Turkiet

Nu har vi varit i Turkiet en dryg vecka och dessutom hunnit till vårt första ”viktiga” delmål Göcek. Vår första hamn i Turkiet blev Bodrum, ett riktigt turist center med en mycket stor marina som var fullbokad så vi fick ankra utanför på drygt 20 meter djup. Inklarering sköttes via agent för att spara tid, men ack vad vi bedrog oss, det var cirkus denna dag med mängder med båtar som löpte in och ut, varav många skulle ha hjälp med klareringen. Vår drog ut på tiden, men vi fördrev tiden bl.a. med att beställa in Världens PLATTASTE Kebab. En Normal kebab hemma kan man definitivt inte stoppa i mun och bita av, antingen biter man små tuggor i kanten, eller hellre äter med en gaffel ur pita brödet. Den vi fick kunde en myra enkelt ta en tugga tvärs över, ja den hade inte varit plattare ens om man kört över den med ångvält, inte var den särskilt billig heller, som väl var, var den god, men man blev definitivt inte mätt. Därefter Starbucks kaffe trots att vi kommit till fjärran östern, eller är det ens mellersta östern vi kommit till så kan vi inte undvika detta västerländska mecka. Vi fick var sin helt perfekt latte som var het och stark som vi kunde njuta länge av i den nedkylda lokalen, för här är det varmt, men återkommer till det senare.

När man går omkring i Bodrum, eller för den delen i Marmaris, Fethiye eller någon annan större eller medelstor turistort, är antalet Gulletar (Gullet=traditionell Turkisk Segelskepp om ca 60-100 fot) som ligger i hamnen och försöker ragga turister för dagsturer, man kan givetvis chartra en hel Gullet själv för längre eller kortare perioder. Hur som helst det är 100 tals i Bodrum och de andra städerna/Byarna, det måste vara en rejäl överetablering av dessa imponerande skapelser som byggs i trä på lokala båtvarv, så hantverksskickligheten finns verkligen bevarad

.

En typisk men kanske inte alltför vacker Gullet

Och här ligger de på rad i Göcek och väntar på kunder

                           Härlig Segling

Vi har haft tämligen starka vindar så segla har vi gjort, mest plattläns men med utspirad genua har vi gjort bra fart

Här susar vi fram med endast vår skamligt smutsiga genua utspirad men farten pendlar mellan 6-8 kn

Efter seglingen ovan kom vi till en vik som heter Bozuk Buku (Buku betyder sannolikt vik), det blåste rejält och var tämligen djupt vatten att ankra på drygt 25 m, så vi valde att lägga till vid en brygga som den lokale entreprenören och restaurangägaren lagt ut, det är vanligtvis gratis underförstått att man äter på retaurangen.

Ibland blir man uppskörtad, men detta var ett trevligt ställe med hygglig mat till rimliga priser i en härlig miljö, inte minst den vedeldade ugnen som det bakades ”farmar” bröd i, samt rostades get och fårkött i.

Restaurangen i Bozuk Buku

Här säljs förutom mat och dryck, givetvis turkiska mattor också

Den vedeldade ugnen, jag missade att fota då frun i huset bakade bröd.

                           Skopea Limani

Nästa hamn återigen efter plattläns i dryga 10 m/s vind vart Tomb Bay i området Skopea Limani, en underbar bay med massor med skyddade och vackra gröna vikar och dramatiska berg. Jag kan verkligen rekommendera att segla här. Man kan hyra segelbåt i Göcek ett litet lokalt seglar/båt Mecka framförallt för de med gott om pengar. Tomb Bay har vi besökt ett flertal gånger, men det är fortfarande lika vackert i våra ögon, vi stannade i två nätter och badade i det badkarsvarma vattnet.

Tomb Bay har fått sitt namn ifrån de inhuggna Lykisiska klipp gravarna som är uthuggna direkt i berget några 100 år BC, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Lykien)

Ser ni de uthuggna gravarna? Dit måste vi givetvis gå

Snart framme

Formidabel utsikt

Gravarna i sig är inte så mycket att hänga i julgran ifrån insidan förutom den fantastiska utsikten på förträffliga båtar.

Nu är det augusti högsäsong trots värmen så det är massor med båtar här nu. Den bästa tiden att vara här är som övrigt i medelhavet, maj och september, men juni och oktober också helt ok.

En annan härlig vik i området

Göcek

Innan vi kom till Göcek så besökte vi några andra vikar samt Fethiye, ett annat turistcenter i området. Anledningen till besöket i Göcek är att där har Amel en agent som har gjort många uppgraderingar av Amelbåtar till de flestas ägares belåtenhet. Vår Amel kräver en del omvårdnad då hon legat obrukad och dessutom utan omsorg i vattnet i över tre år. Vi hade befarat en hel del haverier på vägen, men det enda vi råkat ut för är att växeln till uthalsmotorn har pajat, men vi har fixat en mycket väl fungerande lösning med lina och winch, så saknaden är inte så stor. Azimuth som vi skrev om i förra blogginlägget möte vi nu igen. De hade bl.a. läck i vattentanken, en ganska komplicerad historia då tanken ligger i kölfickan och en hel del inredning måste bortmonteras innan man kan såga upp luckor i tanken för att inspektera och laga. Vi möte dessutom en annan ny Amelägare som också hade haft sina problem med sin båt trots att den var mycket välhållen, men den tidigare ägaren hade aldrig använt Watermakern, och är det något som tingen inte gillar så är det att inte användas, då korroder saker slangar torkar etc..

Vi fick Riza (Amels representant) ombord, han inspekterade vår båt och vi diskuterade vilka förbättringar och reparationer vi ville göra, då upptäckter vi att vi fått vatten i drevet så vi måste byta bussningen för axeln, det skall göras ca var 800 timme så det kom inte som någon överraskning, men överraskningen var kostnaden för att lyfta båten, 570€ för två timmar hängandes i stropparna medans Rizas gubbar fixar bussningen, och det var dessutom med 25% rabatt. Jag trodde varvsgubben sagt fel, men så dyrt är det. I St:Raphael, Franska Rivieran  där vi låg förut kostade ett lyft ca 300€.,vilket helt plötsligt verkar billigt.

Vissa båtar är större än andra, den svarta i förgrunden är säkert 75-80 fot, den vita är STOR

Turist tapp

Inte underligt att Turkiet tappar turister, vi har nämligen lagt märke till att det inte är fullt i vikarna, restaurangbryggorna har haft flera tomma platser mot kvällningen vilket inte brukar vara vanligt, I Fethiye, var det nästan tomt på restaurangerna så det såg inte ens kul ut att äta där, man vill ju inte vara själv på restaurangen, och dessutom vill man ju att det skall vara omsättning på färskvarorna.

När vi skulle bunkra i Göcek, höll jag på att ramla baklänges 15 kr för en burk öl, mot drygt 5 kr i de andra länder vi passerat, 60 kr för ett paket bacon, vi tog det absolut nödvändigaste och gick ut.

Enligt flera så är turist tappet ca 30% i Göcek, och jag tror inte att det beror på det politiska läget, det har ju skärpts helt nyligen, men priset, vi märkte redan för några år sedan att det började bli dyrt, är dessutom kebabben platt som en pannkaka, ja då får man inte valuta för pengarna. Gissar dock att om man håller sig utanför de största turisstråken så är det fortfarande billigt.

Som tur var fann vi en traditionell söndagsmarknad här i Göcek, förutom massa kläder etc., så hade det mängder med härliga grönsaker och frukter till mycket bra priser.

Mängder med frukt och grönsaker ett stånd av dussintalet

Vitlök och potatis

En äldre dam med döttrar? Sålde ”pannkakor” fyllda med både det ena och det andra, men jag var feg och beställde med banan och choklad, ett säkert kort

Kerstin knockad av värmen, tar bara en tugga av den goda pannkakan.

Värmen

Det är varmt, inte tokvarmt typ 40+ grader som väl är, men +/-35 grader, det betyder att så fort man rör sig så lackar svetten, så man måste dricka mängder med vatten (inte öl), inne i båten är det ofta runt 33 grader upp mot 35 grader på kvällen då vi skall sova, det går inte att sova i 35 graders värme, så vi brukar ibland köra AC’n men då måste vi också köra generatorn och det bullrar så det blir högst en timme. Därefter gäller det att somna kvickt som bara den, för det blir tämligen snabbt över 30 grader i båten igen. Bl.a. för att vattnet är JÄTTE VARMT, vi har ingen bad temp mätare, men det är badkarsvarmt, har aldrig noterat sådan värme trots många säsongers segling i Grekland och Turkiet. Att hoppa i vattnet ger ingen svalka direkt, men det är härligt ändå. Nätterna är något svala, så på morgonen brukar vi faktiskt dra lakanet över oss det känns skönt på något sätt. Det är ju riktigt svalt i båten, men tittar man på vår termometer så står den då runt 27 grader, hur kan det kännas svalt????? Ritza tycker dock att det blivit riktigt svalt, för några veckor sedan då var det betydligt varmare

Fördelen med värmen är att det inte går åt så mycket kläder, man brukar skämtsamt säga att seglaruniformen, det är kalsonger/trosor, men ofta är det för mycket så vi går i bara mässingen så tvättanterna blir inte rika på oss.

Övervikt en reflektion

Tillbaka i tanken till Grekland, jag tror att det var 2003 som vi seglade i Grekland första gången, vi slogs då av att vi såg många kraftigt överviktiga personer, framförallt många små barn med övervikt fast de inte var mer än kanske 4 år, för att inte tala om tonårsflickor som hade klar övervikt. Kerstin som har arbetat professionellt med frågan, visste att Grekerna då hade Europas högsta BMI. Idag är det helt annorlunda, de flesta yngre (5-40år) Greker är smärta, vi har sett massor av vackra slanka kvinnor (och män påstår Kerstin), trots att övervikt ofta annars följer med dålig ekonomi.

Turkiet som har en betydligt bättre ekonomi, där ser man betydligt mer övervikt, och rökning inte minst ibland ungdomar. Vi får hoppas att de går i samma riktning som Grekland med avseende på detta, men inte med avseende på ekonomi.