Framme i Mindelo på Sao Vicente

Överfarten

Seglingen över till Mindelo ifrån La Palma en sträcka på ca 820 nM, vår första riktigt långa etapp hade vi nog funderat en hel del på både Kerstin och jag och målat upp lite olika bilder i fantasin om hur det skulle kunna vara. Den bild vi båda hade trott mest på var nog en härlig lite spännande segling i vindar om 10-15 m/s antingen slör eller ren läns i höga men tämligen långa atlantvågor som skulle ge båten en extra skjuts med forsande brus runt omkring oss. Vi kände oss också väl förberedda att möta betydligt hårdare vindar mellan 15- 20 m/s om sådant skulle bjudas då vår erfarenhet ifrån vår segling mellan Gibraltar och Faro visade att Kerpa utan problem hanterade vad vädrets makter bjöd på då, vindar på dryga 15 m/s och en och annan rejäl pust upp mot 20 m/s med vågor därtill som var tämligen korta och branta. Väderleksrapporterna innan avfärd tydde dock på något helt annat, måttliga till svaga vindar om ca 2-6 m/s, och det var också det som vi bjöds mest på. Vilket ni som läst våra korta dagliga inlägg under överfärden redan vet.

Kerstin sitter och spanar efter valar utan framgång på det nästan stilla havet.

Så sammanfattningsvis kan vi säga att det inte blev så spännande, snarare tämligen tråkig segling. Under långa stunder seglade vi i svaga vindar som precis fyllde seglen och vågorna gjorde så att seglen slog i var och varannan våg, så segeltrimningen bestod mest i att minimera slitaget på seglen än att få fart. Slående segel kan vara helt förödande för livslängden på ett segel. Vårt system med dubbla preventers visade sig mycket värdefullt då vi på ett enkelt sätt kan låsa storbommen så att den inte slår fram och tillbaks i vågorna.

Den ”röda” taljan går till en winch i sittbrunn, vi har motsvarande på babords sida så vi kan enkelt göra kontrollerade gippar och alltid ha en preventer utan att behöva gå upp på däck, samt låsa bommen i svaga vindar annars kan den svänga runt helt vilt och okontrollerat.

Vaktschemat om 3 timmar vakt, 6 timmar vila, funkade utmärkt, så vi alla kände oss tämligen utvilade även om det ibland gungade lite väl mycket för en komfortabel sömn.

Vi trodde nog också att det skulle kännas tämligen segt de sista dygnen då längtan till hamn förväntades vara mycket stor, men till vår förvåning så gick dagarna raskt framåt, ibland undrade vi vart har hela dagen tagit vägen, det var ju morgon alldeles nyligen? Även nattpassen gick galant i det enastående månskenet som nästan gjorde natt till dag.

När vi endast var några timmar ifrån Mindelo så kände både Kerstin och jag att vi utan större tvekan skulle kunna styra rakt västerut och fortsätta över Atlanten ytterligare 14 dagar utan att först gå i land, det var faktisk en härlig känsla att känna så, det bådar gott inför Atlantöverfarten.

I övrigt bjöd överfarten på delfinbesök varje dag dock såg vi inga valar vilket de flesta av de andra Barbados 50 deltagare verkar ha gjort. Vår fiskelycka var bättre än de flestas då vi redan efter två dagar landat 4 fiskar och Kerstin införde ett helt korrekt fiskeförbud.

Storfiskaren visar stolt upp sin fångst, enlig bagagevågen vägde den 10.5 kg

Kanske inte fullt så stolt över denna mini guldmakrill (Mahi Mahi), vi fick faktiskt en som var klart mindre än den ovan också

Här vankas det sushi på tonfisk smakade mycket gott.

Mindelo Sao Vicente

Mindelo ör Cape Verde’s andra största stad om Ca 70.000 innevånare, den största staden är Praia på ön Sao Santiago. Man märker direkt att man har hamnat i en annan värld och vi är ju faktiskt i Afrika. Fattigdomen är uppenbar så fort man kliver i land och livet ter sig klart annorlunda än de övriga platserna vi besökt hittills.

Bukten som Mindelo ligger i, notera ”vraket” i bakgrunden, tyvärr inte det enda

Fartyg av lite äldre och mindre typ

Mindelo sett ovanifrån ovan molnen på ca 700 m höjd.

Efter att sovit ut hälsat och utbytt erfarenheter med de övriga deltagarna, diskuterat hur länge var och en gick för motor etc så ordnades det en busstur på ön. Sao Vicente var klart grönare och vackrare än vad vi trott, kan bero att det regnat nyligen.

Nästan samma gröna färg som på våren i Sverige

Jordbruket verkade tämligen primitivt det mesta gjordes för hand, majs, socker och papaya?? utgjorde huvudgrödorna, mycket getter så gott om getost i butiker och marknader. 60% av befolkningen på Sao Vicente anses vara fattiga, lägsta lönen ligger på 120 € i månaden och en typlön var runt 250 € i månaden, enligt vår guide tjänar en läkare ca 800 €/månad.

Fisket här verkar endast vara småskaligt, här extremt småskaligt, kvinnan har bara några få fiskar att sälja.

Båtarna är små och färgglada

Och framdrives endast av segel vad vi kunde se

Här tar de ner seglet på väg in mot ”hamn” än så länge har vi inte sett några trålare.

De härliga och nästan öde sandstränderna har fått sin sand via vindar ifrån Sahara

En härlig strand för kontemplation kanske..

Inte fullt så ödslig strand men långtifrån överbefolkad.

För att fira min födelsedag så ”lånade” vi sittbrunnen på Aura som är gigantisk, vi satt 9 personer med gott om utrymme och spisade en Fisksoppa gjord på vår tonfisk, den smakade fantastiskt.

Lite kort om Kanarieöarna

Vi lämnade kanarieöana lite hastigare än tänkt då vädret såg ut att bli ogynnsamt för planerad tid för avfärd, det fanns risk för hård motvind, inte så kul.

Kanarieöarna har så mycket mer att erbjuda än fina badstränder riktade mot massturismen. Teneriffa, Lanzarote och Gran Canaria har en fantastisk vacker och spektakulär natur. De små öarna La Gomera och La Palma har med sina regnskogar fantastiska områden för vandring. Kan varmt rekommendera att ö-luffa mellan öarna och stanna några dagar på varje ö fört att vandra och upptäcka. Om du kommer till Kanarieöarna på egen köl så se till att ha gott om tid att segla runt bland alla öar, de har mycket att erbjuda, inte minst härlig segling i accelerationszonerna mellan öarna, givet att man planerar turen rätt och inte har vinden mot sig i dessa, 15 m/s i näsan är inte så kul.