Lacka på Paxos som ligger mellan Levkas och Korfu är ett av våra favoritställen så vi begav oss dit en dag då det som vanligt var både motvind och nästintill vindstilla. När vi kommer fram på eftermiddagen så upptäcker vi med en viss fasa att viken är helt fullproppad med båtar hur skall vi få plats här? Vi har lärt oss att ibland så kan man hitta en lucka lite längre in då de flesta som ser att det är smockfullt gärna tar första bästa plats på väg in och ibland missar en bättre plats lite lägre in. Vi trixar oss in och helt plötsligt så hör vi ”Kerpa O hoj” vi tittar upp och ser Ellement en Katamaran som också övervintrade i Finike ca 20 m framför oss, och där med lite tur kan vi klämma oss in. Det är trångt men det kanske kommer att funka. Precis som vi lagt och backat fast ankaret så sticker en stor motorbåt strax intill och det blir lite mera plats så vi lägger om och vi riskerar inte längre att kollidera med någon grannbåt vid ett eventuellt vindskifte.

Tätt mellan båtarna i Lacka (Paxos)

Lacka är en liten pärla med en vacker och tämligen skyddad vik, byn är liten och charmig trots alla båtturister och turbåtar, så kan man bara fördra alla ankarliggare så är det definitivt värt en omväg att ta sig hit.

Efter ankringen så kvickt iland för en öl, varför smakar ölen bättre på en bar/taverna än i båten? De som kommer med buss eller turbåt skulle nog ge bra mycket för en öl ombord på någon av ankarliggarna istället för att sitta på en Taverna. Gräset är av någon anledning mycket grönare på ”andra sidan”. Tokigt

Nu har också värmen kommit så vårt nya soltält kommer väl till pass, mycket skönare att inta frukosten under soltältet än i sittbrunnen 

Vlikho en båtkyrkogård

Vi blev var i Lacka i några dagar innan vi igen ställde kosan söderut mot Nidri eller mera korrekt Vlikho

Här har vi precis passerat sandrevet in mot Levkas kanalen

I väntan på att bron skall öppna på väg mot Vlikho

Vlihko eller Nidriviken som vi väljer att säga har vi en speciell hatkärleksrelation till sedan vi var där första gången i fjol. Tidigare har vi har sett viken på sjökortet och har många gånger undrat varför så många båtar åker in en den, det måste vara jättesunkigt vatten där. Vattnet är jättesunkigt också vi skulle aldrig komma på iden att bada där. Men platsen är mycket vacker och helt skyddad och förutom sin naturskönhet har hela området med gamla varv byar och tavernor en egendomlig bedagad charm, ingen tveksamhet att området har sett bättre dagar. Det ligger många sjunkna båtar runt stränderna och varven, och ännu flera kandidater att gå samma öde till mötes. En märklig kombination som ger området dess karaktär.

En vacker sluttning ner mot Vlikho viken

Kolla in den vackra Bougainvillea som växer upp längs trädet, fantastiskt härlig färg, men nedan kommer ett potpurri med mindre vackra båtar i mer eller mindre upplöst tillstånd

Den här har inte sjunkit men gör nog det snart.  Det är ju mängder med mycket värdefull ”mark” som går till spillo på detta sätt. Här kunde man annars anlägga fina skyddade förtöjningsplatser som skulle ge inkomster till den hårt ansträngda Grekiska ekonomin, efterfrågan på bra båtplatser är mer eller mindre konstant inte minst nu när många seglare överger Turkiet.

En släde som de använder för att ta upp och sjösätta båtar med, här funkar gamla metoder alldeles utmärkt….,

……även på moderna båtar.

Midsommar (-o)roligheter i ”Midsommarviken” på Meganisi

Vi har en gång tidigare firat midsommar på Meganisi och tyckte att det skulle passa bra in i vårt res-schema västerut. Det blev en mycket trevlig tillställning med ett drygt 10 tal svenska båtar som slöt upp. Vi vill här passa på att tacka Medelhavsseglarna för att de arrangerar detta, jag tror nog att det är lätt att ta för givet att det bara skall finnas med oftast så ligger det någon eldsjäl bakom, Tack för det.

Innan själva firandet började så kom Björn en båtgranne som är expert på SSB radio över till oss och tittade på min installation. Det mesta såg bra ut, förutom antennsladden som gick alldeles för nära andra kablar, han mätte och kollade och slutsatsen var att fixa antennsladsdragningen så kommer det nog att funka. Fick också höra att det var en mycket bra apparat jag hade. Konstigt nog då vi försökte sände så började vår automatiska passarell (landgång) att åka ut och in så här behövs det vidtagas åtgärder, installera flera ferriter (järnkärnor som dämpar HF störningar??!!).  Tack Björn

Vi hade turen att bli inbjuden på knytkalas till en grannbåt, (grannbåten hade det största knytet). Mats och Anna-Lena hette värdparet, där blev det traditionell sill, nubbe, knäckebröd och till och med jordgubbar med glass, Smaskens. Det låg flera Svenskbåtar på rad så det blev duell med nubbevisor som klingade ut över ”midsommarviken” och de övriga båtarna ifrån andra nationer undrade nog vad som tagit åt de annars så tysta och torra svenskarna, firade de månne ”Brexit”?

Midsommarlunchens värdpar, han hade seglat över pölen tre gånger i olika egna båtar.

Kent och Birgitta var också med på lunchen, här kollar de desperat om det finns någon mera nubbe kvar efter alla nubbedueller.

Vi försåg oss raskt av både jordgubbar och Glass.

Efteråt blev det bad och glam och någon innovativ person ordnade bar i vattnet på en planka, men på den blev det inga foton, då undertecknad raskt anslöt sig till de törstiga gästerna.

Efteråt fortsatte kalaset med grillning, dryck och skrönor på stranden och dagen till ära hade kapten fått en ny frisyr

Sommarkort hår, skönt för nu har värmen kommit, det har varit hett, riktigt hett typ 35 grader inne i båten så det har blivit till att sova i sittbrunnen. 

De flesta midsommarnyheter brukar handla om att det är mycket stök på Midsommarafton så också hos oss. På kvällen blåste det upp och lindrigt nyktra så fick flera ta hand om sina båtar som hade draggat eller stod i begrepp att dragga. En stackars oskyldig hyrbåtskapten hade en 50 fots Bavaria som låg och tryckte honom in mot land i beckmörkret, men med benägen hjälp ifrån flera så löstes situationen för honom, men det var nog i grevens tid. Andra fick ge sig av huvudstupa då de lagt ut för lite ankarkätting och givetvis så fick vi vårt ankare uppdraget av en av grannbåtarna. Som väl var hade vi lagt ut 80 meter kätting, så efter att ha halat upp dryga 10 av dem så fäste vårt ankare och vi kunde sova lugnt. Dramatiken fortsatte dagen därpå fast i mindre skala och i nyktert tillstånd, nu infann sig Svenskväder i Midsommarviken, regn, åska och kraftiga vindbyar. Vi tog det säkra före det osäkra och gav oss av i god tid, innan det brallade i alltför mycket, så kosan ställdes åter till Nidriviken där det är tämligen skyddat.

Så här såg det ut strax efter att vi lagt vårt ankare, därefter fortsatte det att åska, regna och blåsa men som väl var ingen dramatik, vindbyarna var i vårt fall inte mer än 14 m/s några gånger.

Vi hade turen att ha Cajola bredvid oss under midsommar. Vi var delägare i Cajola i 5-6 år så vi har många glada minnen med henne. Jag kan varmt rekommendera ett delägarskap i Medelhavet. Ett kostnadseffektivt sätt att segla här nere och vanligtvis brukar även tonårsbarn tycka att det är toppen att segla med föräldrarna, vilket de kanske inte tycker är så kul att göra hemma.