Det är nu en dryg månad sedan vi lämnade Barbados, och så här långt kan vi konstatera;

• Att det har blåser mer än förväntat inte ovanligt med ihållande vindar på dryga 12 m/s och byar på 20 m/s, så det gäller att kroken sitter ordentligt
• Det har regnat dagligen ofta tämligen mycket, den sista veckan har dock varit bättre med endast någon enstaka skur. En fördel är att det inte har varit något problem att hålla saltet ifrån båten. Locals säger dock att vädret har varit synnerligen ovanlig med mycket regn och blåst.
• Mycket båtar men inte mer än förväntat, Gluppöfladen på västkusten, Östermansfladen i Stockholms skärgård och Fiskardo i Grekland, är exempel på andra populära hamnar, där det ofta kan vara svårt att hitta en bra plats, hittills har vi inte haft något problem att hitta en bra ankarplats på de ställen vi besökt, gäller även Rodney Bay under ARC’en.
• Värmen här nere är inte alls besvärande, runt 30 grader på dagarna och på kvällarna kan det vara riktigt svalt. I medelhavet så kan det vara olidligt hett, runt 38 grader under många dagar och heta nätter.
• Vattnet härlig badtemperatur, men inte kristall klart, gissar att blåsten rör upp sand och sediment.
• Det är DYRT här mycket DYRT, i stort sett alla matvaror är dyrare än hemma och väsentligt dyrare än i Grekland och Turkiet. Utbudet är också begränsat. Jag har tidigare läst att de Franska öarna typ Martinique är mycket dyra men att de har bra utbud. Dock har Martinique varit den billigaste ön vi besökt, kan det månne bero på att dollarn har gått upp och de flesta andra öar har sin valuta knuten till Dollarn? De vi språkat med säger att priserna har ökat år från år den senaste tiden, och jag undrar om de inte har passerat tröskeln för när det blir kontraproduktivt. Restaurangerna speciellt de som på öarna erbjuder barbecue på stranden har varit tämligen tomma, men inte så konstigt då grillad kyckling med pommes kostar dryga 300 kr och om man väljer languster så kostar det ca 500 kr/person.
• Båttillbehören är också dyra sannolikt beroende på dollarkursen.
• Färre sk. ”Boat boy’s” än förväntat, vi har endast stött på några enstaka och de har knappast varit Boy’s. Många kommer dock ut till en och vill erbjuda bojplats, barbecue på stranden, frukt, bröd, fisk etc, men alla accepterar ett nej om man inte vill ha, så det har inte varit något problem alls.

 

Var har vi varit?

Första besök blev Rodney Bay, St Lucia, vi stannade endast några dagar

Där stötte vi ihop med denna illustra försäljare av frukt, kunde inte motstå frestelsen att förvärva några frukter av honom.

Panorama bild av Rodney Bay och som ni kan se inte speciellt många båtar på svaj

Regnig dag i St Anne, Martinique, en gigantisk ankarplats då det inte är mer än 5-6 meter djupt en dryg sjömil ut ifrån stranden, det gör den till en utmärkt bukt att angöra på natten, släpp kroken nära de yttersta båtarna, inget behov av att krångla sig in i kolsvarta natten för att hitta en bra plats nära land, det kan man med fördel göra morgonen därpå i ljuset. Trots det har det varit ett antal båtar som brötat sig in i mörkret för att söka ankarplats nära land.

Denna något udda rigg såg vi vid St Anne, två master räcker väl till rätt bra på en liten båt? Eller….

Om man vill ha alternativ till sysselsätning typ underhålla och reparera båten, så kan man gå på vatten spinning

Vi undrade först vad de sysslade med, men då vi kom närmare så upptäckte vi vad de höll på med

Någon sjömil ifrån St Anne ligger Le Marine, själva marina centrumet på Martinique, där kan man få all upptänklig service man så önskar. Dessutom ett utomordentligt bra ställe att bunkra på. Man lägger ankar utanför Leader Price; tar dingen till deras brygga, handlar (hyggligt utbud och priser), tar vagnen ner till jollebryggan och vips så är båten bunkrad (he, he, det skall packas ombord också, varorna saneras från eventuella kackerlackor etc, det brukar ta minst lika lång tid som själva handlandet)

Har man otur får man dessutom upp en gammal kätting som någon dumpat, tungt och lerigt var det att få loss eländet, sannolikt satt ankaret kvar i andra ändan.

Lucia firade vi på St Pierre. St Pierre var centrum för den mesta handeln för flertalet öar runt omkring och kallades för Karibiens Paris och hade ca 30.000 innevånare. Den 8 Maj 1902 var det ett vulkanutbrott ett så kallat Poly klastiskt utbrott, dvs en het gasmassa forsar ut och bränner allt i sin väg på någon sekund. Hus och fartyg på redden brann upp i ett nafs, men en person klarade sig en ”brottsling” som satt i fängsligt förvar.

Sannolikt satt han i en cell typ den på bilden, inte så bekväm kan man tänka men okänslig mot vulkanutbrott var den tydligen.

Resterna av den gamla teatern i St. Pierre

Vi hyrde bil på Martinique och turistade, den finaste platsen fann vi dock på drygt promenadavstånd, den fantastiska stranden La Salinas

Våra döttrar Linnea och Emelie men pojkvän Axel mönstrade på strax för jul i St Anne, för att tillbringa några veckor med oss. Som första anhalt sattes kursen mot Bequia för att fira jul där.

Det var tämligen blåsig och mycket sjö så besättning låg utslagen större delen av den ca 80 nM långa turen, så någon hjälp med vakthållningen det fick vi inte.

Emelie och Axel sover som väl är sannolikt en sidoeffekt av sjösjukepiller.

Bequia är en mysig ö med lite mer av avslappnad atmosfär, boutiquer åt det lite mera anspråkslösa hållet, men sannolikt inte anspråkslösa priser. En Baguette kostade 35 kr mot dryga 10:an på Martinique.

När barnen är på besök så lyxar vi till det lite grann, så vi köpte languster och ny större kastrull för att få plast att koka dem. Smakade riktigt gott.

På julaftonsförmiddagen tog vi en lång promenad och försåg oss med dryck på denna vackra och avslappnande plats.

En Karibisk utsikt eller hur?

Lite lägre bort låg denna på privat initiativ ”station” för bevarande av sköldpaddor, gubben som var en gammal sköldpaddsfiskare, samlade nu in ägg kläckte dem och födde upp dem tills de var 6 år gamla innan de släpptes ut i de fria, de blir könsmogna vi 30 års ålder och kan leva i ca 200 år.

”Fiskaren som bytte sida” Storartat!

På kvällen kom Jultomten med julklappssäcken

En härlig Julmiddag med ”Barnen”

Nästa anhalt underbara Tobago Cays

Där alla blev fotograferade under den ”karibiskt lutande palmen”

Salt Whistle bay Mayreau

Chatham Bay, Union Island, mycket vacker plats, men kanske inte den bästa för att fira nyår med ungdomar. De hade efterfrågat hålligång med barer och paraplydrinkar, vilket var utlovat enligt piloten, men här var det fridfullt. Ungdomarna blev dock nöjda, de uppskattade naturskönheten lika mycket som vi ”vuxna”. När kvällen annalkandes tog de jollen iland och hittade några andra så det blev en helkväll för dem.

En stilla öl på Chatham Bay.

Därifrån seglade vi tillbaka till St Anne, en tämligen krävande kryss för att ungdomarna skulle hem till snö is och kyla i ett vintrigt Stockholm.

Men för oss väntar ny besättning bror och brorsbarn.