Det är konstigt, det senaste dygnet har framfarten under 85% av tiden varit mycket stabil och behaglig, men under resterande del har det rulla våldsamt och snärtatna i seglen är klart menliga för selglens överlevnad både på kort och lång sikt, jag håller tummarna att de överlever hela vägen fram. För att minska slagen i seglen har vi rullat in ca 10% av ytan för att ta bort lite buk ur seglet och det gör att snärtarna vid överhalningarna blir mindre våldsamma. Vi börjar nu här och var se lösa trådar i genuan.
En annan anledning till att vi reducerat segelytan är att vi vill komma fram i dagsljus så vi har behöft reducerat farten något. Nu i skrivande stund har vi ca 142 nM kvar, och om vi gör 6,5 knop kommer vi fram i gryningen i morgon , det vore perfekt, just nu gör vi ca 7 knop. En annan märklig sak är att vi i går såg en annan Rally båt, BnG på AIS,en den var bara 6 nM iftån oss efter att vi båda tillryggalagt mer än 1900 nM. Vi roppade upp och fick oss en trevlig pratstund. Just nu ligger de ca 2 nM framför oss. Vi kommer att bli de två första kölbåtarna att nå Bridgtown, endast två flerskrovsbåtar hinner i hamn innan.

Mat ombord är viktigt vi har ätit gott ibland mycket gott, i förrgår Mahi Mahi med vinsås och ris utsökt t.o.m Kristoffer gjorde vågen för den rätten, han som annars inte har fisk som favo mat.. Annars en del pastarätter, kyckling, fläskfile, etc frys ombord underlättar definitivt mathållningen ombord. Frukt och grönt är på upphällningen med med landkänning så är det inget problem. Trots den goda mathållningen så är maträtter vi vill äta då vi kommer i land högt på dagordningen vid diskussionerna ombord, längtar månne besättningen i land?

Sent from Iridium Mail & Web.