt dryga 2 meter men kanske inte mer än en meter på många ställen, tidvattnet är ca 80 cm så tämligen viktigt att ha koll om det är hög eller lågvatten då man ankrar på knappa tre meter. I vårt fall var det nästan högvatten så det blev bara någon decimeter till godo vid lågvatten men eftersom det var sandbotten så kändes det helt OK.

Aura och Torturelle för ankar i det kristallklara vattnet

Mayaguana var en ganska övergiven ö visade det sig, men till vår stora glädje efter knapp 100 m promenad ifrån dingebryggan så stöter vi på en bättre kiosk som säljer mobiler och sim kort, precis vad vi behöver. Medans kvinnan fixar våra sim kort så går vi tvärs över vägen och klarerar in, så ca 2 timmar senare, är vi både inklarerade och kommuniserbara. I övrigt var det bara en liten by där.

Man ser alltför ofta båtar som har förlist, i bakgrunden strax tillvänster om mobilmasten ser man att det ligger en segelbåt uppspolad på land. Tyvärr inte den enda, på revet utanför låg det en nyligen uppspolad segelbåt. En ensamseglare som somnat och med autopiloten på ränt upp på revet enligt vad vi fick höra. Kan inte varit länge sedan då all lättlossad utrustning såsom vindgenerator och segel winchar etc var kvar. Vi kunde inte komma nära för att inspektera båten då det var blåsigt och kraftig sjö, hur som helst väldigt tråkigt att se.

Rum Cay

Nästa anhalt blev Rum Cay för oss och Tourterelle, Aura hade besök att hämta upp i Georgetown.

Rum Cay lär ha fått namnet av att ett skepp med Rom förliste här en gång i tiden. Speciellt ”Unspoilt” var det inte, 2015 drabbades Bahamas av en orkan och Rum Cay råkade väldigt illa ut.

Av dingebryggan återstår inte mycket, men det mest tragiska är Marinan

Orkanen spolade upp en enorm mängd med sand som blockerade hela infarten och den tidigare naturliga kanal som gick genom revet och gav marinan skydd och samtidigt kontakt med djupt vatten.

Gissningsvis hade den här båten sökt skydd här i tron av att vara säker på en så pass skyddad plats.

Men man kan undra vem som hade mest otur, den som sjönk eller han som höll sig flytande och nu bor ombord på sin båt i en marina som inte har någon väg ut till havet. Intressant försäkringsärende, han som sjönk om han nu var försäkrad borde fått ersättning, men han som har sin båt i behåll, men inte kan komma ut ur marinan, han kan knappast kräva ersättning, eller…., intressant försäkringsärende, något att tänka på för de som söker skydd i så kallade orkanhål nog inte alls ovanligt att de kan täppas igen av svall sand.

Men han var inte ensam av att vara inlåst, dessa villor med sjötomt har nog förlorat en hel del i värde, dessutom svårsålda båtar!

Det var inte bara marinan som råkar illa ut, en av de officiella byggnaderna hade också farit illa

Med tanke på texten på taket USAID har de fått hjälp ifrån sin granne. Innan vi kom hit visste vi ingenting om Bahamas, men trodde i vår enfald att det skulle vara ett något bättre utvecklat samhälle med hygglig levnadsstandard med tanke på alla turister som vi fått för oss besöker Bahamas. Men som ni ser på denna officiella byggnad har de det inte fett, nej livsvillkoren här är nog lika svåra som de på de västindiska öar vi besökt tidigare, tuffa med andra ord.

Restaurangen på Rum Cay, de serverade hygglig kyckling

I enkel men ren miljö. Priset var som för en lunch i centrala Stockholm, dyr med andra ord. Bahamas är den absolut dyraste platsen vi hittills har besökt, det gäller även livsmedel i affärerna, förstår inte hur de lokala klarar sig.

Vad vi också ser mycket av här är mängder med avbrutna projekt, och kvarlämnade maskiner av alla de slag. Måste vara en i deras sammanhang stor misshushållning av kapital.

Kristallklart vatten så långt ögat når.

Conception Island

Conception Island är en riktig pärla utan bosättningar.

Återigen kristallklart vatten, i bilden kan man se vår ankarkätting en bra bit utifrån båten,

Vattnet är fantastik klart överallt

Även på lovart sidan som normalt blir betydligt grumligare av vind och vågor

Mängder med fiskar och…

en hel del koraller, här upplevde vi vår hittills bästa snorkling.

Fantastiskt härliga strandpromenader

Och en och annan klättring

Ett riktigt paradis, det var så här vår inre bild av att segla i Karibien hade sett ut, och någonstans har det gnagt i bakhuvudet, när kommer vi fram till vårt paradis? Svaret är väl uppenbart, här är det. Vi är fantastiskt glada över att vi beslöt att segla hit, det var inget vi bestämt i förväg, men flera som vi talat med har berättat hur vackert det är, samtidigt hade vi hört att sticker man mer än 1.8 meter djupt så har du fel båt för Bahamas. Hittills har vi inte haft några problem att hitta både skyddade och paradisiska ankarplatser trots att vi sticker dryga 2 meter djupt.

Georgetown

Georgetown skulle vara ett lite större samhälle, men innan vi kom dit var man tvungen att passera vad som kallas ett ”Cut”. Ett ”Cut” är en öppning i revet som gör att man kommer innanför ett mycket långt rev (över 100 nM) som skyddar bl.a. Great Exuma Island, innanför där är det grunt och skyddat. Djupet är ofta runt 3-4 meter men på många ställen kanske bara dryga metern, så här är det en klar fördel för katamaraner och fällkölsbåtar som kan ta sig hela den skyddade sträckan innanför revet. Medans vi med djupa kölbåtar tvingas att gå ut genom Cut’s där vågorna ofta är höga och tidvattnet gör det mycket skumpigt att passera, för att därefter ta oss in igen för att finna skyddade och gudomligt vackra ankarplatser. Dessa Cut’s är ofta tämligen smala med en djupfåra på mellan 4-8 meter med bränningar och rev kantande ”djupfåran” på vägen in. Med dagens sjökort och GPS så är det lite spännande att forsa fram emot öppningen med brytande sjö runtom och kanske också ett ”race” dvs. sjö mot tidvattnet som kan ge stående brytande vågor samtidigt som man ser botten klart och tydligt runt om och ekolodet visar djup på mellan 4 till 6 meter. Första gången höll man andan och hoppades att specialkorten var korrekta för kortet i Navigatorn visade bara bränningar överallt men m.h.a. Waypoints inlagda ifrån specialkorten vet man vart man skall gå. Jag är full av beundran för tidigare långseglare som utan GPS och med bristfälliga sjökort navigerade i dessa områden. Fast det är ju intet mot de riktiga upptäckarna som med tunga svårmanövrerade fartyg sökte nya landområden, tänk att närma sig Bahamas med den tidens fartyg, nattetid då man knappt ser något alls och seglar på flera tusen meters djupt vatten som på bara några båtlängder blir så grunt att man kan vada. Det var annat virke i dåtidens sjöfarare.

På väg in mot ett ”Cut”, ser inte så dramatiskt ut, men då det var som mest spännande så tänkte vi inte på att fota utan hålla korsen rätt och hålla utkik efter djupfåran

Där innanför är det lugnare

Georgetown, är en liten by vars utbud var mycket begränsat. Vi hade hör att det skulle vara dyrt på Bahamas och hade därför fyllt båten till brädden, behöver bara komplettera med frukt och grönt annars klarar vi oss säkert ett par månader. Tur var det för det är inte bara dyrt utan utbudet är mycket begränsat. Prisexempel lök, potatis och tomater hade på ett ställe enhetspris om dryga 5$ kr/kilot. En hemlagad limpa 6 $. En apelsin 1 $ styck. En påse chips 6.5$ etc.

Stränderna här runt Georgetwon var mycket välbesökta och det låg tjockt med båtar på ankarplatserna, till skillnad mot de nästan helt öde ankarplatserna vi varit på tidigare.

Om man inte drack en dyr Rum punsch a 9$/glas så kunde man bada med…

”tama” rockor, 4-5 stycken simmade runt där helt oberörda av alla badande nyfikna både vuxna och barn.

Lee Stocking Island

På Lee Stocking Island blev det återförening med ytterligare två Barbados 50 båtar, de franska båtarna Balanec och Jiju som seglar runt med sina barn.

Det ordnades picknick på stranden med allehanda läckerheter

Jiju som driver ett nätverk av sushi restauranger visar hur man bereder Conch, det stora vackra snäckans innehavare, själv har jag en kluven inställning till att äta dessa mollusker som bor i så vackra skal. Måste ta evigheter att bygga ett så stort skal och endast någon minut att konsumera.

Efteråt så spelades det ”vatten handboll” dingarna fick agera mål. Efter några ruscher upp och ner var man helst slut. Både kul och hälsosamt behövdes ingen extra träning de dagarna.

Här ser man fördelen med en grundgående båt, efter våra aktiviteter kan de promenera ut till sina grundgående båtar, själva har vi ankrat runt hörnet i ett djup av dryga 2 meter vid lågvatten, men vi gick på två gånger på väg in mot ankarplatsen. Då vi navigerar på så grunt vatten gör vi det uteslutande då tidvattnet är på väg upp för att inte riskera att fastna ifall tidvattnet är på väg ner.

Även här var det gudomligt vackert, så vi passade på att ta några romantiska selfies