Borde det inte stå ”inte den rätta gröna färgen” som i Strindbergs drama ”Ett drömspel”, där affischören i dramat i alla tider drömt om en grön sump med sänkhåv. Vid dryga 50 års ålder så får han då sin efterlängtade sänkhåv, när så kamraten lite undrande frågar är du inte nöjd nu när du fått din efterlängtade sänkhåv, så kom det lite överraskande svaret. Nej ” den har inte den rätta gröna färgen! Varför jag har rubriken ”Den rätta gröna färgen” får bli en liten ”cliffhanger” som det heter på ”nu Svenska” Jag återkommer lite senare till det. Men först

Lämnar Gibraltar

På grund av vädret så blev vi längre i Gibraltar än tänkt. Det var västliga vindar, således motvind, så vi tänkte eftersom vi inte har någon brådska så får vi väl vänta, men inte alltför länge då vi inte blev särdeles förtjusta i Gibraltar och dessutom så var hamnavgiften drygt 350 kr om dagen, en i medelhavsynpunkt högst blygsam sådan men alla bäckar små gör snart en hel tsunami av kostnader.

Till vår fasa visade de nya prognoserna visserligen ostliga vindar dvs. medvind, men klart mer än önskvärt medelvindar på 15 m/s och byar en bit över 20 m/s dessutom så brukar det blåsa mer än de förutser, och då detta skulle bli vår första tur ut på atlanten blev det flera diskussioner om hur vi skulle göra. Vi har sagt att vi inte räds hårt väder men man behöver ju inte söka det, tids nog får vi nog mer än vi önskar. Åtskilliga prognoser studerades och de var tämligen samstämmiga hård ostlig vind i minst 4 dagar därefter västlig vind (MOTVIND SUCK).

En bild från en vädersite, Gult är mycket men helt ok, ljusrött då börjar det bli mer än vad man vill ha, mörkare rött, nä då stannar man helst i hamn.

Ett annat sätt att visualisera vädret, medelvindar konstant över 30 kn (15m/s), byar upp mot 24 m/s, våghöjden dock tämligen OK endast dryga 2 meter, men det betyder att många vågor är betydligt högre, men med god vind så bör inte vågorna bli något större problem, kunde varit klart värre vågor med tanke på vinden.

Måndagen den 22 augusti drog vi iväg först så tankade vi billig diesel i Gibraltar på den engelska sidan, därefter kalibrerade vi vår ”nya” autopilot då jag bytt ut kontrollenheten till en som skulle matcha den nya kursdatorn bättre, den måste bara funka!!!!.  Därefter la vi oss på ankar för att invänta rätt tid för avgång, via FB hade vi fått tips om att tima tidvattenströmmen vid Tarifa strax väster om Gibraltar annars kan det bli stående vågor som kan bli klart besvärliga, som väl var hade vi lite surf kvar så in på nätet och kolla tidvattnet vid Tarifa. OPS! vi bör nog sticka omgående om vi skall hinna förbi och ha tidvattnet med oss, där rök vår lunch som vi tänkt spisa i lugn och ro. Målet var Culanta en liten fiskeby som vi fått tips av ifrån seglare vi mött, skulle vara ett trevligt ställe där tiden stått stilla.

Orosmoln över Gibraltar

Det blåste inte så farligt hade prognosmakarna månne fel? Vi nöjde oss med att spira ut genuan för med ca 8-10 m/s så går det undan rätt bra ändå.

 

Nä de hade inte fel en stund senare såg det ut så här på havet, så vi körde med ca halv genua,

Och det gick fort nog, här forsar vi fram i över 12 knop, obs tidvattnet bidrar med någon knop, men vi hade oräkneliga surfar där loggen visade över 12 knop som är max.

Sjön växte och trots det så funkade vår nya Autopilot tämligen bra den styrde kanske lite för mycket men det går nog att ställa in tänkte jag, nästa gång skall jag se till att ha skrivit ut just den delen av instruktionen, borde tänt på det tidigare! Vindmätaren visar stadigt på vindar över 15 m/s, i medvind kompenserar den inte för den fartvind vi producerar så man får lägga till minst 4 m/s. Så visst blåste det. I byarna visade mätaren över 20 m/s! Likt fiskaren så skarvar seglare ofta om vindstyrkan, men denna gång fanns ingen anledning att skarva.

Kerstin ser helt ko lugn ut eller….

Jag tror nog att vågorna var större än de två meter de utlovat.

Tarifa passerades i väl god tid, hade säkert en dryg timme till godo på tidvattnet.

Framåt sen eftermiddag så lugnade sig vinden något låg runt 12 m/s utan alltför starka byar ytterligare mot sen kväll så blev det så svag vind i förhållande till vågorna att seglen bara slog och vi startade motorn, det blev dock ytterst kortvarigt kanske max 15 minuter, därpå så hade vi vindar igen runt dryga 10 m/s. Och nu så slutar vår autopilot att fungera, samma problem som förra gången den visar kompasskurser hej vilt åt alla håll så tror fan att man inte kan styra efter det. Det blir till att handstyra, något vi inte gjort på flera år, inte så enkelt i natten, månen har gått upp bakom oss så stjärnorna syns endast svagt så inte helt lätt att styra efter dessa, men övning ger färdighet, efter några timmar var vi tämligen hyggliga rorsmän/kvinnor båda två.

Framåt morgonkvisten var det dags att angöra vårt mål som består av långa pirarmar som går ut ifrån en väldigt låg kust. Lite trötta är vi och undrar hur det ser ut i infaret då vi prickat tidvattnet maximalt ofördelaktigt, max ström ut och vågor in, men va fan vi är ju inte i Engelska kanalen, ”hur svår kan de va”. På vägen in noterar vi att en mindre ca 25m lång motordriven pråm också skall in, så vi saktar ner så att han slipper köra om oss där inne, vi lägger oss kanske 50 meter bakom honom. När han väl kommer fram till pirarmarna ser vi hur han kränger än hit än dit gungar som en liten badanka, hur skall det gå för oss tänker jag, men hinner inte tänka alltför mycket för nu är vi helt plötslig mitt i smeten. Vi far både hit och dit i den smala kanalen” gungar tämligen våldsamt, full gas för att komma igenom området som inte har så stor utsträckning så dramat blir inte långvarigt

Vi har blivit varnade av de som tipsat om platsen att vid ”low tide” så måste man vara på ett speciellt ställe annars står man snart på torra land, så det var med viss nervositet vi motorerade in i området, men det var betydligt överdrivet höll man sig i mittfåran så var det gått om vatten under kölen även vid lågvatten.

Men vart hade vi kommit det såg absolut inte ut som vi föreställt oss området var tämligen gigantiskt man såg knappt land i denna ”land locked lagun”, och massor med båtar, var detta det fantastiska ställe som utlovats?!

Detta var synen som mötte oss ”många båtar är det”

Och på håll såg inte byn ut mycket för världen, vi fick mest intryck att den ser ut som de byar man ser på bild upp i nord Norge, fyrkantiga funkis hus på en steril tundra, här steril sandplätt, men ack vad vi bedrog oss. 

Culatra ”Den rätta gröna färgen”

Väl i land så blev vi helt betagna i denna fantastiska by/plats. Här har tiden stått tämligen stilla och trots en viss turism så har den inte förstört den genuina stämningen, så inte så konstigt att det var så många båtar här. Jag brukar säga till de som klagar på att det är mycket turister/ båtar ”ja här är det fint så hit kommer folk, åk till ett mindre attraktivt ställe om du vill se färre människor/turister”.

Ett myller av lokala båtar i den lilla hamnen

En fiskare reder ut sina nät tror inte att hatten är av lokalt snitt, han var den enda som bar dylik

Lika många båtar låg på land

Och skulle man skrapa och måla botten så väntade man på lågvatten lägger en tunna under båten och sen ner på knä, inga krusiduller här inte.

På väg in i byn

Huvudgatan har begåvats med betongväg/trottoar

Transporter ombesörjes m.h.a. traktorer de tar sig fram utan problem i sanden

Avlastning givetvis manuellt, det gick inte fort det kan vi lova.

Den lokala skolan

Här kan barnen bada och njuta under sommarlovet i de svalkande Atlantvågorna

Själva njöt vi av lite Vinho Verde och

Mumsiga färska sardiner och räkor

Ville man spela fotbollsspel så gick det bra det med, ingen större rusning just nu, tror badet lockade mera, spelet såg ut att ha sett bättre dagar.

Hade dessa sjöbodar legat i Smögen så hade det representerat en ansenlig förmögenhet, undrar hur lång tid det tar innan priserna här skjuter i höjden? Skönt att charmen får vara kvar en tid.

En annan charmig sak med denna plats i denna kakafoni av båtar var avsaknaden av charter båtar och färre massproducerade båtar, här såg vi båtar av allehanda slag, nedan följer ett axplock

Äldre traditionell båt

Katamaran modell större självbygge mer vilja än kunna så trögt seglare hon nog skulle jag tro

Övervintrande hippe kanske…….

Härlig hur som helst med alla dessa olika flytetyg

En bit bortifrån byn fick man denna vy härligt…

.

Kerstin och jag fick oss en rofull promenad..

Tillsammans med måsarna.

Kvällslugnet infinnar sig….

När solen går ner

Här möts ”high tech” solpaneler med ”recykling” av en gammal fotogen lanterna som får utgöra fyrljus för båtar som söker sig i hamn under natten.

På väg med färja till Olhao närmsta centralort märket vi denna något udda företeelse, den lokala fiskare vill antingen undvika vågorna, blåsten eller åka snålskuts bakom färjan, kanske alla tre anledningar, han låg hursomhelst kloss ann under lång tid, ända tills det dök upp ett bättre alternativ som var något snabbare

Då tog han lä bakom denna båt, tror inte Vaxholms bolaget skulle uppskatta dylika metoder.

Så här ser taxi ut här

Lågvatten, jag vet att för erfarna långseglare är detta vardagsmat, men för oss som inte upplrvt tidvatten alltför ofta så är det lika fascinerande varje gång

Andra passade på att fixa middagen genom att plocka snäckor, en härlig spagetti Vongole i kväll kanske.

Kolla vilken miljö. För en nybliven långseglare så fyller den alla förväntningar. Denna plats den har definitivt ”den rätta gröna färgen”. 

Det är bl.a. för att uppleva sådana här härliga och hyggligt genuina miljöer som vi långseglar, en riktig fullträff.