Vår bästa tid är nu, kommer ni ihåg den låten med Jan Malmsjö? Här kan ni lyssna på den https://www.youtube.com/watch?v=g2ekZYk4pVY
Varför kommer jag att tänka på den nu? Jo häromdagen satt vi ett gäng seglare och snackade om ditt och datt, och då kände jag plötsligt att livet vi nu lever påminner mycket om studenttiden. En tämligen bekymmersfri tid då man umgicks med personer som man hade mycket gemensamt med, då bl.a. drömmar om framtiden, nu drömmar om paradisiska öar istället.
Vid något tillfälle har vi sagt till våra barn att den bästa tiden är då ni går på universitetet/högskola för då kommer ni att möta massor med personer som ni kommer att trivas med och ha mycket gemensamt med, många av dem kommer ni sedan hålla kontakt med kanske livet ut. Det fanns två skäl att vi tog upp ämnet med dem. Det ena för att vi båda kände att det varit en mycket trevlig period i våra liv men också för att våra barn skulle ha en positiv bild av att fortsatta studier hade mycket positivt att erbjuda.
Svaret vi fick gjorde oss lite förvånade, ”va tråkigt” tyckte de ”så därefter blir livet tråkigare? inte mycket att se framemot” var deras tolkning. Det var väl inte riktigt så vi tänkt att reaktionen skulle bli.
Saken är väl den att alla perioder i livet har sin tjusning men studentlivet kändes tämligen bekymmersfritt, den enda pressen var i och för sig att klara tentorna, men därefter var fokus på fest och umgänge. Att därefter etablera sig på arbetsmarknaden och bilda familj var givetvis en mycket spännande och givande period, men som också gav upphov till många frågor, osäkerheter och viss stress.
Alldrig nånsin trodde vi att vi skulle återfå det bekymmersfria ungdomslivet, men se på fan inte ungdomslivet men väl det bekymmersfria ”pensionärslivet” så kanske är ”vår bästa är tid nu” inget ansvar (måste ju ta hand om båten mängder med reparationer och underhåll, men man ”glömmer” lätt då man blir gammal), just nu lever vi efter devisen, ”gör inte idag vad du kan skjuta till morgondagen”, få måsten, oceaner av tid, och möjlighet att träffa likasinnade. Du som bävar inför pensioneringen, sluta upp med det, för du får möjligheter att öppna en mängd portar som du kanske trodde var stängda för evigt, för nu ges tid att träffa likasinnande, bygga nya nätverk och kanske förverkliga någon gammal dröm. Alla drömmer som väl är inte om lånsegling, men jag tror de flesta när någon dröm som kanske kan förvekligas. En förutsättning är givetvis att man har hälsan i behåll.
Kvintessensens är väl att egentligen att det alltid är ”den bästa tiden” tiden blir ju vad man gör den till, så ta vara på den, för en dag tar den definitivt slut.
Vi började med Jan Malmsjö så jag tycker vi slutar med honom också lyssna på Snurra min jord https://www.youtube.com/watch?v=hZmplWhTKts
Här kommer en till länk till Janne ”en sång en gång…”
https://www.youtube.com/watch?v=CCHGIi_uCq8
Och jag kan inte förneka er en favorit Gösta Ekman d.ä. ”en herre i frack”