Multiresistent

Multiresistenta bakterier är ett allvarligt problem världen över, vi har dock en annan syn på det hela. Hur blir man själv multiresistent?

Konstig fråga kan någon tycka, men senast när vi var hos slaktaren så noterade vi med glädje att han tog på handskar innan han skulle betjäna oss, men glädjen blev kortvarig, med handskarna på så torkade han sig under näsan, hanterade pengar, tog i allehanda pryttlar innan han tog fram vårt köttstycke och skar det i lagom skivor som han sedan plattade ut med sina numera kontaminerade handskar. Tyvärr är det en vanlig syn här i Turkiet, man vet att man skall ha engångshandskar på, men man begriper inte varför, men vad jag har förstått så är det lika dant på många av våra sjukhus och vårdinrättningar, inte konstigt att vi har över 100.000 sjukvårdsskador i Sverige.

Vårt motmedel är att själva bli multiresistenta inte bara mot bakterier och basiller, utan också mot allehanda saker som händer en ”längeseglare”.

– såsom vänta på reservdelar

-vänta på att någon skall komma och montera reservdel

– åka tillbaka för att fixa det som redan är åtgärdat men fortfarande inte funkar

-samt givetvis själv ta hand om det som går sönder och kommer att gå sönder

-rulla våldsamt en hel natt av helt plötsligt inkommande dyning

– massor med vattenskotrar, gummijollar, kraftfulla motorbåtar som bogserar folk i fallskärmar, och allehanda gummipryttlar, så folk flyger åt både åt höger och vänster.

Ja listan kan göras lång av det som vi i ledighetskommittén kan irritera oss på, ja man måste ju få dagen att passera någorlunda snabbt och vad är bättre då än att beklaga sig, usch va varmt det är….., nä nu skojar jag, vi har det fortfarande underbart, men lite multiresistent måste man bli, och det tror jag nog att vi har blivit, vi har inte drabbats av Montesumas hämnd, vi blir inte speciellt irriterade på att vänta på delar och hantverkare, inte heller så mycket på dessa vattenskotrar fallskärmsflygare, för vi vet att de försvinner då det blir mörkt, men jag blir tämligen gramse på bl.a de stora motorbåtarna som spelar hög musik till sent inpå natten, då tar jag till min kraftiga strålkastare och lyser upp deras båt, och det brukar ha önskad effekt.

Global Warming

Global warming eller växthuseffekten som den ibland också kallas är ett annat globalt problem. Vi har också drabbats av växthuseffekten som gett upphov till ”local warming”. Vår sprayhood!

Som såg ut så här, tämligen låg och begränsad sikt framåt och trots att den var vit så fungerade den som ett växthus, det blev fruktansvärt varmt under den så trots att den gav skugga så var det många gånger svalare i solen uppe på däck där det också fläktade, så vi drabbades verkligen av ”local warming”. Vi kände att det är högprioriterat att göra något åt detta, så genom att söka på Amelforumet och se vilka olika lösningar det fanns. Därefter skred vi till verket och beställd en helt ny Sprayhood med tillbehör såsom kapell etc.av en kapellmakare i Göcek, men först fick ”smeden” förlänga våra bågar ca 10 cm samt göra några nya ”bågar” över sittbrunnen

Här har de mallat upp i plastfilm

Här håller de på att montera delar av skapelsen

Här sitter Kerstin under det som kallas vinterkapell det är som ett extra rum, det kommer vi nog ha stor nytta av i vinter då det regnar och blåser kyligt.

Betydligt bättre sikt både framåt och mot seglen samt ståhöjd.

Och man kan öppna för att få bättre sikt och ventilation, nu blir det nog mindre ”växthuseffekt” får vi hoppas. samt väsentligt enklare att navigera i trånga högtrafikerade hamnar

Men skall ni inte ”segla på värmen”, då skall man väl inte krypa in i en sådan där pensionärskuvös?

Lugn bara, denna är för regniga dagar samt då vi övervintrar i Turkiet, när solen gassar så sätter vi upp solskyddet

Solskydd av finmaskigt nät som håller solen ut men släpper igenom den svalkande vinden kan man sätta runt om. Så för er som funderar på att segla på värmen så mot ett smärre konsultarvode kan jag hjälpa er att designa det perfekta kapellet till er båt.

Återstår dock att se om vi har kommit tillrätta med ”local warming” just nu är det behagligt varmt så problemet föreligger inre så värst just nu. Konceptet kommer att sättas på prov nästa säsong.

Förenklad badning och ombordstigning i dingen

Har man ”local warming” så behöver man bada och det ofta, på en Amel så har man en separat badstege man monterar på sidan av båten då man skall bada och därefter skall den förvaras utmed sidan av relingen, inte speciellt praktiskt, moderna båtar har betydligt smartare lösningar. Vanligtvis så söker man då på Amelforumet som är mycket aktivt, det brukar alltid vara någon som har löst de problem som uppstår och hittils har så varit fallet med våra problem och potentiella förbättringar. Men nu gick vi bet, det var ingen som hade tänkt på detta eller funnit anledning att ändra på detta sätt att ta sig ur vattnet upp i båten. Hemma i Sverige så är det mängder med båtar som har monterat en badbrygga för ändamålet, och det ville vi ha. Men Emek Marin som jobbar med våran båt trodde inte alls på den lösningen och inte ”smeden” heller som gjort mängder med lösningar i rostfritt till andra Ameller. Vi insisterade dock och efter att jag gjort en modell i wellpapp så gick de med på att tillverka en badplattform med tillhörande stege och nedan ser ni resultatet. Vi är mycket nöjda och det är Emek Marin också, de kom ner och fotade skapelsen och de kommer säkert marknadsföra den som ett nytt tillbehör. Alla parter nöjda.

Visst blev det galant? Det grova röret rakt upp tillhör ”targabågen” för solcellerna ett stabilt och bra fäste för badbryggan. själva badstegen sitter i en kassett under badbryggan och kan enkelt dras ut även då man är i vattnet, medför extra säkerhet om man går över bord ensam.

Tuffa villkor

Det är inte alla som tillhör ledighetskommittén även om man kan tro det ibland då det kryllar av båtar och badande i vikarna, några skall ju ta hand om alla dessa krävande turister. Det finns många små lokala restauranger i vikarna, och det gäller för dem att dra in årets inkomst under en i och för sig tämligen långa säsongen.

En ganska typisk sommarrestaurang

Gissar att detta är en ganska typisk inkvartering för en säsongsarbetare ganska påvert och sannolikt fruktansvärt varmt då solen ligger på

Arbetsvillkoren är nog tämligen hårda upp tidigt för att samla ved till ugnen sedan är det full fart tills de sista gästerna lämnar sent på natten

Men omgivningen är hänförande vacker

Nedan följer flera exempel

Dessutom finns det gott om sköldpaddor, dom är stora upp mot metern långa, de är faktiskt så vanliga att man har slutat att titta efter dem, de är dock svåra att fota då de oftast är en bit ut från båten då de kommer upp för att snappa luft innan de betar vidare av sjögräset på bottnen.

Visste ni att färska valnötter såg ut på detta viset? Inte vi i alla fall, inge goda färska, de skall torka i ca en månad. Gubben sitter dagarna i ända och skalar av det gröna mjuka skalet för att komma åt själva nöten. Vi köpte några som nu ligger på tork.

På marknad igen denna gång i Fethiye, det fanns flera långa korridorer med fruktstånd och givetvis massor med stånd där de säljer kläder, väskor etc etc

Kerstin blev lite ”wild and crazy” och köpte röda bönor, de smakade helt ok faktiskt

Men för att jag skulle ställa upp och käka bönor så fick det bli ”lång” Turkisk Pizza (Pide tror jag att det heter) till lunch smakade jätte gott och billigt var det.

Kerstin som är en ”Politiskt korrekt” dietist fick ju kompensera det följande dag med denna påvra lunch bestående av kikärter och bulgur, typ 100% fibrer, detta nedsköljt med ett glas vatten, Själv späkte jag mig denna gång med en Italiensk Pizza samt ett glas immande kall öl. Livet är inte alltid rättvist men denna gång stod jag på rätt sida skiljelinjen

Dagen därpå så tog vi en språng marsch upp till denna höljd för att kompensera de sybaritiska tilltagen med pizza och öl och blev belönade med denna härliga utsikt på köpet.

Kapten är nöjd, ty trots all ”high tec” utrustning så har jag saknat en Windex, men inte nu längre nu sitter det en i masttoppen (för er som inte seglar men läser detta ändå, så är en Windex en manick som analogt visar i toppen på masten hur vinden blåser, det finns ett instrument som med elektroners hjälp visar detsamma i sittbrunnen, men det är liksom inte samma sak), man är väl fortfarande lite bakåtsträvare

Vi får hoppas att brudparet nedan också är glada de firade hej vilt med Turkisk musik på högsta nivå partyt verkade vara öppet för den som så önskade deltaga, då allting förgicks på en öppen plats vid kajkanten

Som ni ser de har ställt ut massor med stolar antingen har de en väldans stor släkt, eller så har de knappt någon släkt alls och ville att allmänheten skulle deltaga vem vet? Så gör man nämligen i Japan, där är det nämligen viktigt för hedern att ha många bröllopsgäster , så om man inte har tillräckligt med släkt och vänner så hyr man in gäster. Ganska udda jobb att vara bröllopsgäst eller hur?