Resan mot Turkiet                   

Sist vi hördes av var vi på Paros, vi blev där i fyra dagar p.g.a av blåsten. Den 4/8 gick vi upp tidigt och kastade loss redan strax efter 6, vi hade nämligen 75 M att gå. Det hade blåst en del under natten men nu på morgonen var det lite lungnare och enligt vädersiterna så skulle det vara måttliga vindar i huvudsak ifrån Nord. Vågorna skulle ha lagt sig något men var enligt prognosen ca 1 m.

Vi hade ca 3 nM med vågor och vind rakt i näsan innan vi kunde falla av mot önskad kurs Ankare upp och runt udden, vågorna var högre än förväntat och vinden rakt på näsan var friskare än väntat, dessutom var sjön mycket krabb då vågorna reflekterades emot de höga klipporna. Sakta gick vi ut mot vinden, storen gav lite stöd men inte mycket, det var klargt obekväm gång men vi skulle ju inte gå så mer än en knapp timme. I början slog inte sjön upp på däck så jag hade inte tänkt på att stänga vindrutan. Kul att filma vågorna och gunget tänkte jag, sagt och gjort fram med kameran och strax efter att jag börjat filma kom en ”freak” våg, fören lyfts mot skyn för att därefter borra sig rakt ner och in i nästa sjö som sköljer mängder av vatten över däck rakt in genom den öppna vindrutan. Resultatet en sjöblöt något stukad kapten med en dyngsur kamera i handen som tur är skall den vara något vattentålig odefinierat hur mycket dock, med facit i handen den är tillräckligt vattenskyddad för att klara denna utmaning. Tyvärr så går det inte att lägga upp filmer på befintlig blogg plattform, så ni får nöja er med några urklipp nedan. Väl ute friskar vinden rejält med revad stor och genua gör vi god fart men det är obekvämt och 75 nM känns inte så kul. Så jag föreslår för Kerstin att vi vänder, vi har ingen brådska och varför gunga en hel dag i onödan? Kerstin tittar förvånat på mig, för det brukar alltid vara hon som föreslår att vi borde nog vända och jag som stretar emot (har jag måne blivit klokare med åren? Ett annat alternativ kan ju vara fegare?), Kerstin tyckte dock att det var ett bra förslag. Vi vände och med god fart men nu under kraftig rullning tog vi oss tillbaka till vår ursprungsplats. Tur att vi vände för vi upptäckte att däckbelysningslampan ramlat loss i den våldsamma framfarten. Kerstin hissar upp mig i masten så att jag kan ta ner den, och den hade redan hunnit göra märken i lacken på masten (eloxerad mast är nog att föredra framför vit målad).

Vi tog en kopp te tittade igen på vädersiterna och upptäckte till vår förvåning att utsikterna ändrats det skulle vara ökande vindar och därmed skulle sjön växa ytterligare så att vänta tills i morgon gjorde inte saken bättre. Plan B behövde utformas, en annan rutt mot Turkiet och vi kunde slöra c 25 nM istället för 75 nM i halvvind. Sagt och gjort ut igen samma upprörda vatten fast nu klart värre för vinden hade friskat rejält. Kapten hade dock stängt vidrutan så vi höll oss torra trots sjöarna över däck. Därefter bar det av med sjö och vind i god fart klart bekvämare.

Vad har vi lärt av detta förutom att stänga vindrutan? Jo vid hårt väder så ha alltid en plan B klar och kanske också en plan C, för sjö och vind kan många gånger vara värre än väntat och sjörapporter är inte att lita på i Medelhavet.

DSC_0058 (Copy)

DSC_0054 (Copy)DSC_0057 (Copy)

Klipporna på Paros såg märkliga ut nästan som ruttnande trä

Nedan vådan av att inte stänga vindruta

Ögonblicksbild 4 (04-08-2015 18-15) (Copy)

På väg ner och in i nästa våg

Ögonblicksbild 2 (04-08-2015 18-13) (Copy)

Vattnet på väg….

Ögonblicksbild 3 (04-08-2015 18-14) (Copy)

Här får sig skepparen en oväntad och ovälkommen dusch

Möte i ”Monsunen”

Kanske inte direkt monsun vindar, men inte utan att man tänker på Taubes möte i Monsunen då vi helst plötsligt ser Azimuth, en Amel Santorini vars besättning vi träffat på Oseanseglarklubbens avseglarmöten, vi har alla segel satta så vi kom ikapp dem någon timme efter att vi lämnat Paros

P1010506 (Copy) P1010504 (Copy)

Azimuth, En barnfamilj på väg ut på äventyr med en Amel Santorini

De var på väg tillbaka till Turkiet för att reklamera jobb som Emek Marin har gjort på deras båt, samma Marina som skall fixa vår båt, inget bra Omen. Azimuth som skall vara med i ”Arken” ARC så de får skynda för att hinna i tid till Kanarieöarna.

Vi tänkte låta Emek Marin fixa det mesta med våran båt i höst så att vi har god tid på oss att reklamera eventuella brister innan vi kommit alltför långt bort.

Vindar i medelhavet

Som ni kanske har förstått så har det varit blåsigt och vi hoppas att det framgår av bilden ovan att det blåser bra och farten är god, runt 8 kn. Ca en timme efter att vi passerat Azimuth så ser jag på vattnet att något är på gång, svårt att säga vad, det ser strömt ut och som om vågor kommer ifrån flera håll, och så helt plötsligt TVÄRDÖR vinden, från drygt 8 kn till ca 2 kn på bara någon minut, på med järngenuan och vinden visar sig inte resten av den dagen.

Dagen därpå händer samma sak, vi seglar för halv vind gör god fart 6-7 kn 1 minut senare tvärstopp och motor resten av dagen.

Ankring

Lite kort om ankring, gissar att jag kommer att återkomma i ämnet ett flertal gånger. Det debatteras ofta hur lång lina/kätting skall man ha, På långsegling så gäller kätting och det brukar sägas ca 3 ggr djupet. Jag säger Bullshit, lägg ut så mycket som är rimligt med avseende på svajavstånd till land och andra båtar, för ju mer desto bättre fäste får du, vi lägger minst 5 ggr och går det gärna 7-10 ggr djupet, då ligger du tryggare. Men det svåra är var skall du lägga ankaret?

Tänk dig en sen kväll någon timma innan solen går ner, viken du valt är vacker men många båtar som ligger ganska tätt, framförallt där det är rimligt djup för att ankra. Du ser en lucka där borde det gå att ligga, men vid närmare eftertanke vinden har vridit sig flera ggr under dagen, så du har ingen aning om var de andras ankare ligger, någon kanske kom helt nyligen andra har legat i flera dagar och snurrat runt, det har hänt oss flera ggr att då vi vaknat och skall ta morgondoppet så syns vårt eget ankare strax nedanför vår akter. Med andra ord så är det svårt att hitta en bra plats och det känns oprofessionellt att lägga sitt ankare så illa att man slår ihop med någon då vinden vänder, eller ännu värre lägga sin kätting kors med någon annan. Så vår strategi är att ha långt avstånd till andra båtar, det blir ibland att ankra på lite djupare vatten än önskvärt, eller risken att komma nära land eller grund om vinden skulle vända mot ett oväntat håll. Så efter ett par försök så har vi fått vårt fäste, backat fast ankaret ordentligt, korkat upp en flaska vin i skymningen, då kommer det ganska ofta en charterbåt, de identifierar snabbt den luckan som jag inte vågade använda lägger ankaret utan vidare funderande och utan att backa fast sitt ankare sedan fram med groggen, därefter kommer det en till och lägger sig på en ur vår synvinkel ännu olämpligare plats också utan att backa fast ankaret. I början så tänkte jag, att det kommer inte att funka, de kommer att dragga, slå ihop med någon annan båt. Nu vet jag bättre, oftast (men inte alltid) går det alldeles utmärkt för dem, de varken draggar eller slår ihop med någon annan trots att vinden både vänder och friskar i, vi som valt en annan strategi får ibland obehagliga överraskningar sällan att vi draggar, men att vinden kommer ifrån ett oväntat håll och vi kommer för nära klippor för att det skall kännas bekvämt. Livet är inte RÄTVIST.

Nattvakt

Eter vårt möte med Azimuth och det att vinden avtog kom vi så till vår altenativa plats Skhinousa, mycket båtar så vi fick välja en annan vik än den som planerat, med den problematik som beskrivits ovan. Vinden skulle vara svag nord, den enda vind som kunde vålla förtret var ifrån sydväst, vilket inte är vanlig och inte väntat. För att inte ligga för nära någon annan båt så lade vi oss på svaj så att vi riskerade att kom lite nära land om vinden mot förmodan skulle vrida mot syd.

Kl 0300 vaknar både Kerstin och jag av att vi hör hur vågor slår mot klippor. Vinden kommer nu ifrån syd och pendlar mellan 5-6 m/s och då det är tämligen öppet så blir det vågor. Vågar inte sova nere i båten så det blir en kopp te och lite slummer i sittbrunn. Så fort det blir ljust kastar vi loss, alla andra verkar sova helt ostört och obekymrade, Livet är inte RÄTTVIST.

Otrevliga möten

Ja sådant händer ibland, vi har råkat ut för två sådana nu ett mer otrevligt än det andra.

Det första hände i en mycket populär vik på ön Meganisi strax söder om Levkas.

Viken kan kanske jämföras med Träskö Storö i Stockholms skärgård, eller typ Vasholmarna för er på Västkusten att jämföra med, dvs man kan inte förvänta sig att få ligga ensam eller med stort avstånd mellan båtarna.

Som alla hamnar har denna naturhamn mer attraktiva ställen än andra, den mest attraktiva sidan var full, där fick man verkligen tränga sig på om man ville ha plats där, den näst mest attraktiva var på väg att bli full, men man kunde utan att bli alltför närgången klämma in några båtar till. Det låg fyra tyskflaggade båtar samt en holländsk båt med ca 25-30 meter mellanrum och vi valde den lucka som var störst, mellan Holländaren och en av Tyskarna, När vi gjort fast, fick Holländaren spel och skällde ut oss för att vara totalt tokiga som kunde tränga sig på, på detta vis. Jag svarade att han nog valt både fel plats och säsong om han ville ha det så. Då blev han riktigt ilsk och hotade att komma över och vrida en tjock tross om min hals. Jag sa att han var välkommen att försöka men då blev han tyst. Efter en stund så tog jag fram min gitarr och började spela lite försynt, men det skulle jag inte gjort då gick hans fru i taket och for ut så man kunde trott att jag våldfört mig på hennes dotter minst. Mannen for nu också upp och hotade med att skära av mina tampar iland, Riktigt otrevligt m.a.o. Jag gav honom ett argt öga och förklare för honom att det inte vore någon bra ide, och han blev åter tyst. Men nu hade hans kompis Tysken kommit tillbaka som hade varit ute med jollen då vi lagt till. Han hade en mistlur som antagligen användes för att väcka sovande brovakter och slussvakter den gav ett herrans ljud ifrån sig, då jag tittade upp så vrålade han ”var är dina fendrar”, betänk att det var mer än 10 meter mellan båtarna. För att göra en lång historia kort beslöt vi oss för att flytta till andra sidan och där träffade vi ett trevligt svenskt par som bjöd över oss på ett glas vin, vi blev sittandes där till sent inpå natten så kvällen blev mycket lyckad. Dagen därpå kom det flera båtar och lade sig på den platsen vi lämnat men jag såg ingen reaktion ifrån den Tysk holländska axelpakten. Ja den här historien låter säkert annorlunda när motparten berättar sin version.

Men det gör inte nästa otrevliga möte, den har bara en tolkning. Vi var på Kos och hade fått plats vid statskajen, en på dagen mycket livlig plats med bussar och turbåtar. På kvällen var det lugnt trots en liten öl vagn som ställdes upp ca 50 m ifrån där vi hade båten så var det lugnt. På morgonen när vi ligger och småsover så vaknar vi av en rejäl duns på akterdäck, jag upp som ett skott sticker upp huvudet genom takluckan och ser till min förskräckelse att någon har slängt en stor sten på båten. Jag ser mig omkring och ser tre ynglingar (slynglar) i 20 år åldern i sakta mak strosa därifrån (de var troligtvis inte Greker, mina fördommar säger turister ifrån forna öststaterna), min omedelbara reaktion är att rusa efter dom, men inser ganska snabbt att det är nog ingen bra ide, det kan sluta riktigt illa, utan det är bara att hacka i sig det som har hänt. Amellen är en stark båt så det blev knappt några märken. I efterhand så tror både Kerstin och Jag att frestelsen blev för stor att försöka pricka vår öppna ”taklucka”, det var tur att de inte prickade för då är det stor risk att jag fått stenen i huvudet.

P1010555 (Copy)

Det var antagligen den här luckan de försäkte träffa, man ser nedslagsplatsen en ”grå cirkel” de tyder mer på en lobb än att någon med kraft slängt stenen då hade det blivit skador på däck dessutom

Vardagens Småpyssel (dvs inte lördagspyssel)

Jag upptäckte att två popnitar som håller förstagsprofilen i ”rullen” hade gått av, det var bara att borra ur de gamla och sätta i nya, tur att man köpte med sig alla dimensioner som Erlandsons brygga hade i lager. En satt knepigt till så lite trix fick man allt ta till.

P1010540 (Copy)

Svårt att komma till med pop nit tången

P1010541 (Copy)

Men med en riggbult som distans så gick det bra

P1010489 (Copy)

Brödbak

P1010490 (Copy)

Brödet jäser bra, här funkar utmärkt att baka med surdeg i värmen

 P1010532 (Copy)

För att vi inte skall bli alltför välbyggda av vårt leverne så blir det sporadisk träning när andan faller på tyvärr inte tillräckligt ofta.

P1010542 (Copy)

P1010527 (Copy)7

P1010536 (Copy)

Bilder ifrån Byn Skala på ön Astipalaia

En charmig ö med liten Turistnäring, däremot så verkar de inte fått någon utbildning i att ta hand om Turister det fanns rum för förbättring både avseende mat och service. Men hamnen hade både el och vatten till det facila priset av 10.2 € oberoende hur länge man stannade

P1010548 (Copy)

Tidig morgon har precis kastat loss och ställt kosan mot Kos och ser solen gå upp, magisk morgon

 P1010557 (Copy)

Den här viken var vår första hamn efter att vi köpte Kadira vår Maxi 108 i Bodrum 1991, den gången var vi helt ensamma, men inte denna gång Turkiet har verkligen förändrats.

 DSC_0052 (Copy)

En ”Selfi” vi är väl lite moderna i alla fall?

Advertisements
This entry was posted in Seglingsförberedelser. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s