Bahamas del 1

Vi har vår vana troget inte haft någon tur med vindarna mot Bahamas som vi tidigare berättat om. Men vi fick i alla fall lite vind på slutet och då vi seglade nära Aura så blev det några bra foton på vår båt, och det är alltid trevligt.

Kerpa på väg, just här blåser det rätt hyggligt annars var det mest guppigt, inte minst då vi fick napp av denna jättefina Mahi Mahi.

Den stolte kaptenen visar upp fångsten.

Här på rensbordet blir den till kotletter och filéer. Mahi Mahi smakar fantastiskt gott, en av de absolut bästa fiskar vi provat alla kategorier, smakar förträffligt som sashimi, i fisksoppa, panerat och stekt eller hur man nu väljer att tillaga den. Kan varmt rekommendera att tillverka ett ”rensbord” då det också funkar utmärkt för allehanda reparationsarbeten, det har kommit till nytta många gånger. Funkar utmärkt att placera grillen på också.

Kerstin passade på att göra en äppelkaka under färden, och här ser ni vådan av att baka på ett gungande hav trots upphängd spis blev den lite sned, men den smakade UNDERBART.

Mayaguana

Första anhalt blev Mayaguana, ankarplatsen är skyddad av ett rev och det var lite spännande att navigera in i det kristallklara vattnet med brott och koralhuvuden runt omkring oss. Så fort vi var innanför revet vart det lugnt. Djupet var inledningsvis 4-5 meter så tämligen komfortabelt, men längre fram var det betydligt grundare och fler korallhuvuden både lite här och där. Tourterelle en annan Barbados 50 båt som vi också bestämt möte med tillsammans med Aura anlände ifrån Puerto Rico en tur på ca 450 nM, och de anlände en knapp timme före oss, och lade ankar strax innanför revet och inväntade Aura och oss som kom samtidigt till Mayaguana. Tourterelle är en Alure 45 en aluminium båt med fällköl, så med den upp sticker de runt 1 meter djupt. De har ett framåtseende ekolod till sin hjälp, så de fick agera lots och lotsade in oss runt alla korallhuvuden och grundområden. Det kändes verkligen skönt att få sådan hjälp första gången då man annars med hjälp av synen får avgöra var det är för grunt för att kunna passera.

Här ligger vi med ca 4 andra båtar som redan var där. Som synes är det inte djupt alls i denna mycket stora ”lagun” som är ca 5 nM lång och ca 2 nM bred, djupet mestadels runt dryga 2 meter men kanske inte mer än en meter på många ställen, tidvattnet är ca 80 cm så tämligen viktigt att ha koll om det är hög eller lågvatten då man ankrar på knappa tre meter. I vårt fall var det nästan högvatten så det blev bara någon decimeter till godo vid lågvatten men eftersom det var sandbotten så kändes det helt OK.

Aura och Torturelle för ankar i det kristallklara vattnet

Mayaguana var en ganska övergiven ö visade det sig, men till vår stora glädje efter knapp 100 m promenad ifrån dingebryggan så stöter vi på en bättre kiosk som säljer mobiler och sim kort, precis vad vi behöver. Medans kvinnan fixar våra sim kort så går vi tvärs över vägen och klarerar in, så ca 2 timmar senare, är vi både inklarerade och kommuniserbara. I övrigt var det bara en liten by där.

Man ser alltför ofta båtar som har förlist, i bakgrunden strax tillvänster om mobilmasten ser man att det ligger en segelbåt uppspolad på land. Tyvärr inte den enda, på revet utanför låg det en nyligen uppspolad segelbåt. En ensamseglare som somnat och med autopiloten på ränt upp på revet enligt vad vi fick höra. Kan inte varit länge sedan då all lättlossad utrustning såsom vindgenerator och segel winchar etc var kvar. Vi kunde inte komma nära för att inspektera båten då det var blåsigt och kraftig sjö, hur som helst väldigt tråkigt att se.

Rum Cay

Nästa anhalt blev Rum Cay för oss och Tourterelle, Aura hade besök att hämta upp i Georgetown.

Rum Cay lär ha fått namnet av att ett skepp med Rom förliste här en gång i tiden. Speciellt ”Unspoilt” var det inte, 2015 drabbades Bahamas av en orkan och Rum Cay råkade väldigt illa ut.

Av dingebryggan återstår inte mycket, men det mest tragiska är Marinan

Orkanen spolade upp en enorm mängd med sand som blockerade hela infarten och den tidigare naturliga kanal som gick genom revet och gav marinan skydd och samtidigt kontakt med djupt vatten.

Gissningsvis hade den här båten sökt skydd här i tron av att vara säker på en så pass skyddad plats.

Men man kan undra vem som hade mest otur, den som sjönk eller han som höll sig flytande och nu bor ombord på sin båt i en marina som inte har någon väg ut till havet. Intressant försäkringsärende, han som sjönk om han nu var försäkrad borde fått ersättning, men han som har sin båt i behåll, men inte kan komma ut ur marinan, han kan knappast kräva ersättning, eller…., intressant försäkringsärende, något att tänka på för de som söker skydd i så kallade orkanhål nog inte alls ovanligt att de kan täppas igen av svall sand.

Men han var inte ensam av att vara inlåst, dessa villor med sjötomt har nog förlorat en hel del i värde, dessutom svårsålda båtar!

Det var inte bara marinan som råkar illa ut, en av de officiella byggnaderna hade också farit illa

Med tanke på texten på taket USAID har de fått hjälp ifrån sin granne. Innan vi kom hit visste vi ingenting om Bahamas, men trodde i vår enfald att det skulle vara ett något bättre utvecklat samhälle med hygglig levnadsstandard med tanke på alla turister som vi fått för oss besöker Bahamas. Men som ni ser på denna officiella byggnad har de det inte fett, nej livsvillkoren här är nog lika svåra som de på de västindiska öar vi besökt tidigare, tuffa med andra ord.

Restaurangen på Rum Cay, de serverade hygglig kyckling

I enkel men ren miljö. Priset var som för en lunch i centrala Stockholm, dyr med andra ord. Bahamas är den absolut dyraste platsen vi hittills har besökt, det gäller även livsmedel i affärerna, förstår inte hur de lokala klarar sig.

Vad vi också ser mycket av här är mängder med avbrutna projekt, och kvarlämnade maskiner av alla de slag. Måste vara en i deras sammanhang stor misshushållning av kapital.

Kristallklart vatten så långt ögat når.

Conception Island

Conception Island är en riktig pärla utan bosättningar.

Återigen kristallklart vatten, i bilden kan man se vår ankarkätting en bra bit utifrån båten,

Vattnet är fantastik klart överallt

Även på lovart sidan som normalt blir betydligt grumligare av vind och vågor

Mängder med fiskar och…

en hel del koraller, här upplevde vi vår hittills bästa snorkling.

Fantastiskt härliga strandpromenader

Och en och annan klättring

Ett riktigt paradis, det var så här vår inre bild av att segla i Karibien hade sett ut, och någonstans har det gnagt i bakhuvudet, när kommer vi fram till vårt paradis? Svaret är väl uppenbart, här är det. Vi är fantastiskt glada över att vi beslöt att segla hit, det var inget vi bestämt i förväg, men flera som vi talat med har berättat hur vackert det är, samtidigt hade vi hört att sticker man mer än 1.8 meter djupt så har du fel båt för Bahamas. Hittills har vi inte haft några problem att hitta både skyddade och paradisiska ankarplatser trots att vi sticker dryga 2 meter djupt.

Georgetown

Georgetown skulle vara ett lite större samhälle, men innan vi kom dit var man tvungen att passera vad som kallas ett ”Cut”. Ett ”Cut” är en öppning i revet som gör att man kommer innanför ett mycket långt rev (över 100 nM) som skyddar bl.a. Great Exuma Island, innanför där är det grunt och skyddat. Djupet är ofta runt 3-4 meter men på många ställen kanske bara dryga metern, så här är det en klar fördel för katamaraner och fällkölsbåtar som kan ta sig hela den skyddade sträckan innanför revet. Medans vi med djupa kölbåtar tvingas att gå ut genom Cut’s där vågorna ofta är höga och tidvattnet gör det mycket skumpigt att passera, för att därefter ta oss in igen för att finna skyddade och gudomligt vackra ankarplatser. Dessa Cut’s är ofta tämligen smala med en djupfåra på mellan 4-8 meter med bränningar och rev kantande ”djupfåran” på vägen in. Med dagens sjökort och GPS så är det lite spännande att forsa fram emot öppningen med brytande sjö runtom och kanske också ett ”race” dvs. sjö mot tidvattnet som kan ge stående brytande vågor samtidigt som man ser botten klart och tydligt runt om och ekolodet visar djup på mellan 4 till 6 meter. Första gången höll man andan och hoppades att specialkorten var korrekta för kortet i Navigatorn visade bara bränningar överallt men m.h.a. Waypoints inlagda ifrån specialkorten vet man vart man skall gå. Jag är full av beundran för tidigare långseglare som utan GPS och med bristfälliga sjökort navigerade i dessa områden. Fast det är ju intet mot de riktiga upptäckarna som med tunga svårmanövrerade fartyg sökte nya landområden, tänk att närma sig Bahamas med den tidens fartyg, nattetid då man knappt ser något alls och seglar på flera tusen meters djupt vatten som på bara några båtlängder blir så grunt att man kan vada. Det var annat virke i dåtidens sjöfarare.

På väg in mot ett ”Cut”, ser inte så dramatiskt ut, men då det var som mest spännande så tänkte vi inte på att fota utan hålla korsen rätt och hålla utkik efter djupfåran

Där innanför är det lugnare

Georgetown, är en liten by vars utbud var mycket begränsat. Vi hade hör att det skulle vara dyrt på Bahamas och hade därför fyllt båten till brädden, behöver bara komplettera med frukt och grönt annars klarar vi oss säkert ett par månader. Tur var det för det är inte bara dyrt utan utbudet är mycket begränsat. Prisexempel lök, potatis och tomater hade på ett ställe enhetspris om dryga 5$ kr/kilot. En hemlagad limpa 6 $. En apelsin 1 $ styck. En påse chips 6.5$ etc.

Stränderna här runt Georgetwon var mycket välbesökta och det låg tjockt med båtar på ankarplatserna, till skillnad mot de nästan helt öde ankarplatserna vi varit på tidigare.

Om man inte drack en dyr Rum punsch a 9$/glas så kunde man bada med…

”tama” rockor, 4-5 stycken simmade runt där helt oberörda av alla badande nyfikna både vuxna och barn.

Lee Stocking Island

På Lee Stocking Island blev det återförening med ytterligare två Barbados 50 båtar, de franska båtarna Balanec och Jiju som seglar runt med sina barn.

Det ordnades picknick på stranden med allehanda läckerheter

Jiju som driver ett nätverk av sushi restauranger visar hur man bereder Conch, det stora vackra snäckans innehavare, själv har jag en kluven inställning till att äta dessa mollusker som bor i så vackra skal. Måste ta evigheter att bygga ett så stort skal och endast någon minut att konsumera.

Efteråt så spelades det ”vatten handboll” dingarna fick agera mål. Efter några ruscher upp och ner var man helst slut. Både kul och hälsosamt behövdes ingen extra träning de dagarna.

Här ser man fördelen med en grundgående båt, efter våra aktiviteter kan de promenera ut till sina grundgående båtar, själva har vi ankrat runt hörnet i ett djup av dryga 2 meter vid lågvatten, men vi gick på två gånger på väg in mot ankarplatsen. Då vi navigerar på så grunt vatten gör vi det uteslutande då tidvattnet är på väg upp för att inte riskera att fastna ifall tidvattnet är på väg ner.

Även här var det gudomligt vackert, så vi passade på att ta några romantiska selfies

Publicerat i Seglingsförberedelser | 5 kommentarer

”Budgeten höll”

Vi kom fram till revet idag kl 12 precis som planerat/budgeterat, efter en dryg timmes navigerande förbi korall huvuden kunde vi lägga vårt ankare på 3 meters djup. Nu ligger vi tryggt för ankar omgivna av det mest bedårande turkosa vatten kilometervis omkring oss. Kilometer med sandstränder och endast 4 andra båtar förutom vi tre båtar från Barbados 50 som har rendevoue just här.
Trötta är vi för det har rullat våldsamt i natt med vinden akterifrån saxade segel och kraftig dyning. En öl och sedan dax att sjösätta jollen för att ge oss in för att klarera in på Bahamas.

Publicerat i Seglingsförberedelser | 3 kommentarer

Rekord

Ja igår så slog vi vårt rekord avseende motorering, 37,5 timmar 230 nM. Hoppas det står sig länge.
Men ett ”stilla hav” har sin tjusning, när havets yta bara är lätt krusad så syns den underliggande mäktiga Atlantdyningen betydligt tydligare. Oftast har höjden varit gissningsvis drygt 1.5 meter, men regelbundet kommer det dyningar upp mot kanske 3 meter, låter inte så märkvärdigt och är kanske inte det heller, men vågorna är långa åtminstone 100 meter emellan, enligt vågprognosen skall det vara 10 till 12 sekunder mellan vågorna. Hursomhelst de rullar in mot båten och man lyfts upp och får en helt annan ”utsikt” över det oändliga havet, man ser oändligt långt känns det som. En stund senare så är man nere i vågdalen och vips så ser man inte längre än till nästa vågkam. Strax rullar nästa våg in med sin massiva volym. Ingenjören i mig uppskattade mängden vatten i vågorna som sakta lyfter oss upp och ner, och någonstans runt 2000 ton är det som kommer framvällande om man tar den volym som en 2.5 meter hög våg har på de 16 meter som båten är lång. En oerhörd massa energi som kanske kunde utnyttjas som fossilfri energi? Kanske något för Trump han är ju klimatskeptiker, men energin är ju inhemsk så borde ge upphov till ett och annat jobb.

Men nu seglar vi. Igår kl 16:30 stängde vi av motorn upp med alla segel inklusive mesanstagseglet (ungefär som en genacker fast på mesanmasten) dryga 4 knop vart det. Snart så ökade vinden och därmed farten och innan det mörknade kl 19 åkte stagseglet ner och en stund senare seglade vi med bara genuin satt. Runt kl 12 i morgon vill vi komma fram för att ta oss in i hamn, så det får inte gå för fort. Enligt gårdagens prognos så skall det friska i och det är bättre att bromsa i lättare vindar än i hårdare ( mindre guppigt i alla fall). Nu på morgonen har vi 160 nM kvar så ideal fart är 5.7 knop. Vi trimmar efter optimal fart inte maximal.

Glädjande var att vid middags tid igår så fick vi AIS kontakt med vår vänbåt Aura som vi skall segla tillsammans med i Bahamas, snart så kunde vi ha kontakt via VHF och utbyta bl.a. fiske skrönor med. Nu kommer vi att segla med åtminstone VHF avstånd emellan oss fram till Abrahams Bay.

Det har blivit mycket varmare, inte ovanligt med temperatur strax under 35 grader inne i båten på eftermiddagarna. Trots att vi vant oss med värmen så blir det påfrestande. Det är en vänskaplig kamp för att få bästa plats den med skugga och vinddrag för svalka. Tack och lov är det fortfarande svalt på nätterna så då ligger den som har vakten med filten över sig, det behövs.
Vi har provat ett nytt vaktschema, Vi har fått lärt oss att hjärnan kräver minst 6 timmars sammanhängande sömn för att fungera bra. Kroppen klarar sig däremot bra på korta sömnperioder, något som vi själva märkt. Eftersom jag har problem med sömnen och mycket svårt att sova på dagarna, så tar Jag första kvällspass 20 till 24, då sover Kerstin, därefter tar Kerstin över till kl 0600 varvid jag får en längre sammanhängande sömn. Från 06 till 20 tar jag huvudansvaret så Kerstin kan vila ut, hon har dessutom huvudansvaret för mathållning så inte mer än rätt att jag att tar flest timmar vid rodret. Det har funkat mycket bra, vi känner oss båda hyggligt utvilade, hjärnorna känns som de är i topptrim ( kolla beräkningen ovan, inget för en uttröttad hjärna eller…….). Vakthållning är inte så strikt som tidigare nu har vi en timer på, upp till 20 minuter kan den vila som har vakten, när klockan ringer tar man en koll runt över ett tomt hav, kollar att inga nya båtar visar sig på AIS, eventuellt trimmar seglen för rätt fart. Därefter en liten tupplur, och sedan påt igen.

Publicerat i Seglingsförberedelser | 5 kommentarer

På väg att slå rekord?

Det ser ut som om vi riskerar att slå ett gammalt rekord kanske inte det roligaste rekordet att slå. Nämligen flest antal motortimmar i sträck, just nu passerar vi 30 timmar. Vet faktiskt inte hur länge vi kört motorn i sträck förut. Sicilien till Kefalonia är nog innevarande rekord, och som väl kommer det nog att stå sig. Åtminstone om prognosen stämmer, vi får vind kl 17 lokal tid, alla 4 modeller ger vind senast kl 1700. Det senaste 36 timmarna har det blåst mellan 2 till 3 m/s rakt akterifrån så ingen draghjälp alls ifrån seglen.
Det får en att tänka på en av våra medseglare över Atlanten vars motor pajade och ingen vind.
Således heller ingen laddning förutom en liten solcell, ingen kyla. Så låg de i nästan en vecka med endast någon knops fart. Måste varit väldigt frustrerande. Fast förr i tiden för Röde Orm, Columbos, Cock och de andra grabbarna var det vindstilla så var det, bara att gilla läget. Och de hade ingen kyla någonsin, däremot stod skämt vatten, ruttet fläsk och skeppsskorpor på menyn om man skall tro alla rövarhistorier.
Vet ni varför man har/hade humle i ölet? Det var inte för beskan som kanske är dagens huvudorsak. Nej för att konservera ölet så at det inte blev skämt. Det finns gamla Svenska lagar ifrån 1400 talet till in på 1800 talet om att varje jordägare måste ha ett antal ”stänger” med humle. Det var för att förse flottan med bra dryck till soldater och sjömän då vattnet ofta blev skämt.
Man kan förstå att det gick åt mycket öl och Rum för att hålla sjöman, pirater och soldater på gott humör då stiltjebälten passerades. Själva lyssnar vi på musik, äter tämligen gott ifrån våra förråd som nog dåtidens sjöfarare hade betraktat som rena ymnighetshorn/förråd, fiskar med klent resultat, idag landade vi en tonfisk ända upp på däck men trots det kommer den inte på vår meny, den lyckades sprattla sig loss och tillbaka i sitt rätta element. Klart handhavandefel, vi får förbättra vår teknik.
Budgeten verkar hålla ser ut som om vi kommer fram tisdag runt lunch som planerat

Publicerat i Seglingsförberedelser | 3 kommentarer

Det tar den tid det tar

Det tar den tid det tar, det borde en seglare lära sig tämligen snabbt vinden styr ingen över, men i mitt fall går det oerhört långsamt, har inte lärt mig ännu.
I natt under de svaga vindarna insåg jag tämligen snabbt att detta blir ingen 4 dygns överfart som ursprungligt planerat, utan 5 dygn om vi inte startar motorn. Mitt emellan funkar inte då vi måste komma fram runt lunchtid för att kunna navigera oss in bland korallerna. Vindarna var svaga och vi gjorde runt 4 knop, således åkte järngenuan på, men efter en stunds ( ca 4 timmar) funderande så slog vi av motorn, det tar den tid det tar sade vi till varandra. Så vi seglade en god stund med insikten att det kommer att ta 5 dygn. Men vinden dog ut seglen slog och motorn fick puttra på, så nu kanske det kan gå på 4 dygn i alla fall.
Men varför är det så viktigt att de går på 4 dygn som jag ursprungligen uppskattat att det skulle ta?

På nätterna har man mycket tid att fundera, och det gjorde jag.
Första och ganska naturliga förklaringen kan vara att jag är utbildad ingenjör och ingenjörer tycker om att mäta och beräkna, vi vill dessutom inte ha fel i våra beräkningar. Men den förklaringen stämmer inte då jag definitivt inte är någon ingenjörstyp, att jag klarade studierna berodde betydligt mer på försyn än förmåga.

Nä efter en stunds vidare funderande kom jag på att det är nog en yrkesskada. De senaste 15 åren har den huvudsakliga arbetsuppgiften varit att göra en budget och leverera därefter. Själv gillar jag inte budget, den gjordes i vårt fall runt slutet av september. Då skall man veta hur ”vindarna blåser” dvs hur konjunkturen ser ut för mitt ansvarsområde de kommande 15 månaderna (SMHI där har ni något att bita i), visste man det var man multimiljonär vid det här laget. Sedan dras budget för ledning och styrelse och blir därefter kommande års rättesnöre. Vad som ofta sker är att då året börjar så blåser det helt andra vindar, både till styrka och riktning ( inte så konstigt typ 3 månader senare) . Levererar man sämre blir det sura miner och ibland även bannor, blir det bättre får man beröm och en klapp på axeln och ett ”va duktig du är”. Har inte mycket med duktighet att göra har man medvind så har man, det samma gäller om det är motvind då får man kryssa och det tar tid.

Vad har då detta med vår segling att göra?
Jo min uppskattning att överfarten denna gång skulle ta 4 dygn känns kanske i mitt inre som en budget. Den måste hållas det har jag fått inpräntat i många års tid. Men om nu inte vindarna är som tänkt vad gör man då. Chefer brukar säga vidta ” corrective action” budget är budget och måste hållas. Lättare sagt än gjort. Som seglare finns det en enkel utväg, starta motorn och håll ”budget” . Men Saken är den att här finns ingen chef eller styrelse annat än den man själv skapar virtuellt i sin egen skalle. Så min uppgift blir nu att rensa skallen ifrån den skadliga ledningen och låta det ”ta den tid det tar”

Publicerat i Seglingsförberedelser | 3 kommentarer