S/Y Kerpa

Vi har under flera dagar studerat väderutvecklingen inför avfärden emot Bahamas. Inledningsvis var det riktigt hårda vindar att vänta och vågor på 4 meter i prognosen. Hur det blev med den saken vet vi inte så mycket om eftersom det vädret inte gällde BVI. Men det var bara att invänta bättre väder. Nu har det inte gått någon nöd på oss

Vi har det ganska bra här på Gorda mellan Prickly Pear Island och Eustatia Island, vattnet är mycket klart och turkost. Men nu längtar vi verkligen efter att få kasta loss och ägna tid åt Bahamas som vi hört så mycket om. Nu ser det istället ut att bli för lite vind endast dryga 5 m/s och läns för det mesta, vi behöver minst 8 m/s och helst 10 m/s för att det skall bli snabb och behaglig gång på länsen.

Väderillustration ifrån Predict Wind för kommande lördag då vi planerar att ge oss av, mest grönt dvs runt 5 m/s, helst vill vi ha gult dragning mot rött då förutspås det vindar kring 10 m/s. Men vi får ta det som bjuds så på fredag kastar vi sannolikt loss. Och det är mest grönt alla dagar framåt, vissa dagar t.o.m blått dvs ändå svagare vindar, så det blir ingen snabb överfärd.

Sträckan är ca 540 nM ifrån Virgin Gorda, BVI till Abrahams Bay, Mayaguana, vi måste komma fram runt middagstid eftersom man navigerar in med sk ”Eye ball navigation” med hjälp av solens strålar ser man var det är grunt respektive ”jättegrunt” , så med hjärtat i halsgropen kommer vi att trötta försöka navigera oss in mellan det grunda och ”jättegrunda” skall bli riktigt spännande. Men hur planerar man att vara framme vid middagstid då det tar ca 4 dygn att tillryggalägga de ca 540 nM? Med den prognos som ligger så med lite tur kan vi göra 5-6 knop (ibland så blåser det lite mer än de säger). Vi siktar på 5,5 knop, och i takt med att vi närmar oss så får vi antingen bromsa dvs reva segel alternativt gasa vilket betyder stötta med motor.

Abrahams Bay, det ser inte så svårt ut att ta sig in, men det ligger nog fler stenar än vad det ser ut som och dessutom så kan sjögräs och koraller ge lite förvillande intryck av djupet för oss som är ovana.

Hursomhelst, Abrahams Bay är bara ett kort stop där vi kommer att möta upp två andra båtar ifrån vår Barbados 50 eskader, nämligen Aura och Tourterelle därefter seglar vi gemensamt genom Bahamas och fortsätter sannolikt tillsammans med Aura till Chesapeak Bay och vidare norrut mot The Big Apple NEW YORK. Stoppet gör trippen inte alltför lång, annars var första delmål Exuma, men dit är det över 700 nm ifrån BVI så ett kort stop på Mayaguana känns bra, det ger oss också möjligheten att besöka ett riktigt hästskorev som ligger helt fritt ute i havet

Hogsty reef, inte mycket lär sticka upp över ytan här om ens något, så här kan man ligga för ankar i turkost vatten utan att se land någonstans, Fräckt, hoppas verkligen vi kommer dit och inte vädret sätter käppar i hjulet.

Så här kan det se ut i Bahamas, men hoppas att vi kan hitta ankarvikar med lite färre båtar

Men antalet båtar beror nog på hur enkelt det är att ta sig dit, här finns ju en ”bred och djup led” så kanske inte så konstigt att det är så många båtar ankrade på Stocking Island

Vår längsta segling hittills ensamma

540 nM låter inte så mycket efter en Atlantsegling, då var vi 5 personer ombord och mot Cape Verde knapps 800 nM var vi 3 ombord. Den här överfarten kommer att bli den längsta sträckan Kerstin och jag seglat själva. Tidigare är det bara knappt 300 nM som vi seglat själva och det klarar man under två dygn och man hinner inte bli så trött. Skall bli intressant att se hur trötta vi blir och om vi kan hitta ett bra vaktschema. Torsdag innan avfärd kommer att ägnas åt matlagning och brödbak för att enkelt kunna fixa skaffning ombord under seglingen.

 

 

 

 

Innan vi seglade över till Karibien fick vi höra att ”Det är nog fint där, men massor med charterbåtar och fullt på ankarplatserna inte ovanligt med kalabalik, och dessutom massor med boat boy’s”

Det där med mycket båtar lät väl inte så kul direkt, men å andra sidan det är inte så lite båtar hemma i Sverige, eller i Medelhavet heller så det bekymrade oss inte direkt. Däremot så var vi nog mer bekymrade om hur vi skulle hantera alla ”boat boy’s” som om dom inte fick vakta dingen så skulle den kanske bli förstörd eller stulen, likaså så skulle de tvinga till sig våra sopor mot betalning och därefter slänga dem vid närmsta husvägg eller ännu värre rakt ut i vattnet. Av detta blev det intet, väldigt få om ens några ”boat boy’s”, däremot en och annan ” middle aged boat man” som oftast artigt önskar en välkommen och därefter frågar om man vill köpa fisk, bröd, frukt, grönt etc etc. Tackar man artigt nej så accepteras det direkt och man blir inte vidare störd.

Hur mycket båtar och andra tursiter är det då här?

Efter Barbados så beslöt vi oss för att segla till Rodney Bay på St Lucia, trots alla varningar om att där är det full kalabalik nu när alla ARC båtar anländer, vi skulle nämligen anlända under den mest hektiska tiden då det skulle fullkomligt ”strömma” in båtar över 300 var anmälda till ARC. Vadå 300 båtar låter mycket vid första anblick, men ….

Utsikt över Rodney Bay St Lucia ser inte direkt överfullt ut, och det var det inte heller.

Enda hamn vi inte fått plats i var English Harbour Antigua, men bara ett stenkast därifrån ligger den betydligt större Falmouth Harbour och där var det gott om plats.

Då var det mera båtar på The Baths, BVI Gorda

Men jämför med exempelvis…

Port  de Sollier Mallorca eller..

Fiskardo Grekland.

Ni som seglar på ost och västkusten vet att om man inte kommer tidigt i hamn kan det vara svårt att hitta en bra plats

Som i ”fem fingrar” utanför Möja.

Så den myten kan man nog slänga i det runda arkivet.

Men det märkliga är att det är ändå färre mäniskor på hotell och stränder.

Denna bar där vi just nu lägger upp bloggen på står alldeles tom trots att det finns massor med båtar, stränder och hotell i närheten.

Och på ”hotellen och stränderna” ser det ut så här

Ser tämligen tomt och övergivet ut

Inte en kotte så långt ögat når

St Anne, Martinique ( Emelie vår dotter)

Inte heller på Salinas som är en av de finaste stränder vi sett och som ligger inom tättbefolkat område på Martinique var det speciellt mycket folk. (Linnea vår dotter )

Man gör samma reflektion om man kvällstid går runt bland restaurangerna. ”Var är alla människor?” Uppenbart är det en övertetablering av restauranger och hotell, men kanske också av Marinor

Inte många båtar här inte. Kan det vara kostnadsläget? Bristen på kunder verkar inte ha påverkat prisbilden ”ännu”

Men härligt att se en riktig klassiker (IF) bland alla lyxyachter

 

Ligg inte på Boj!!!

Under avdelningen mindre roliga berättelser så har vi följande att rapportera om vad som kan hända då man ligger på en boj som oftast är utlagd av någon med bristande förståelse om vilka krafter som kan belasta en boj.

På Dominica såg vi en 56 fots båt driva iväg med både boj och en alldeles för lätt bojsten, detta i lugnt väder. Jag uppmärksammade det hela och kallade upp en av de lokala bojuthyrarna på VHF som bogserade in båten, ingen skada skedd.

Häromdagen fick vi höra att en av våra vänbåtar ifrån Barbados 50 rallyt som låg på boj på Saba drev upp på ett rev och blev sannolikt totalförstörd.

Någon dag senare läste vi på FB att en större lyxbåt som legat på en boj med kapacitet att härbärgera en 150 ton tung båt ändade upp slående mot klipporna eftersom bojen inte höll måttet. Besättning och gäster fick evakueras med hjälp av närliggande båtars besättningar.

Så slutsats om du skall ut på långtur. Skaffa rejäla ankardon och dagtinga inte med det. Vi låg helt tryggt med vårt 40 kg Roccna ankare under den mycket kraftiga blåsten häromveckan, det hade vi inte gjort på en boj eftersom man inte vet tillståndet på den.  Då vi ankrar kollar vi givetvis djupet lägger till fribordshöjden och multiplicerar med 5, det är minimum vad vi lägger ut, om det blåser rejält lägger vi ut extra upp till 8 ggr djupet. Många dyker under bojen för att kolla rep och sten, det lär den ha gjort som draggade iväg med både boj och sten, så mycket hjälpte det.

 

Kan det vara dåligt väder i Karibien?

Ja det verkar så, vi har haft regn de senaste dagarna och helmulet här på Virgin Gorda, BVI

Dessutom lär det fortsätta att vara mulet regnigt och blåsigt i flera dagar. Vi ligger och väntar på ett väderfönster för att segla upp de drygt 500 nM till Bahamas, men det skall bli rejält blåsigt och vågor över 4 meter så vi får vänta i värsta fall en hel vecka. Det är ett komplicerat vädersystem som kan ge vindar ifrån alla håll och kanter bl.a. västvindar och sist det skedde så var det flera båtar som draggade upp på land. Vi ligger hyggligt skyddade här på Virgin Gorda och där vi ligger finns det bra alternativ att flytta till om vind och vågor ändrar riktning.

Trots det mulna väder så når några solstrålar igenom, så igår då det verkligen var helmulet så fick vi ändå in 40 Ah 24 volt via våra 850 watt solceller, och i dag då det var mulet mest hela dagen, men inte så tjocka moln blev det hela 70 Ah.  En normal dag brukar ge runt 115 till 120 Ah och en superdag kan ge 140 Ah.

Vad gör man annars en molnig dag?

Själv så har jag haft fullt bestyr att förstå varför vår Autopilot vägrar fungera, den säger ”Current Limit” enligt instruktionsboken betyder det att något fastnat (typ rodret) eller ett allvarligt fel på drivenheten. Jag trodde inte riktigt på det då rodret inte satte fast samt att vi har två drivenheter båda kan ju inte paja samtidigt eller….

Lite närmare undersökning visade att switchen som ställer om vilken drivenhet som skall användas var lite korroderad.

Den fyrpoliga switchen som inte leder ström som den skall, lite rengöring kanske hjälper.

Med första operation var att koppla förbi den och kolla om det funkar, jag var mycket säker på att så skulle vara fallet. Men till min stora besvikelse när jag stolt skulle demonstrera min skicklighet för Kerstin att snabbt fixa saker ombord så kvarstod problemet. Några svordomar som inte lämpar sig i text framfördes, därefter så plockades reservdatorn fram, den gamla som jag bytt mot en modernare dator fick åter träda i tjänst, någon timme senare var den på plats igen, och se nu funkar det igen förutom switchen som måste bytas så nu har vi bara en drivenhet inkopplad, blir lite fix om vi tvingas göra det till sjöss. Både den ”nya” styrenheten och den ”nya” kursdatorn har pajat så inga reservdelar längre. Blir att gräva djupa hål i fickorna för att investera i helt ny och modern styr och kursdator.

Kerstin som såg min besvikelse då snabbfixen inte funkade bakade en kanellängd till tröst

ordentligt med smör, socker, kanel och kardemumma skall det vara inga dietistbullar här inte

Funkar kanon att använda mini ugn på spisen, spar gas och producerar mindre värme i båten

Smakade helt gudomligt de bästa kanel ”bullar” jag smakat

Vad har British Virgin Islands mer at erbjuda?

Baths är känd för sina fantastiska stenformationer

Kanske inte så imponerande för en Skandinav, liknar rätt bra våra klippor vi har i Stockholms skärgård och på västkusten.

Övrig omgivning skiljer sig dock ifrån de Skandinaviska både till utseende och väder

En stor och troligtvis mycket gammal kaktus imponerade på oss, för lokals är det nog vardagsmat.

Är detta månne Fantomens dödskalle grotta, Kerstin träder modigt in för att finna den som är ”hård mot de onda och hjälpsam mot de snälla”. Kanske har Svenska politiker en hel del att lära av Fantomen med tanke på dagens otrygghetsdebatt med ungdomsligor som driver runt bränner bilar och attackerar blåljuspersonal, behövs nog lite Fantomen tag där. Skönt att man inte så ofta tänker på sådant här nere i paradiset, men lite vill man följa med av vad som sker därhemma.

Däremot får man passa sig för charter skeppare. Då vi lagt ankaret kom en charter skeppare och försökte förtöja på vår ankarmarkör en lite vit boj som visar var vi lagt ankaret och som fungerar som tripp lina om ankaret skulle fastna där nere. Vi tänkte han var nog ett undantag men för säkerhets skull så skrev vi båtens namn på bojen så att eventuella andra ”amatörer” skulle fatta att detta inte var en boj för att förtöja i, innan vi for iväg för att klarera in. Då vi kommer tillbaka kommer en båtgranne över och berättar att två charterbåtar varit framme och förtöjt i vår ankarboj. Det är tämligen uppenbart olämpligt för då man lyfter den ser man att den sitter med ett tunt band som omöjligtvis kan hålla fast ens den minsta dinge. Båtgrannen upplyste skepparna att detta inte var en förtöjningsboj varvid en genast lämnade platsen kanske med en viss skamkänsla. Den andre lossade bara linan och släppte sitt eget ankare rakt över vårat?! Man får stå ut med en hel del saker här nere också.

Lite längre norr ut ser det ut så här bedårande

 

 

 

 

Hej igen! Nu kommer inläggen tätare eftersom vi nu har hyggligt internet och kan komma ikapp med inläggen.

Senast vi hörde av oss var vi på St Kitts, som vi lämnade en dag senare än planerat, tanken var att vi skulle lämnat samma dag som vår jolle hamnade uppochner, men det tog sin tid att både fixa motorn och smälta det försmädliga i att inte ha förstått att även den nya tunga jollen med motor kunde hamna upp och ner i den kraftiga vinden. Ett misstag kaptenen får ta på sig, hoppas jag nu har lärt läxan så att det inte sker igen.

Således blev det en dag senare vi lämnade St. Kitts, och det var nog tur att vi sköt på det ty trots att vinden nu lagt sig ytterligare, blåste det rätt bra.

Här seglar vi på läsidan av St Kitts med akterlig vind och hygglig fart trots att botten är full med grön ”mossa” och mängder med havstulpaner.

Väl norr om St Kitts så vred vinden och vi fick den inledningsvis så att det blev pin kryss, vinden varierade mellan 10- 15 m/s och vågorna sköljde stundom över både däck och spray-hood. Med rejält revade segel gjorde vi trots det god fart framåt i den höga sjön och ibland så ”försvann” allt vatten under båten och vi föll ”rakt ner” en stund och det skakade i riggen några gånger. Kanske inte den roligaste seglingen för våra inte helt segelvana vänner ombord, men med tiden vred vinden så vi kunde slaka lite på skoten och sköt ytterligare fart mot St Barth och fick till slut en riktigt härlig segling.

 

St Barth

Eller St Barthelemy som ön också kallas var tidigare en svensk koloni. 1778 köpte Gustav III ön ifrån Frankrike, köpeskillingen var bl.a. att Frankrike fick fri tillgång till hamnen i Göteborg. Gustav III gjorde ön till ett skatte- ”paradis” och ekonomin kom inledningsvis att blomstra. Den lär också ha varit en fristat för allehanda efterlysta skurkar och skojare (kanske som Cayman Island, Luxemburg och andra liknande länder än i dag är fast vi skriver 2017, konstigt). Men allting har ett slut, ekonomin försvagades och Frankrike tog över ön igen 1878. Det svenska arvet har bevarats bl.a. i form av vägskyltar med både det svenska och franska gatunamnet. Det är lite egendomligt tycker jag, då de flesta öarna som vi besökt här i Karibien har bytt ”ägare” ett antal gånger men de tidigare ägarna har inte alls lämnat lika stora avtryck åt eftervärlden som Sverige har gjort på St Barth.

Huvudstaden heter fortfarande Gustavia, och man verkar göra sak av att ön har varit svensk. (Kan det vara positivt dvs det svenska? Det debatteras ofta vad som är svenskt i dagens integrationsdebatt och många verkar tycka att det svenska är dåligt och inte får framhållas, här verkar man inte ha något problem med det tvärt om).

Några exempel på gatunamnsskyltar

Även det förr så förhatliga Systembolaget har hittat hit, kanske ligger det något positivt i svensk alkoholpolitik, eller är skylten en symbol för ett fantastiskt sortiment av vin och sprit?

Något vi snabbt lärde oss är att St Barth är en mötesplats för de superrika, något som vi inte hade hört innan vi kom till Karibien. Lyxjakterna låg på rad i hamnen och framförallt på redden, men man kan bli lite  trött på alla dessa lyxbåtar.

Men skönheter som denna J jakt kan man inte få för mycket av, det låg tre stycken i hamnen då vi var där.

Tjusig akter

En matros/gast hade de skickat upp för att fixa något i masten, ganska högt eller hur och kolla….

….dimensionen, masten är bra mycket grövre än den person som sitter där i båtsmansstolen

Alla båtägare har inte samma goda smak, denna en gång gamla motoryacht som ägdes av en gammal F1 förare, byggdes om till någon hybrid mellan trimaran och motorbåt, från 25 meter lång motorbåt till en av världens största segelyachter??

Men mycket utrymme för fest, sol och bad

Hamnen i St Barth är väldigt väl skyddad så man kan förstå att det var en viktig hamnplats förr i tiden

Hyggligt stor ankarplats utanför likaså, och då man tröttnat på att beundra lyxjakterna så kan man beundra andra vackra jakter såsom….

…en och annan Amel, den bortre är Kerpa.

St Martin igen

Vi blev inte länge på St Barth, utan kosan sattes mot St Martin som ett sista stopp för våra vänner Hasse och Sussie, en kort men skön segling i lagom vind.

På St Martin finns det en flygplats med en lite märklig placering, direkt vid en strand. Vi har via flera youtubeklipp sett folk stå där och krampaktigt hålla i sig i vinddraget ifrån startande jetplan för att inte flyga all världens väg, så nu när vi väl var på St Martin så åkte vi till Maho Bay som platsen heter för att bese det hela.

Det första vi möttes av var en varningsskylt, håll i dig annars kan du blåsa bort, verkar den vilja säga.

Man kommer alldeles intill start och landningsbanan

Flygtider håller den lokala baren till handa

så det är bara att beställa in en öl och vänta, fast det ser ut som mer än en öl en hel hink, lång väntan eller? Nä vi var flera att dela.

Och när man njuter sin öl kan man se plan på väg ner för landning

eller man kan välja att stå under, vi blev informerade att det strax skulle landa en Airbus 340 det största planet som startar och landar på ön. Vi beslöt att stanna och kolla, vi såg också ett större jet plan starta, men det hela var definitivt överreklamerat, ser bättre ut på Youtube. Hursomhelst nu har vi varit där.

St Martin är milt sagt väldigt utvecklat för att ta hand om båtfolk, det dräller av varv, båttillbehörsbutiker, segelmakare, etc, etc. 6 dagar i veckan är det ett VHF nätverk, där allehanda ting och aktiviteter annonseras, båtägare med problem eller behov av reservdelare kan höra av sig och seglare med yrkeskunskap annonser sina kompetenser, mycket användbart. Själva ropade vi upp en lokal dykfirma som bl.a gör ren båt bottnar. De kom omgående och skrapade ren våran mycket beväxta båtbotten mot en rimlig summa i ersättning, kanske ett misstag för det mesta av bottenfärgen följde med så nu lär det växa hej vilt . En av dykarna var svensk som kom över med ARC för några år sedan och mötte Kärleken här, så nu tillbringar han halva året som dykare på St Martin och andra halvan i Sverige, han hade ingen anledning att klaga tyckte han.

En Amel-seglare hörde av sig och föreslog att vi med Amel-båtar kunde träffas. Timingen var kass då det förekom ett antal större aktiviteter, men det var åtminstone 5 ”Amel-båtar” som dök upp. Där satt vi och bytte erfarenheter med varandra medans en och annan öl slank ner genom våra torra strupar. Platsen var ”Little Jerusalem” en definitivt prisvärd restaurang med billig, enkel och mycket god mat, gå dit om ni är på St Martin.

Strax var det dags att ta farväl av Hans och Susanne som varit hos oss i nästan 3 veckor, alltid trevligt med besök.

Själva har vi bunkrat båten ordentligt, för kosan skall gå till Bahamas via British Virgin Islands, båda platser lär vara rejält dyra på mat. En av båttillbehörsbutikerna ordnar regelbundna turer till större livsmedelsbutiker på både den franska och holländska sidan, vi har gjort tre turer och varje gång har vi haft rejäla lass med oss till Kerpa. Förhoppningsvis klarar vi oss ett par månader nu med endast inköp av frukt och grönt och kanske någon komplettering med kött i frysen.

Nästan fullt under durkar och i lådorna.

Frysen är proppfull.

Frys

Frys är något som vi inledningsvis inte trodde att vi skulle ha av kostnad-, utrymme-, strömekonomi- skäl. När jag sedan byggde frysen så tänkte jag att den är mer ”trevlig” än nödvändig så jag valde att bygga en tämligen liten på ca 35 liter för att den inte skulle dra för mycket ström och att det fanns ett bra utrymme att bygga den på som inte tillät mycket större frys. Så här efter i efterhand inser jag att den blev för liten, det är fantastiskt praktiskt med en rejäl frys. På många öar är det svårt at hitta bra råvaror, såsom köttfärs, fläsk, kött och ibland även vettigt styckade kycklingbitar. Då man är på platser med bra utbud så vill man köpa på sig rejält med frysvaror, dessutom så är färska grönsaker dyra och inte helt lätta att hitta ute på öarna. Det skulle kännas bra att kunna bunkra upp med broccoli, spenat, frysta ärter etc. Så nästa gång vi ligger på land en längre tid kommer jag nog att bygga en större frys. Kompressor och förångare är dimensionerad för en betydligt större frys, så det blir inga problem. Strömekonomin fungerar utmärkt nu, så länge vi ligger för ankar behöver vi inte köra elverket. Med en större frys så kommer givetvis elförbrukningen att gå upp, men vi har plats för ytterligare 200 watt solceller och dessutom så funderar vi på en vindgenerator för molniga dagar samt då vi seglar, så en större frys kommer nog att rymmas i el-budgeten. Så ni som funderar på det här med frys inför långsegling snåla inte på volymen, och ta till med en rejäl kompressor och förångare så att det inte behöver jobba så hårt, och givetvis isolera ordentligt. Vi har 10 cm i väggarna, 15 cm i botten, och 13 cm i locket. Polyuretan-paneler är bäst och enklast att bygga med om man nu inte har så djupa fickor att man kan bygga med vacuum paneler.

 

 

 

 

 

 

Senast ni hörde ifrån oss var i Nonsuch Bay Antigua, det ligger på den östra sidan av Antigua med exponering emot Atlanten och endast rev och småöar skyddar mot Atlantdyningen.

Nästa hamn vi ämnade gå till heter Great Bird Island, fågelvägen ca 5 nM, men om man väljer att gå runt revet som ”skyddar” ostkusten så blir sträckan ca 28 nM. Avsevärt längre alltså. Det finns ett antal passager i revet, men guideboken säger att de endast är för de med mycket god lokalkännedom som kan gå in via de kanalerna eller de riktigt dumdristiga. Att gå ut igenom dem är lättare enligt guideboken då man får solen i en mer gynnsam vinkel så att djupet framgår betydligt tydligare och vågorna framifrån. Jag studerade sjökort och guideböcker det kan väl inte vara så svårt att ta sig igenom de där kanalerna tyckte jag, men Kerstin var av en helt annan åsikt, och eftersom vi inte hade någon brådska så beslöt vi att gå runt revet även om det hela tiden gnagde i mitt bakhuvud, det kan väl inte vara så svårt att ta sig igenom. Innan vi kunde gå runt så behövde vi ju komma ut ifrån den plats vi var och det fanns en ganska lång passage som ledde ut, en tämligen djup fåra (mestadels 8- 10 m)emellan reven. Vi gjorde klart skepp och kastade loss, under tiden så ökade molnigheten och när vi kom fram till ”kanalen” var det inte mycket solsken som kunde upplysa oss om djupet. Passagen var till en början tämligen enkel, revet om babord syntes tydligt och det var djupt precis intill så vi gick ca 25 m vid sidan av i ett djup om ca 10 meter, det var bara att puttra på. Men lite senare så blev revet om babord mindre distinkt dvs det var inte djupt alldeles intill och samtidigt såg vi flera vassa grundområden om styrbord, så vi tvingades ligga betydligt närmare babordsrevet än önskvärt, men fortfarande 10 m djupt så det kändes lugnt även om solen sken med sin frånvaro och det var mycket svårt att avgöra var det var djupt eller inte.  Lugnt kändes det inte då det blev 3 meter djupt, molnigt och vågorna började skölja in, det skall vara djupt strax intill revet om babord, men nu var vi endast max 10 meter ifrån och om styrbord bröt vågorna friskt. Summa summarum allt gick väl, men nu var alla tankar på att passera igenom revet utifrån och in helt borta, även om det känns lite fånigt att segla i en vid båge runt ett rev som inte syns, bara vatten så långt ögat når och den tilltänkta ankarplatsen inom synhåll.

Besök

Vi skulle dessutom få besök så innan Great Bird Island, så begav vi oss vi till Parham för att hämta våra vänner Hasse och Sussie. Parham är enligt guideboken en lite sömnig men pittoresk by, sömning var en klar underdrift, skulle nog villa säga en by i koma. Taxichauffören som körde våra vänner undrade om de verkligen skulle till Parham, för där finns ingenting sade han, inte helt sant det finns en liten fiskehamn, och kanske världens minsta och enklaste polisstation, hade inte kameran med då, men polisbyggnaden påminde mer om en sliten kolonistuga av lite större snitt, vars behov av ny målarfärg var uppenbar även för den mest bohemiske besökaren

Parham har faktiskt en kommersiell hamn också, men den såg verkligen sliten ut.

Hur som helst, lätt att hitta varandra i en liten ort och strax var våra vänner ombord och fick sin första Rum punsch

 

Great Bird Island

Great bird Island är fantastiskt vackert även då det blåser rejält, bl.a. färre segelbåtar och färre turbåtar än väntat var det, sannolikt beroende på blåsten.

Lä stranden på Great Bird Island

Perfekt plats för en picknick med vin och Rum punsch

Bedårande tyckte vi alla

Det blåser en hel del som synes och det bryter här och var

Vinden gjorde vatten väldigt strömt och också lite grumligt så snorklingen var medioker trots att vi såg flertalet turbåtar ta turister till snorklingsställena. På de ställen vi snorklart har korallerna varit mycket skadade maximum 10% till 15% har varit levande resten helt ”raserade” mycket tråkigt.

 

Väderrapporterna har förvarnat om kraftiga vindar

Vädret molnigt en del regn och hårda vindar att vänta, inte de bästa förutsättningar då man har besök. För oss som har oceaner av tid spelar det inte så stor roll, men för de med semester så blir vädret viktigare. Jolly Harbor på Antigua är skyddad och där kan man också klarera ut så det fick bli sista anhalten på Antigua.

Ankarplatsen vid Jolly Harbor är stor och marinan ligger väldigt väl skyddad (uppe till vänster i bild.)

Hasse och jag tog en morgon promenad upp på kullen, det var extremt brant, att jogga var inte att tänka på, men det blev en rejäl ”work out” i alla fall. Också sannolikt för sista gången för oss, ty om vi kommer hit igen så kommer hela kullen att vara full av lyxvillor, det prospekterades och byggdes för fullt. Undrar bara hur de skall komma upp för de branta backarna?

Barbuda

Barbuda har vi hört mycket positivt om så vi hade höga förväntningar, och det var vackert

Milslånga stränder

Där man blev smått romantisk

En mycket lång sandtunga skiljer ”havet” ifrån en innanfjärd som måste passeras för att nå byn för att kunna klarera in, tanken var att släpa jollen tvärs över och köra in till byn.

 

Men det var blåsigt värre på den ”lilla fjärden” som bara är någon meter djup,

Som väl var hade en annan båt beställt ”Taxi” så vi slapp ta dingen över till Codrington som byn heter.

Landningsplatsen för båt taxin

Byn var lite, sömnig…..

……och sliten

Trots sin litenhet var det inte så enkelt att hitta tull och immigration för att klarera in och ut, vi fick fråga ett flertal gånger. En bilist stannade och undrade om vi letade efter något, ja sade vi, vi letar efter tullen, han visste att ge besked och han beskrev vägen kanske max 500 meter att gå. När vi kom fram satte samma man till vår förvåning där, och det var hos honom man fyllde i alla papper.

Vi blev bara en natt på Barbuda för nu skulle det snart blåsa upp riktigt ordentligt, det var illrött på alla vädersiter så vindar väl över 15 m/s var att vänta och då kändes tyvärr inte Barbuda som den bästa platsen. Istället så styrde vi kosan mot St Kitts, vi klarerade in i Basseterre

Som var en livlig liten stad, med både lite genuina inslag samt det mer turistiska inslagen omkring färjeterminalen

Men även här ser man att slantarna inte räcker långt.

Här blev vi inte länge, utan vi ställde kursen mot ”White House Bay” någon nM söderut, där förväntade vi oss att få hygglig lä emot vinden och förhoppningsvis inga eller små vågor.

”White House Bay”

Kan inte påstå att vi fick lä, tvärt om de mest underliga vindar vi någonsin upplevt, det blåste ifrån alla håll och kanter även direkt uppifrån. Då vi gick upp för bergen så kunde vi se hur vindbyarna for åt alla håll, det mest märkliga fenomenet var att ibland så verkade vinden komma direkt ovanifrån rakt ner mot vattnet och sedan sprida sig ”som ringar på vattnet” åt alla hål, hel konstigt. Så höll det på i 4 dagar. Ankarbotten var bra så vi draggade inte, trots att vi seglade på riggen, det ryckte och drog i vår säkerhetslina till ankarkättingen så det var ett himla liv i förpiken där vi sover, så nattsömnen blev lidande. En och annan regnskur förgyllde också vår tillvaro. Så här i efterhand tror jag att vi gjorde ett klokt val av ankarplats, i stort sett inga vågor och ifrån andra har jag förstått att många har gungat ordentligt på de olika ankarplatser de valt med nattvak som följd, många har tvingats uppsöka marinor för att få nattro

V i passade på att bese den lokala omgivningen som bestod av en nybyggd marina för Mega Yachts

Marinan heter Christophe Marina om nu någon läsare söker hamnplats för sin båt, man får nog rabatt de närmaste åren skulle jag kunna tänka mig. Magnifikt klubbhus med gym, butiker etc finns att tillgå. Inte så många kunder dock.

Ser inte roligare ut på nära håll heller, men rejäla bryggor att förtöja vid

Ett stenkast därifrån ligger denna chicka bar……

Med målgrupp de mer välbeställda

Samt en och annan inblåst seglare. Hamburgarna var helt OK men de övriga rätterna var så små att de inte kunde mätta ens det mest anorektiska kuttersmycke ombord på någon av de frånvarande lyx yachterna.

Senast vi hade ett längre inlägg så var vi på underbara Dominica som vi lämnade en något blåsig dag och kursen sattes norr ut mot Il des Saintes några små enligt många mycket attraktiva öar strax norr om Dominica. Då vi kom dit tyckte vi att det var lite väl blåsigt och risk för en tämligen obekväm ankarplats så vi beslöt att segla vidare mot Guadeloupe. På Guadeloupe blev det två korta stopp ett på Pigeon Island och på Deshaies där vi hade ett kort men kärt återseende av Aura vars besättning genast bjöd på lunch då de dagen därpå skulle fortsätta norrut mot American Virgin Island.

Här i Deshaies stötte vi, kanske inte för första gången på konstiga vindar, men konstiga vindar var det och konstiga vindar har det varit en hel del av tiden framöver. En Norrman lade sig strax för om oss med i vårt tycke lite för kort ankarkätting, så vi var lite oroliga att han skulle kunna dragga och i så fall kollidera med oss. Som väl var låg han väl fast med sitt ankare men vindarna gick i cirklar och vi kom nästan att få närkontakt.

Nära närkontakt med Norsk stålbåt, vi var inte de enda som riskerade att kollidera, det var ett under att inga slog ihop i de virvelvindar som uppstod i viken.

St Martin

Nästa anhalt var St Martin knappt 140 Nm norr ut. Givetvis så var det då vindar av varierande styrka så motorn fick tjänstgöra en hel del under vägen, men etappen hade sina höjdpunkter, förutom att fiskelyckan var god så fick vi äntligen se vår första VAL. Det har varit lite frustrerande det här med val skådandet, det började redan då vi lämnade Lagos i Portugal, då tänkte vi att nu borde vi nog kunna se en stor val, men icke sa Nikke, ingen val för oss inte. Men de flesta av våra nya eskaderkompisar de hade minsann sett val på resan mot Kanarieöarna. Hade det inte gjort det då så såg de i alla fall riktigt stora valar under våra seglingar mellan Kanarieöarna, och det kanske mest retliga var ju att vi alla hade visuell kontakt med varandra under dessa seglingar så kanske berodde vår brist på valar kanske på brist på uppsyn? Nåja vi skulle ju både till och runt Cape Verde öarna och där lär det ju finnas massor med valar. Det gjorde det också, många av våra seglarvänner rapporterade om valkontakt på nära håll, men vi kammade noll. Men inga sura minder för det, vi skulle ju korsa Atlanten och då vore det väl fn om man inte fick syn på någon val. Jag behöver väl inte berätta om resultatet, vi kammade noll. Sista möjligheten var nu runt Dominica, där har de t.o.m valsafaris så säkert är det att se val där, vi som har egen båt kan ju inte åka på arrangerad valsafari så vi ordnade våran själv, dvs höll extra utkik i farvattnen runt Dominica, gissa hur många valar vi såg? Du gissar rätt om du gissade NOLL.

Det vara bra att glömma det där med valar tänkte vi, MEN på väg mot St Martin strax före skymningen så såg jag något konstigt i vattnet, kan det vara en val som andas? Jag höll andan av spänning jojo men visst är det en val. Jag kallade Kerstin upp i sittbrunnen och tillsammans såg vi nu valen på dryga 100 meters håll lugnt simma fram, den blåste några gånger innan den dök ner i djupet och visade sin magnifika stjärtfena strax ovanför ytan innan den också försvann i havets djup, ÄNTLIGEN en riktig närkontakt med val.

St Marin är ett riktig seglar- och båtmecka, med flera marinor för megayachts och båtvarv för både kreti och pleti. Flera större ankarplatser och en nästan orkansäkert lagun dit man kommer via antingen ett smalt sund i norrifrån eller ett smalt sund söderifrån. Vi ankrade i Marigot Bay på den franska sidan och tog dingen den norra kanalen in till den fd holländska sidan, där vi efter mycket om och men lyckades få ett vettigt och skattefritt pris på en ny dingemotor, en Yamaha 15 hk två takts motor. Äntligen, nu kan vi fara fram kors och tvärs, ankra långt ut och slippa trängsel, bara att ta dingen in även om det är lite långt, ta längre utflykter etc. Att inte ha en ordentlig dinge när man långseglar, är som att bo ensligt på landsbygden och bara ha en cykel.

På St Martin har de bra service för seglare, det går regelbundna turer till livsmedelsbutiker på både den franska och holländska sidan och inte minst föredrag om allehanda segelrelaterade ämnen. Vi gick på ett om Stilla havet och missade tyvärr ett om fiske under segling. 6 dagar i veckan kör det ett VHF network, med väder, information och möjlighet att söka hjälp eller reservdelar ifrån både medseglare och professionella verkstäder och Marinor. Tyvärr så är det mycket dyrt trots skattefriheten, de vet att ta betalt.

Här passerar vi genom det norra sundet in mot lagunen

Fast helt orkansäkert är det nog inte vi såg flera båtar i liknande position.

Den här båten som vi såg i St Martin heter Perseus 3 (60 meter lång), det är den 3:e största slupen, dvs segelbåt med bara en mast, masten är 78 meter lång och när de sätter spinnakern så sätter de världens största segel den mäter nämligen över 2500 kvm, som en större fritids tomt, om det nu är sant det låter faktiskt otroligt i mina öron. Undra hur lång spinnakerbommen är?

De som inte har en megayacht får roa sig på annat sätt. Som dessa barn som visar karnevalskostymer, till dundrande musik som ekade över nejden. Paraden pågick i åtskilliga timmar och jag tror nog att alla barnen i hela St Martin deltog, många var det.

Själva roade vi oss med en dinge tur intill byn för en öl och lite långsamt internet.

Sista natten blev det väder och vindomslag, det hade annonserats på det lokala VHF nätverket, att det skulle blåsa upp och bli västliga vindar under en kortare period, vilket är mycket eller kanske tom extremt ovanligt. Vi låg bra till för vindarna men lade ut lite extra ankarkätting för säkerhets skull. Tyvärr så hade inte alla hörsammat väderomslaget och vi kunde dagarna därpå läsa om flera som spolats upp på land, bl.a. på Martinique, tragiskt.

Antigua

Nästa anhalt vart Antigua, vi skall hämta Hasse och Sussi så vi ville komma dit några dagar innan för att rekognosera lite grann. Ännu en nattsegling med varierande vindar, så ånyo fick motorn rycka in med jämna mellanrum. Varför kan det inte blåsa hyggligt då vi seglar, och varför stämmer inte väderrapporten just då? Det välkända English Harbor som vi hört så mycket om var första anhalt, men där var det trångt i ankarviken så vi gick runt hörnet till den betydligt större ankarplatsen Falmouth Harbour där vi enkelt hittade en bra ankarplats.

Falmouth Harbor

Det skulle bli spännande att bese detta kända seglarmecka som bl.a. härbärgerar den mycket kända Antigua Sailing Week, där både megayachter och klassiska äldre ikoniska segelbåtar typ de gamla J båtarna ifrån förr deltar. Men vi blev gruvligt besvikna, förutom en mängd megayachts så var det inte så mycket mer, tämligen slitet och nedgånget. Även precis utanför lyxyachterna var det enkelt och nedslitet.

Det här ser ju flådigt ut och..

… båtarna är STORA, båten framför är 60-70 fot kanske någon gammal Volvo Ocean racerbåt eller liknande, den når ju knappt fram till ingången ifrån sittbrunnen på den vita segel”båten” bakom.

Båten ovan heter Athena, och om man  vill känna hur det är att vara på en riktig Megayacht, så kan den här hyras för det facila priset från 300000 €/vecka plus omkostnader, då ingår personalen om 19 personer gissar vi.

Men som sagt i övrigt var det slitet och nedgånget, kändes lite övergivet för aktiviteten var mycket låg även bland jetsettarna

St John’s

Huvudstaden på Antigua heter St John’s, till dess hamn kom för i tiden slavskeppen med sin makabra last till Redcliff Quay. Det lät intressant att bese en sådan historisk plats, men vi blev något förvånade då vi kom dit.

Såg nog annorlunda ut då det begav sig.

Förr i tiden lade slavskeppen till här och dess arma ”passagerare” blev synade både högt och lågt innan priset fastställdes och de föstes till ett hårt och grymt liv ute på plantagerna. Dagens last har nog ingen aning om vilken anor kajen har då de kliver av ifrån dagens hypermoderna kryssningsfartyg.

Kommersen pågår, men med helt andra varor, kändes tämligen historielöst

På andra håll i St John’s så pågick kommersen under betydligt enklare former, här i form av fiskmarknad

Vitvaror

Mode

Möbler och elektronik. Det är med andra ord lika fattigt på Antigua som på de flesta andra öar

Dock tar men det här med jämlikhet mellan könen på allvar i alla fall om man får tro skylten. Läste häromdagen att Sverige är det mest jämställda landet, bl.a. beroende på kvinnors möjlighet till utbildning, arbete och barnpassning. Men kanske dags att sätta upp liknande aktiviteter i Södertälje och andra liknande områden nu när otryggheten speciellt bland kvinnor ökar markant i Sverige.

Nonsuch Bay

Vi blev snabbt trötta på Falmouth Harbour och St John’s, vi ville se lite vackra stränder och palmer så därför begav vi oss till Nonsuch Bay som enligt guideboken såg mycket ”Karibiskt ut”, men vi hade en viss skepsis då Antigua hittills inte levt upp till sitt rykte. Vi blev inte besvikna, Nonsuch Bay visade sig vara mycket vackert, lite paradisiskt faktiskt.

Ser väl härligt ut?

Så härligt att vi beslöt att ta med lite skaffning för en ”sundowner” på stranden, här korkar Kerstin upp termosen med den iskalla rum punschen.

För att inte tappa formen helt och hållet har vi nu börjat motionera regelbundet…

Båda två av oss försöker sporra den andra till att hålla igång och hittills har det funkat riktigt bra, vi tränar ungefär 5 dagar i veckan både lite styrka och motion. De grannbåtar som ser oss köra grodhopp i intervaller tror nog inte att vi är riktigt kloka. Det ser nog rätt märkligt ut, två vuxna människor som hoppar groda ombord.

 

Hur gick det med det konserverade smöret?

Den minnesgode kanske minns att vi köpte konserverat smör bl.a. på Cape Verde. Häromveckan så öppnade vi med spänning den första burken och se, helt normalt smör i burken, vad annars att vänta?

En öppnad burk med konserverat smör.