Vi har som under rubrik till vår blogg ”lördag hela veckan”, det var ingen större tanke bakom detta, men så har i efterhand vad betydde lördag för mig?

Jo under båtsäsongen var det definit då jag laddade ”batterierna” alltså inte båtens utan mina egna (Undrar var dom sitter? Går dom att byta? Hur många Ah är dom på???, är det, det som är att åldras, helst plötsligt är det inte så många Ah kvar, det hjälper inte längre att ladda upp dom, de måste kasseras och vi med dem?)

Kerstin undrade ofta varför är det så viktigt att komma ut just på fredagen? Svaret är självklart, att vakna i båten en lördagmorgon, helst en solig och varm, ”är helt underbart” helt oslagbart. Man släpar sig upp i sittbrunen sätter sig i lä och bara njuter av solen som värmer ens slitna kropp efter veckans vedermödor, och detta medan min underbara hustru fixar frukost. Då kopplar nämligen dietisten av (vi är hällsotalibaner 4-5 dagar i veckan, men inte Fr, Lö och/eller Sö) sin profession och bjuder på ägg, bacon, ”rostat bröd” ost och marmelad, givetvis jordgubbar om det är säsong. Det tar tid att äta en sådan frukost, därefter så blir det en kaffe latte, mandelkubb och eventuellt lite punsch, en frukost passande en riktig Sybarit. Sen ligger man bara där och njuter. Jag har funderat varför går det så bra att njuta då? Hemma kan jag aldrig sitta still i solen med en kopp te eller ett glas vin, genast får jag myror i kroppen, ”måste göra något”.

Men nu vet jag, när man ligger där i sittbrunnen så gör man ju något ”man är ute och seglar”. Därefter fortsätter det, kanske får man ”myror” i kroppen, men då är det bara att kasta loss segla till någon annan underbar plats och fortsätta att njuta av vad tillvaron bjuder på, sill och nubbe till lunch, grilla på berget med ett glas vin i handen, etc. etc.

Men nu är det annorlunda

Solen finns nu i överflöd, man kan inte påstå att kroppen är sliten efter veckans vedermödor, men ändå är det ju lördag hela veckan för den lilla tanke som fanns, var att man äger dagen, ingen annan än jag/vi bestämer vad vi skall göra.  Helt underbart men det kräver karaktär, för ni som känner oss, så tror vi oss vara lite hälsomedvetna, tänker på vad vi äter och dricker, försöker motionera.

Än så länge känns det nämligen mera som en semester, då unnar man sig både det ena och det andra, lite Ouzo, några glas retsina, det är ju varmt så ett par öl går ju alltid ner, men ännu bättre går de ner med lite chips och nötter. Givetvis vin till maten men före vill vi ju ha lite bröd, tapenade och oliver som sköljs ner med ja ni vet vad – Vanligtvis så tar man semester 2-4 veckor och ett Sybaritiskt leverne under en sådan begränsad period har tämligen liten fysisk effekt. Nu har vi varit på väg i två månade och det börjar visa sig både på vågen och midjemåttet, så här krävs ”räfst och rättarting”. Dvs DISCIPLIN inte min starkaste disciplin direkt. Nu har jag ordinerat mig själv armhävningar och ”pull ups”, men inte för många för mitt leverne har gjort kroppen ömtålig.

Som ni ser vi förnekar oss inte njutning här i värmen sill och potatis en öl, men var är nubben?

Ibland så styr man inte över dagen utan tingen styr en eftersom de inte uppför sig som förväntat.

Båtägare känner till att man kan få toabekymmer ombord och det är inte roligt, vi har haft det, fast inte av det vanliga slaget, typ stopp eller läckage som tur är får man väl tillägga. Nä det som drabbade oss var att det luktade värre efter det att vi spolat än det gjorde innan om ni förstår vad jag menar även efter att någon gjort två:an. Det började med en något oäven odefinierad doft, som ganska snart övergick i en klart otrevligt doft, men efter ett tag så började det stinka rutten fisk, och nu ett tämligen akut problem. Kerstin som är en klok person föreslog att jag skulle titta på filtret för sjövatten in, Det finns nämligen bara ett ställe att ta in vatten på för toaletter, kylning av motorer och AC. Där sitter ett stort filter givetvis i det heta motorrumet så ingen plats som kapten önskar tillbringa mer tid än absolut nödvändigt, och där låg det mycket riktigt rester av rutten fisk, hur det hamnat där vete fn, kanske är det vårt fiskrens som mirakulöst sökt sig till vårt sjövattenintag. Tämligen enkelt med slemmigt att åtgärda, så nu är det som vanligt doften efter spolning klart bättre än före.

 

Flitens lampa lyser men resultat inte så upplyftande

Vi (Kerstin) har på våra senaste båtar sytt olika smarta fickor för att förvara alla attiraljer man behöver typ kikare, solskydd, mobil, VHF, snören etc. Jag hade tjatat ett tag och sagt att det måste vi göra på S/Y Kerpa också, bakom ”kaptesstolen” är ett perfekt ställe tyckte jag, och nu på Serifos låg vi med Landström och jag tyckte att nu får du sätta fart. Kerstin tog fram symaskinen och satte igång med stor lust, medan jag satte och slö surfade, helt plötsligt så luktade det bränt och det rejält och det rykte ordentligt ifrån symaskinen. Kerstin drog snabbt ut kontakten och röken avtog. Jag fram med skruvmejsel för at titta vad som felades och fann följande tingest som jag inte har en aning om vad det är, så upplys oss gärna?

Varm och rökskadad vad får man tag på en ny undrade vi?

Jag tänkte att Grekisk el inte är att leka med men friskt vågat hälften vunnet, varför inte prova att vrida på kontakten 180 grader, och vips så funkade symaskinen igen, vete fn hur det går till men det viktiga är att det funkar. När man längeseglar får man inte vara så kräsen.

Helt plötsligt gick dock all el på bryggan och det berodde inte på vår symaskin, jag funderade då på hur många watt är en symaskin på? Hittade en etikett på fotkontrollen som sade 90 w, men mer än så måste det vara men vi fann ingen mer information, så vi provade satte in kontakten i våran lilla inverter på 350 watt, och till vår förvåning så funkade det alldeles utmärkt att köra symaskinen med den!!!.

Men projektet blev fiasko, efter att med gemensamma ansträngningar borrat och monterat fast våra fickor, visade det sig att det varken gick att öppna mottrumsluckan, eller sittbrunnbänkens lock då fickorna satt på plats.

Dålig planering, får nog ta på mig huvudansvaret för detta misstag.

Fiskeförbud

Eftersom storfiskaren har haft sådan formidabel fiskelycka, min blygsamhet hindrar mig från att påpeka att det kan bero på ren skicklighet, hursomhelst efter två försök så blev det två tonfiskar, så nu har Kerstin proklamerat ”fiskeförbud”. Hon har näligen tröttnat på att laga fisk. Konstigt för hon är fantastiskt duktig på att laga tonfisk, bl.a gjorde Kerstin en fisksoppa som blev formidabelt god, några dagar senare en annan typ av fisksoppa som hade guide the michelin kvalitet, och i dag en tonfiskpasta som inte gick av för hackor med ett asiatiskt tema på ingefära, vitlök, tomater och cayenne peppar, smakade formidable, till detta givetvis ett gott glas vin, rosé denna gång, det är ju lördag hela veckan.

 

Kerstins fantastiska Tonfiskpasta

Just nu befinner vi oss på Paros (Cykladerna)

Paros i alla fall där vi är, är tämligen vacker

Visst är det vackert

Men torrt som bara den

Men härliga klippor på sina håll

Tyvärr så är det massor med vattenaktiviteters här som påverkar den upplevda skönheten, såsom vattenskoter, ”bananbåtsdragning” under popmusik på högsta nivå, samt surfing efter en båt som åker i den mest ineffektiva fart man kan tänka sig så att den drar upp massiva vågor i vilket en ung person försöker surfa. Han ramlar och vi gungar. Irriterande; är det måne en generationsklyfta?

Ung man försöker surfa efter en kraftig häckvåg till de för ankars liggandes förtret

                           Nu blåser det

 

Men komiskt nog så ligger vi givetvis stilla, tokigt va?