Senast vi hade ett längre inlägg så var vi på underbara Dominica som vi lämnade en något blåsig dag och kursen sattes norr ut mot Il des Saintes några små enligt många mycket attraktiva öar strax norr om Dominica. Då vi kom dit tyckte vi att det var lite väl blåsigt och risk för en tämligen obekväm ankarplats så vi beslöt att segla vidare mot Guadeloupe. På Guadeloupe blev det två korta stopp ett på Pigeon Island och på Deshaies där vi hade ett kort men kärt återseende av Aura vars besättning genast bjöd på lunch då de dagen därpå skulle fortsätta norrut mot American Virgin Island.

Här i Deshaies stötte vi, kanske inte för första gången på konstiga vindar, men konstiga vindar var det och konstiga vindar har det varit en hel del av tiden framöver. En Norrman lade sig strax för om oss med i vårt tycke lite för kort ankarkätting, så vi var lite oroliga att han skulle kunna dragga och i så fall kollidera med oss. Som väl var låg han väl fast med sitt ankare men vindarna gick i cirklar och vi kom nästan att få närkontakt.

Nära närkontakt med Norsk stålbåt, vi var inte de enda som riskerade att kollidera, det var ett under att inga slog ihop i de virvelvindar som uppstod i viken.

St Martin

Nästa anhalt var St Martin knappt 140 Nm norr ut. Givetvis så var det då vindar av varierande styrka så motorn fick tjänstgöra en hel del under vägen, men etappen hade sina höjdpunkter, förutom att fiskelyckan var god så fick vi äntligen se vår första VAL. Det har varit lite frustrerande det här med val skådandet, det började redan då vi lämnade Lagos i Portugal, då tänkte vi att nu borde vi nog kunna se en stor val, men icke sa Nikke, ingen val för oss inte. Men de flesta av våra nya eskaderkompisar de hade minsann sett val på resan mot Kanarieöarna. Hade det inte gjort det då så såg de i alla fall riktigt stora valar under våra seglingar mellan Kanarieöarna, och det kanske mest retliga var ju att vi alla hade visuell kontakt med varandra under dessa seglingar så kanske berodde vår brist på valar kanske på brist på uppsyn? Nåja vi skulle ju både till och runt Cape Verde öarna och där lär det ju finnas massor med valar. Det gjorde det också, många av våra seglarvänner rapporterade om valkontakt på nära håll, men vi kammade noll. Men inga sura minder för det, vi skulle ju korsa Atlanten och då vore det väl fn om man inte fick syn på någon val. Jag behöver väl inte berätta om resultatet, vi kammade noll. Sista möjligheten var nu runt Dominica, där har de t.o.m valsafaris så säkert är det att se val där, vi som har egen båt kan ju inte åka på arrangerad valsafari så vi ordnade våran själv, dvs höll extra utkik i farvattnen runt Dominica, gissa hur många valar vi såg? Du gissar rätt om du gissade NOLL.

Det vara bra att glömma det där med valar tänkte vi, MEN på väg mot St Martin strax före skymningen så såg jag något konstigt i vattnet, kan det vara en val som andas? Jag höll andan av spänning jojo men visst är det en val. Jag kallade Kerstin upp i sittbrunnen och tillsammans såg vi nu valen på dryga 100 meters håll lugnt simma fram, den blåste några gånger innan den dök ner i djupet och visade sin magnifika stjärtfena strax ovanför ytan innan den också försvann i havets djup, ÄNTLIGEN en riktig närkontakt med val.

St Marin är ett riktig seglar- och båtmecka, med flera marinor för megayachts och båtvarv för både kreti och pleti. Flera större ankarplatser och en nästan orkansäkert lagun dit man kommer via antingen ett smalt sund i norrifrån eller ett smalt sund söderifrån. Vi ankrade i Marigot Bay på den franska sidan och tog dingen den norra kanalen in till den fd holländska sidan, där vi efter mycket om och men lyckades få ett vettigt och skattefritt pris på en ny dingemotor, en Yamaha 15 hk två takts motor. Äntligen, nu kan vi fara fram kors och tvärs, ankra långt ut och slippa trängsel, bara att ta dingen in även om det är lite långt, ta längre utflykter etc. Att inte ha en ordentlig dinge när man långseglar, är som att bo ensligt på landsbygden och bara ha en cykel.

På St Martin har de bra service för seglare, det går regelbundna turer till livsmedelsbutiker på både den franska och holländska sidan och inte minst föredrag om allehanda segelrelaterade ämnen. Vi gick på ett om Stilla havet och missade tyvärr ett om fiske under segling. 6 dagar i veckan kör det ett VHF network, med väder, information och möjlighet att söka hjälp eller reservdelar ifrån både medseglare och professionella verkstäder och Marinor. Tyvärr så är det mycket dyrt trots skattefriheten, de vet att ta betalt.

Här passerar vi genom det norra sundet in mot lagunen

Fast helt orkansäkert är det nog inte vi såg flera båtar i liknande position.

Den här båten som vi såg i St Martin heter Perseus 3 (60 meter lång), det är den 3:e största slupen, dvs segelbåt med bara en mast, masten är 78 meter lång och när de sätter spinnakern så sätter de världens största segel den mäter nämligen över 2500 kvm, som en större fritids tomt, om det nu är sant det låter faktiskt otroligt i mina öron. Undra hur lång spinnakerbommen är?

De som inte har en megayacht får roa sig på annat sätt. Som dessa barn som visar karnevalskostymer, till dundrande musik som ekade över nejden. Paraden pågick i åtskilliga timmar och jag tror nog att alla barnen i hela St Martin deltog, många var det.

Själva roade vi oss med en dinge tur intill byn för en öl och lite långsamt internet.

Sista natten blev det väder och vindomslag, det hade annonserats på det lokala VHF nätverket, att det skulle blåsa upp och bli västliga vindar under en kortare period, vilket är mycket eller kanske tom extremt ovanligt. Vi låg bra till för vindarna men lade ut lite extra ankarkätting för säkerhets skull. Tyvärr så hade inte alla hörsammat väderomslaget och vi kunde dagarna därpå läsa om flera som spolats upp på land, bl.a. på Martinique, tragiskt.

Antigua

Nästa anhalt vart Antigua, vi skall hämta Hasse och Sussi så vi ville komma dit några dagar innan för att rekognosera lite grann. Ännu en nattsegling med varierande vindar, så ånyo fick motorn rycka in med jämna mellanrum. Varför kan det inte blåsa hyggligt då vi seglar, och varför stämmer inte väderrapporten just då? Det välkända English Harbor som vi hört så mycket om var första anhalt, men där var det trångt i ankarviken så vi gick runt hörnet till den betydligt större ankarplatsen Falmouth Harbour där vi enkelt hittade en bra ankarplats.

Falmouth Harbor

Det skulle bli spännande att bese detta kända seglarmecka som bl.a. härbärgerar den mycket kända Antigua Sailing Week, där både megayachter och klassiska äldre ikoniska segelbåtar typ de gamla J båtarna ifrån förr deltar. Men vi blev gruvligt besvikna, förutom en mängd megayachts så var det inte så mycket mer, tämligen slitet och nedgånget. Även precis utanför lyxyachterna var det enkelt och nedslitet.

Det här ser ju flådigt ut och..

… båtarna är STORA, båten framför är 60-70 fot kanske någon gammal Volvo Ocean racerbåt eller liknande, den når ju knappt fram till ingången ifrån sittbrunnen på den vita segel”båten” bakom.

Båten ovan heter Athena, och om man  vill känna hur det är att vara på en riktig Megayacht, så kan den här hyras för det facila priset från 300000 €/vecka plus omkostnader, då ingår personalen om 19 personer gissar vi.

Men som sagt i övrigt var det slitet och nedgånget, kändes lite övergivet för aktiviteten var mycket låg även bland jetsettarna

St John’s

Huvudstaden på Antigua heter St John’s, till dess hamn kom för i tiden slavskeppen med sin makabra last till Redcliff Quay. Det lät intressant att bese en sådan historisk plats, men vi blev något förvånade då vi kom dit.

Såg nog annorlunda ut då det begav sig.

Förr i tiden lade slavskeppen till här och dess arma ”passagerare” blev synade både högt och lågt innan priset fastställdes och de föstes till ett hårt och grymt liv ute på plantagerna. Dagens last har nog ingen aning om vilken anor kajen har då de kliver av ifrån dagens hypermoderna kryssningsfartyg.

Kommersen pågår, men med helt andra varor, kändes tämligen historielöst

På andra håll i St John’s så pågick kommersen under betydligt enklare former, här i form av fiskmarknad

Vitvaror

Mode

Möbler och elektronik. Det är med andra ord lika fattigt på Antigua som på de flesta andra öar

Dock tar men det här med jämlikhet mellan könen på allvar i alla fall om man får tro skylten. Läste häromdagen att Sverige är det mest jämställda landet, bl.a. beroende på kvinnors möjlighet till utbildning, arbete och barnpassning. Men kanske dags att sätta upp liknande aktiviteter i Södertälje och andra liknande områden nu när otryggheten speciellt bland kvinnor ökar markant i Sverige.

Nonsuch Bay

Vi blev snabbt trötta på Falmouth Harbour och St John’s, vi ville se lite vackra stränder och palmer så därför begav vi oss till Nonsuch Bay som enligt guideboken såg mycket ”Karibiskt ut”, men vi hade en viss skepsis då Antigua hittills inte levt upp till sitt rykte. Vi blev inte besvikna, Nonsuch Bay visade sig vara mycket vackert, lite paradisiskt faktiskt.

Ser väl härligt ut?

Så härligt att vi beslöt att ta med lite skaffning för en ”sundowner” på stranden, här korkar Kerstin upp termosen med den iskalla rum punschen.

För att inte tappa formen helt och hållet har vi nu börjat motionera regelbundet…

Båda två av oss försöker sporra den andra till att hålla igång och hittills har det funkat riktigt bra, vi tränar ungefär 5 dagar i veckan både lite styrka och motion. De grannbåtar som ser oss köra grodhopp i intervaller tror nog inte att vi är riktigt kloka. Det ser nog rätt märkligt ut, två vuxna människor som hoppar groda ombord.

 

Hur gick det med det konserverade smöret?

Den minnesgode kanske minns att vi köpte konserverat smör bl.a. på Cape Verde. Häromveckan så öppnade vi med spänning den första burken och se, helt normalt smör i burken, vad annars att vänta?

En öppnad burk med konserverat smör.