S/Y Kerpa

Dominicas turistindustri är inte speciellt välutvecklad, till förtjusning för oss seglare då dess natur och kust har mycket av sin ursprungliga karaktär kvar.

Lite fakta och skvaller om Dominica. Dominica har ca 70.000 innevånare varav ca 20.000 bor i dess huvudstad Roseau. Inte så stort land med andra ord trots det så skall de ha alla funktioner en nation behöver, det blir tämligen kostsamt gissar jag. Levnadsstandarden verkar inte särskilt hög.

Så här fin är deras parlamentsbyggnad, lagom stor tycker jag, tror Sverige skulle tjäna på att snegla lite på denna byggnad, ifall vår riksdag vore lite mindre så skulle det inte finnas så många byråkrater och förhoppningsvis färre dumma förslag och lägre kostnader.

Enligt Information/skvaller ifrån våra guider så har nuvarande president suttit i ca 12 år och han har tät kontakt med Kina som byggt bl.a. vägar och skolor, och på frågan vari motprestationen bestod av så var beskedet att rösta för Kina i FN, bl.a. att Taiwan skall tillhöra ”main land” China. Korruptionen är nog utbredd både i Dominica och FN, kanske lite som FIFA och Olympiska kommittén, vill man arrangera fotbolls VM eller olympiska spel så får man muta de olika delegaterna och varför inte göra det samma med delegaterna i FN? Det är väl bara typ av muta som skiljer gissar jag.  Dominica har gett en mängd utländska medborgare diplomatpass, givetvis mot rundlig ersättning för presidenten och hans kompisar påstods det. Ett sätt för internationellt efterlysta brottslingar ifrån Irak, Kina, etc att fly ifrån riktiga eller påhittade anklagelser. Ett antal ”skurkar” har tydligen blivit spårade och dessutom så planeras nu en generalstrejk på Dominica för att försöka få fram fakta, hur mycket har styrande skott sig.

Inte nog med de politiska problemen, en av de viktigaste exportvarorna bananer lider av stora problem beroende på att en sjukdom drabbar bananplantorna. Löven svartnar och faller av så växtkraften minskar och bananstockarna utvecklas dåligt.

Här kan man se hur det högra översta bladet är på väg att skrumpna.

Roseau

Seglare för ankar utanför Roseau

Dinge bryggan

Hus av lite olika karaktär

 

En gata i Roseau

Inte alla huvudstäder där det går tuppar och höns fritt omkring på trottoarerna

Härliga utflykter på Dominica

Dominica lär ha 365 ”floder” en för varje dag, och det regnar i stort sett varje dag åtminstone nu på vintern, regnet avbryts dock regelbundet av solen så alla förutsättningar för en fantastisk växtlighet, det är grönt i stort sett överallt och det växer så det knakar.

Ömsom solsken ömsom regn

Regnskogsvandring

Träden växer sig stora

Med enorma rötter

 

 

Eller många rötter

Andra växter väljer att växa på träden och klamrar sig fast på ganska charmiga sätt åtminstone ur ett betraktarperspektiv. Många växter är parasiter och kväver sitt värdträd, men tror inte de små växterna nedan är parasiter

Se hur den klamrar sig fast

 

Den här växten har snurrat sina rötter runt stammen

När väl trädet har dött så inleds kretsloppet, och mycket vackra formationer kan uppstå. Antar att det är en svamp som livnär sig på den döda stammen

Kan man säga att det är snyggt?

Våra guidade turer tog oss förutom runt i regnskogen oss också till ett antal vattenfall, det finns inte en ö som inte försöker skryta med sina vattenfall, men här är de vackra och vattenrika tack vare det myckna regnandet.

Middleham fall

Ganska högt eller hur?

Kerstin ryser i det inte så kalla vattnet, men vi har blivit lite veka av den härliga temperaturen i havet.

Värre blev det då vi kom till Emerdale Pool

Vi simmade in i grottan/Canyon, vattnet var kallt och länge in så blev det väldigt strömt, vår halvgalne och……

…..mycket färgstarka guide simmade före och med hjälp av en livboj och snöre drog han oss igenom strömmen till en liten uppehållsplats. Därifrån kunde vi som var lite extra modiga simma/dra oss vidare via bergväggen mot ett litet vattenfall (1.5m) vilket vi sedan klättrade upp för, därefter dök vi tillbaka i det skummande nästan iskalla vattnet. När vi kom tillbaka var vi lite nerkylda, men döm om vår förvåning då en liten naturlig dusch med varmt vatten stod till buds, det finns nämligen en del heta källor på ön som producerar strömmande varmt vatten, det var helt underbart att få värma sig i den.

Färden gick vidare och nu var det dags för Trafalgar falls

Det var en vådlig klättring på såphala stenar innan man ens kom fram till fallet och därefter skulle det klättras i det strömmande vattnet. De flesta mindes det kalla vattnet vi haft vid Emerdale pool och avstod från vidare klättringar uppför fallet, men de drog en nitlott för vattnet i fallet var ljummet. Det bestod av två olika strömmar en kall och en het kanske 40 grader och någonstans mittemellan var det fantastiskt behagligt att sitta i naturliga bubbelpooler eller ställa sig under en naturlig dusch, helt fantastiskt. Men kanske något vanskligt då det var ordentligt halt och stenarna var både höga och vassa så om man föll hade man inte bara gjort sig illa och fått ont, utan riskerat att skadat sig rejält.

På väg ner igen

Här poserar vi framför Milton falls under en utflykt några dagar senare på norra delen av Dominica.

På programmet stod besök på choklad fabrik, något som inte lockade mig särskilts mycket alls, jag hade gärna avstått om jag fått frågan. Anledning är att jag sett en hel del ”Fabriker” som gjort choklad, rom, läder, muskot nöter etc, antingen är det tämligen industriellt och automatiserat och inte speciellt intressant eller så är det mer av museum karaktär där några, oftast damer i tidstrogna kläder försöker förklara hur det en gång i tiden gick till.

Men här var det en helt annorlunda ”fabrik” sannolikt världens minsta, ett vanligt konditori som gör egna konfektyrer har sannolikt betydligt större omsättning, men detta var charmigt och kanske lite symptomatiskt om hur villkoren är för många som driver verksamhet på öar och andra mindre tätbefolkade områden runt om i världen.

Här tas själva chokladbönorna ut ur frukten, det är det som är starten på produktionen, därefter får de jäsa i ca en vecka

Ett av ”fabrikens” två jäskar, därefter torkning under tak, ca två veckor följt av rostning.

I denna enda reaktor produceras sen själva chokladmassan som sen via handgjutning blir till choklad kakor med olika smaker.

Vet inte hur många chokladkakor det blev på ett år, men det kan inte vara speciellt många, därav priset knappt 60 kr per chokladkaka, vilket vi betalade med glädje, här kan man verkligen tala om hantverk

Riktigt roligt att se hur en choklad kaka blir till.

Det växer cashew nötter helt vilt här, frukten är stor som ett rejält plommon och under sitter själva nöten, som skall skalas och rostas, inte konstigt att dessa nötter är dyra. I övrigt växte det, grapefruit, avokado, mango, stjärnfrukt etc etc lite var stans, tyvärr så har vi inte hittat mycket av det på marknaden.

Så här ser det ut på Atlantsidan av Dominica, vissa delar ur Pirates of the Carribien” spelades in här.

Efter alla utflykter var det dags för FEST, det anordnas BBQ, grillad kyckling och Rum punch, så mycket du kan äta och dricka för ca 200 kr/person, och det kan man, äta och dricka alltså.

Tre glada flickor på BBQ, Dede ifrån La Mischife, Elisabeth ifrån Bijou, och så Kerstin

Efteråt vart det dans, unga och äldre delar på dansgolvet, det var många olika dansstilar, kul att se.

Annat som hänt

Innan vi lämnade Martinique hann vi med att fixa glappet där rullprofilen för storseglet sitter kopplat till växeln.

Bultarna skall vara centrerade över skåran i profilen, så rejält glapp.

Hålet var rejält nött och kraftigt ovalt

Min enkla lösning var att sätta dit ett aluminium rör med samma innerdiameter som originalhålet, som av en händelse så hade jag det ombord. Samt fylla runt med epoxifiller, får se hur länge det håller. Det gick tämligen kvickt att fixa.

Därefter lite snorkling för att titta lite på undervattensvärlden, vi har inte snorklat så mycket än, hoppas det blir mera framöver.

Slutligen en bild på lite ovanlig båt och rigg, om någon vet vad denna riggtyp heter så kommentera gärna, har aldrig sett den förut, innan de hissade trodde jag att det var typ latinsegel som de egyptiska Nilen båtarna har, men det var det inte, seglet sitter liksom upp och ner, med den breda delen upptill konstigt eller hur?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan vi började segla så var fritiden en begränsad resurs bestående av semester och helger, någon kanske vill tillägga kvällar, men så mycket värst fritid vet jag inte om det var, man skulle handla, städa, laga mat etc, samt vila ut efter dagens arbete. Hursomhelst för mig var det mycket viktigt att effektivt utnyttja den begränsade fritid vi hade, det resulterade ex. vis i att vi åkte ut med båten så snart vi kunde fredag eftermiddag, ut till någon ö för att grilla. Vidare nästa morgon för att segla och hitta ny natthamn, och så hem söndag eftermiddag för söndagsmiddag med barnen. Att stanna på samma ställe hela helgen hände sällan. Det samma gällde under semestern, här skulle det vara effektivt, inte kan man såsa runt på samma ö mer än en natt, upp tidigt njut av en härlig frukost, men sedan var det slut på såsandet, iväg och upplev..

Nu är situationen en helt annan, fritiden känns nästan som en oändlig resurs, och därmed ingen brådska, nu finns det verkligen utrymme för att såsa runt och göra i stort sett ingenting.  Våra barn som hälsade på för några veckor sedan kände inte alls igen oss, de som tidigare tyckt att vi stressade iväg hej vilt. Nu fick de påpeka flera gånger, ”pappa är det inte dags att åka vidare vi har nästan varit här en hel vecka nu”, vadå vecka vi kom ju häromdagen. Så kändes det åtminstone, men vid närmare eftertanke så var det nog snudd på en hel vecka vi varit på samma plats.

Men det är väldigt härligt att ha det på det viset, inga bestämda planer. Man kanske kommer till en ö som man bara tänkt ha som mellanstop för att resan inte skall bli så lång, men upptäcker att här var det fantastiskt så låt oss stanna. Det motsatta kan också hända en ö man trodde skulle vara fantastisk visade sig inte motsvara våra förväntningar och då kan man segla vidare.

AIS är en bra uppfinning, inte bara för att undvika kollision, utan kanske mest för man kan hålla koll vad ens vänner är. Man ser att en vänbåt inte är så långt bort och då kan man ändra kosan för att möta upp och umgås en stund, allt detta gör planering svår/överflödig i alla fall i det korta perspektivet. En planering vi skjutit på och som börjar bli aktuell är var skall vi spendera orkansäsongen, alla billiga marinor börjar redan fyllas upp, det är var de mer erfarna seglarna påstår. Så vi får väl ta tag i det med det snaraste.

Socialt livet på topp

Efter att våra barn hälsat på så kom broder Staffan och hans son Robert på besök. De mönstrade på i St Anne, Martinique och fick genast en rompunch innanför västen

Därefter ner mot Rodney Bay för att bl.a. tanka billig diesel, drygt 8 kr/liter mot ca 18 kr/l på Martinique, viss skillnad då man tankar 460 liter. Vi seglade ner till Tobago Cays igen och denna gång var det mera vindstilla och mer båtar men fortfarande underbart vackert.

Där fick vi också syn på denna imponerande ödla

Staffan som hade sett ett naturprogram om Karibien ville hemskt gärna se en kolibri och i samma träd som ödlan, fanns det flera stycken, dock svåra att fotografera så ni för nöja er med ödlan. Staffan dock helnöjd. Men Windward anchorage på Mayrea gick inte av för hackor det heller

Går man över till andra sidan ön kommer man till Saline Bay

Där hade ett stort kryssningsfartyg lagt till och ”bussat” in mängder med passagerare som bjöds på Steel band och buffé lunch, hade man varit fräck kunde man kanske spisat lunch gratis den dagen. Vi var mycket nöjda över att vi valde att ankra på windward anchorage.

Men strax var det tid för broder och son att flyga hem igen så det blev en krävande segling ifrån Bequia till St Anne, Martinique. Vinden var på näsan och varierade i styrka. Mot kvällen tog vinden extra fart så kryssen mellan St Lucia och Martinique blev extra jobbig med flera squalls, vågor som slog över däck, de 90 nM tog drygt 19 timmar och vi lade ankar ca kl 0500

De ser dock rätt nöjda ut då vi tar ett sista foto av dem innan de for vidare hemåt

Det sociala livet tog inte slut med det, på Martinique stötte vi ihop med en mängd seglarkompisar, bl.a Carina och Conny på Ultimo (blogg lazylady.net), en Amel 54, modellen efter våran. Bl.a. lurade vi iväg dem för att vi tillsammans skulle äta grillade revbensspjäll på stranden, vi hade blivit tipsade av våra vänner på Element att det skulle vara både trevligt, gott och billigt. Koordinaterna var dock inte helt korrekta vi fick. Efter lite letande hittade vi Element drickandes öl på en helt annan plats än vi förmodat. Vi försökte leta rätt på Ultimos besättning, men vi fann dem inte på våra ursprungskoordinater, men de kompenserades dagen efter med middag ombord på Kepa så jag hoppas att vi är förlåtna nu. Förutom det har vi varit på 40 årskalas på Element, haft Katharina och Anders på Carpe-Mare (carpe-mare.se) på middag och firat Australiens nationaldag med en mängd andra seglare.

Vi firar att Sherrie på Element fyller 40 år

Här förbereder de två Australiensiska båtarna för barbecue party den 26 januari, Australiens Nationaldag. Påminner lite grann om svensk midsommar, man dricker alkoholhaltiga drycker från tidig förmiddag till sen kväll, men där slutar likheten, ingen dans, och inga små grodorna.  De flesta Australiensare vi träffat påpekar att det finns många likheter mellan Sverige och Australien, inte bara att vi båda gillar ABBA, men vi tycker om att festa rejält också.

Men paradiset har sina ormar

Allt är inte frid och fröjd, det slinker in en och annan orm i paradiset. Den första upptäckte Kerstin en morgon då hon tog ett bad. Hela aktre babordssidan var helt svart av ett tjock lager sot, vi gissade genast på att det var avgaskröken till diesel generatorn som började bli igensatt. Vi hade bett Amel agenten Riza i Göcek att göra rent den, men uppenbarligen blev det inte gjort, det de kom ihåg var att fakturera men inte utföra jobbet. Bara ner i motorrummet och börja skruva loss kröken, lättare sagt än gjort, skruvarna satt som berg, de hade uppenbarligen inte varit loss på många år. En bult gick av, men med gemensamma insatser ifrån broder Staffan fick vi loss både krök och bult.

Ett under att den gick över huvud taget.

Soten var hård som betong, så det tog sin tid att få loss det inte minst i den delen som var i motorrummet.

Här sliter Kerstin hårt i motorrummet, och se så fint det blev

Det tog någon vecka att få allt i ordning, vi ville inte mecka för mycket medans Staffan och Robert var ombord, det finns roligare saker att göra när man bara är två veckor i Karibien. När vi blev ensamma tog vi tag i slutfasen att göra rent ifrån sot, söka packning utan framgång, så det fick bli Loctite snabb packning som skall tåla 350 grader. Efter ihop skruvning så körde vi i 10 minuter och inget läckage, vi får nu hoppas att det klarar några timmars drift också. Vad vi lärde under tiden var att med lite strömhushållning så klarar vi att ligga still utan att använda diesel generatorn. Följande åtgärder vidtogs:

Dra ner frysen till ca 8 minusrader istället för 14 minusgrader.

Slå av datorn då den inte används

Slå av instrumenten

Tidigare körde vi elverket ca 45 minuter morgon och kväll, men nu har vi 99-100 % på batterimonitorn då solen går ner och runt 90 % på morgonen då vi vaknar, perfekt!

I går upptäckte jag att det var ett spel mellan profilen som storseglet sitter i och själva ”kopplingen”

som den sitter bultad i, hålen har uppenbarligen blivit ovala. Kan atlantöverfarten ha orsakat detta med alla slag i seglen? Just nu funderar vi på hur vi bäst åtgärdar det hela.

Vi har fått en offert för att byta den stående riggen här i Martinique, det är nog bästa stället för oss att få det gjort då de har stor erfarenhet av att byta stående riggen på Amel då riggverkstaden är vägg i vägg med Amel’s lokal kontor. De har också all grejer i lager så de kan starta med kort varsel.

Andra kan också ha problem och då kan man inspektera undervattenskroppen på detta sätt

Smart!!

Men det är inte slut med ormar än. Jag har haft ont i sidan en längre tid speciellt på mornarna, det är mycket plågsamt att resa sig ur sängen och den efterföljande ½ timmen, därefter har smärtan mildrats till det knappt känts något alls, för att sedan vara tillbaka morgonen därpå med förnyad styrka, min gissning har varit en njursten. Som tur var fick vi tag på en doktor som kunde engelska som tog emot oss, jag förklarade situationen och hon förslog röntgen och ultraljud. Det första stället jag fick remiss till hade tid 14 dagar senare så det dög inte. Besökte doktor igen och hon ringde och beställde tid på ett ”medical center” i ett köpcentrum ca 5 mil bort, tiden var 07:15, så beställde taxi kl 06:00 vid marinan så upp i ottan, ingen frukost, i dingen iväg till marinan, etc. Väl på ”centret fick vi vänta dryga timmen på röntgen. Sjuksköterskan kunde ingen engelska, därefter ytterligare vänta en timme på ultraljud och den doktorn kunde inte heller engelska. Till min förvåning hittade han en njursten i den njure jag inte hade ont i, men däremot ingen sten i den jag hade ont i. Via knagglig Google översättning framgick det massor av förstoppning/förkalkning i njuren etc . Inte speciellt klargörande, vad göra nu? Först ta sig tillbaka till Le Marine där vi ligger med båten, inte det lättaste då det inte finns varken bussar taxi eller någon som pratar engelska. För att göra en lång historia kort, då vi frågar en kassörska på ”Intersport?” om hon kan ringa taxi, så erbjuder sig kvinnan framför i kassan att köra oss. Hon kan ingen engelska och inte hennes man heller. Vi trodde att hon skulle ta oss till en Taxi station, men inte, hon körde som en värsta biltjuv nästan hela vägen fram, visade vart vi kunde få en taxi för sista biten. Där stod en kvinna och liftade, så det slutade med att Kerstin och jag samt kvinnan fick lift hela vägen till Le Marine. Ett äventyr bara det.

Vår ursprungsdoktor hade berättat att hon skulle vara ledig några dagar, så vi letade rätt på en ny doktor som kunde engelska, väntade någon timme, fick audiens. Doktorn tittade på bilderna och förklarade att det inte var något allvarligt, sannolikt en muskelinflammation som orsakade smärtan, något som jag haft som alternativ, men trott mer på njursten. Så hon ordinerade motion, smärtlindrande piller och i nödfall antiinflammatoriska piller. Så nu får vi se om det löser sig.

Ny Dinge

Vi har äntligen blivit med ny Dinge, häromdagen inhandlades en 3.1 m lång AB dinge med Aluminium botten

Nu återstår frågan, vilken motor skall vi köpa till? De flesta vi talat med säger att Yamaha Enduro är överlägset bäst, vi provade en likadan dinge som vi har med en Yamaha på 15 hk, den gick som ett skott och planar med 4 personer. Tyvärr så väger motor ca 40 kg, om man istället köper en Tohatsu 9.9 hk så väger den bara 28 kg, mycket enklare att hantera. Ekipaget kommer ett plana med två personer och någon packning, det borde räcka. Tvåtaktare finns inte att köpa på så många ställen så det blir ingen ny motor innan vi kommer till St Marin, så tid att fundera.

Det är nu en dryg månad sedan vi lämnade Barbados, och så här långt kan vi konstatera;

• Att det har blåser mer än förväntat inte ovanligt med ihållande vindar på dryga 12 m/s och byar på 20 m/s, så det gäller att kroken sitter ordentligt
• Det har regnat dagligen ofta tämligen mycket, den sista veckan har dock varit bättre med endast någon enstaka skur. En fördel är att det inte har varit något problem att hålla saltet ifrån båten. Locals säger dock att vädret har varit synnerligen ovanlig med mycket regn och blåst.
• Mycket båtar men inte mer än förväntat, Gluppöfladen på västkusten, Östermansfladen i Stockholms skärgård och Fiskardo i Grekland, är exempel på andra populära hamnar, där det ofta kan vara svårt att hitta en bra plats, hittills har vi inte haft något problem att hitta en bra ankarplats på de ställen vi besökt, gäller även Rodney Bay under ARC’en.
• Värmen här nere är inte alls besvärande, runt 30 grader på dagarna och på kvällarna kan det vara riktigt svalt. I medelhavet så kan det vara olidligt hett, runt 38 grader under många dagar och heta nätter.
• Vattnet härlig badtemperatur, men inte kristall klart, gissar att blåsten rör upp sand och sediment.
• Det är DYRT här mycket DYRT, i stort sett alla matvaror är dyrare än hemma och väsentligt dyrare än i Grekland och Turkiet. Utbudet är också begränsat. Jag har tidigare läst att de Franska öarna typ Martinique är mycket dyra men att de har bra utbud. Dock har Martinique varit den billigaste ön vi besökt, kan det månne bero på att dollarn har gått upp och de flesta andra öar har sin valuta knuten till Dollarn? De vi språkat med säger att priserna har ökat år från år den senaste tiden, och jag undrar om de inte har passerat tröskeln för när det blir kontraproduktivt. Restaurangerna speciellt de som på öarna erbjuder barbecue på stranden har varit tämligen tomma, men inte så konstigt då grillad kyckling med pommes kostar dryga 300 kr och om man väljer languster så kostar det ca 500 kr/person.
• Båttillbehören är också dyra sannolikt beroende på dollarkursen.
• Färre sk. ”Boat boy’s” än förväntat, vi har endast stött på några enstaka och de har knappast varit Boy’s. Många kommer dock ut till en och vill erbjuda bojplats, barbecue på stranden, frukt, bröd, fisk etc, men alla accepterar ett nej om man inte vill ha, så det har inte varit något problem alls.

 

Var har vi varit?

Första besök blev Rodney Bay, St Lucia, vi stannade endast några dagar

Där stötte vi ihop med denna illustra försäljare av frukt, kunde inte motstå frestelsen att förvärva några frukter av honom.

Panorama bild av Rodney Bay och som ni kan se inte speciellt många båtar på svaj

Regnig dag i St Anne, Martinique, en gigantisk ankarplats då det inte är mer än 5-6 meter djupt en dryg sjömil ut ifrån stranden, det gör den till en utmärkt bukt att angöra på natten, släpp kroken nära de yttersta båtarna, inget behov av att krångla sig in i kolsvarta natten för att hitta en bra plats nära land, det kan man med fördel göra morgonen därpå i ljuset. Trots det har det varit ett antal båtar som brötat sig in i mörkret för att söka ankarplats nära land.

Denna något udda rigg såg vi vid St Anne, två master räcker väl till rätt bra på en liten båt? Eller….

Om man vill ha alternativ till sysselsätning typ underhålla och reparera båten, så kan man gå på vatten spinning

Vi undrade först vad de sysslade med, men då vi kom närmare så upptäckte vi vad de höll på med

Någon sjömil ifrån St Anne ligger Le Marine, själva marina centrumet på Martinique, där kan man få all upptänklig service man så önskar. Dessutom ett utomordentligt bra ställe att bunkra på. Man lägger ankar utanför Leader Price; tar dingen till deras brygga, handlar (hyggligt utbud och priser), tar vagnen ner till jollebryggan och vips så är båten bunkrad (he, he, det skall packas ombord också, varorna saneras från eventuella kackerlackor etc, det brukar ta minst lika lång tid som själva handlandet)

Har man otur får man dessutom upp en gammal kätting som någon dumpat, tungt och lerigt var det att få loss eländet, sannolikt satt ankaret kvar i andra ändan.

Lucia firade vi på St Pierre. St Pierre var centrum för den mesta handeln för flertalet öar runt omkring och kallades för Karibiens Paris och hade ca 30.000 innevånare. Den 8 Maj 1902 var det ett vulkanutbrott ett så kallat Poly klastiskt utbrott, dvs en het gasmassa forsar ut och bränner allt i sin väg på någon sekund. Hus och fartyg på redden brann upp i ett nafs, men en person klarade sig en ”brottsling” som satt i fängsligt förvar.

Sannolikt satt han i en cell typ den på bilden, inte så bekväm kan man tänka men okänslig mot vulkanutbrott var den tydligen.

Resterna av den gamla teatern i St. Pierre

Vi hyrde bil på Martinique och turistade, den finaste platsen fann vi dock på drygt promenadavstånd, den fantastiska stranden La Salinas

Våra döttrar Linnea och Emelie men pojkvän Axel mönstrade på strax för jul i St Anne, för att tillbringa några veckor med oss. Som första anhalt sattes kursen mot Bequia för att fira jul där.

Det var tämligen blåsig och mycket sjö så besättning låg utslagen större delen av den ca 80 nM långa turen, så någon hjälp med vakthållningen det fick vi inte.

Emelie och Axel sover som väl är sannolikt en sidoeffekt av sjösjukepiller.

Bequia är en mysig ö med lite mer av avslappnad atmosfär, boutiquer åt det lite mera anspråkslösa hållet, men sannolikt inte anspråkslösa priser. En Baguette kostade 35 kr mot dryga 10:an på Martinique.

När barnen är på besök så lyxar vi till det lite grann, så vi köpte languster och ny större kastrull för att få plast att koka dem. Smakade riktigt gott.

På julaftonsförmiddagen tog vi en lång promenad och försåg oss med dryck på denna vackra och avslappnande plats.

En Karibisk utsikt eller hur?

Lite lägre bort låg denna på privat initiativ ”station” för bevarande av sköldpaddor, gubben som var en gammal sköldpaddsfiskare, samlade nu in ägg kläckte dem och födde upp dem tills de var 6 år gamla innan de släpptes ut i de fria, de blir könsmogna vi 30 års ålder och kan leva i ca 200 år.

”Fiskaren som bytte sida” Storartat!

På kvällen kom Jultomten med julklappssäcken

En härlig Julmiddag med ”Barnen”

Nästa anhalt underbara Tobago Cays

Där alla blev fotograferade under den ”karibiskt lutande palmen”

Salt Whistle bay Mayreau

Chatham Bay, Union Island, mycket vacker plats, men kanske inte den bästa för att fira nyår med ungdomar. De hade efterfrågat hålligång med barer och paraplydrinkar, vilket var utlovat enligt piloten, men här var det fridfullt. Ungdomarna blev dock nöjda, de uppskattade naturskönheten lika mycket som vi ”vuxna”. När kvällen annalkandes tog de jollen iland och hittade några andra så det blev en helkväll för dem.

En stilla öl på Chatham Bay.

Därifrån seglade vi tillbaka till St Anne, en tämligen krävande kryss för att ungdomarna skulle hem till snö is och kyla i ett vintrigt Stockholm.

Men för oss väntar ny besättning bror och brorsbarn.