Det är varmt, mycket varmt, mycket mycket varmt, men inte tokvarmt så det kan tyvärr bli värre!

Inne i båten är det ofta 35 grader varmt. Vi har ju AC i båten men Kerstin tycker att vi måste vänja oss, och hon har nog rätt så vi kör den endast undantagsvis om vi ligger på landström. Som väl är har kvällarna de senaste dagarna varit förhållandevis svala, typ under 30 grader inne i båten kl 24:00. När det är varmt orkar man inte med så mycket, vi ligger mest i sittbrunnen i skuggan och flämtar, lyssnar på något inspelat sommarprogram, så egentligen har vi det ganska mysigt. Tyvärr så hamnar man i någon form av passivitetskoma, det blir inte mycket gjort, man orkar inte ens turista/uppleva omgivning och miljö.

Nu ligger vi i Cartagena sen 5-6 dagar tillbaka och vi har inte ”turistat” speciellt mycket, för varmt. Däremot har jag bestämt att varje dag, i lugn och ro fixa något väsentlig (listan är lång), så trots hettan har jag bytt olja, monterat ny vattenpump och nytt expansions kärl. Demonterat filtren för färskvatten och ”watermakern” eftersom det var en läckta, givetvis så var Mr Murfey framme och en gängkoppling i filtret gick av så arbetet ökade med typ 500% i omfattning, rensat kölsvinet, och nu idag bytt kursdatorn till autopiloten till en ”nyare” modell med inbyggd Gyro som lär styra mycket bättre än den gamla modellen från 90- talet. Dessutom så fick vi idag veta att vårt försäkringsbolag inte vill försäkra båten utanför Europa då vi inte bytt den stående riggen som nu är 17 år gammal, enligt Pantaenius nya direktiv får den vara max 10 år. PANIK vad gör vi nu, vi skall ju lämna Cape Verde om drygt två månader och ingen chans i helvete att vi hinner byta ut den stående riggen. Så nu söker vi med ljus och lyckta efter ett nytt försäkringsbolag. Tack vare Amel forumet på Yaho har vi fått några förslag, bl.a. Pantaenius i USA och Tyskland komiskt va? Så nu har vi kontaktat Pantaenius i Atlanta, USA så vi får se vad de säger, det borde ordna sig för de svarade på inlägget i Amel forumet.

 

 

Den nya pumpen och tryckkärlet på plats

Den gamla fungerade intermittent, ibland funkade den hur bra son helst i flera dagar, därefter var man tvungen att knacka på den varje gång man behövde vatten, först då startade den, ibland så vägrade tryckventilen att stänga av sig och man fick bryta strömmen. Tämligen opålitlig med andra ord, inte så kul då man är ute till havs i plus 10 M/S och behöver vatten att behöva öppna upp motorrumsluckan i sittbrunn och klättra ner för att banka på pumpen.  Min bror döpte om mig till ”Donky man” ett gammalt sjömansuttryck som härrör från tiden då åsnor fick sköta ankarspelet (undrar om inte han tycker att jag är en åsna ibland), ansvarig för åsnorna fick andra uppgifter i.o.m ångans inträde till sjöss och han ”Donky man” fick då ansvara för att saker och ting funkade nere i maskin (såsom jag). Lyssna gärna på Eldarevalsen av Taube, där Charly Barr som vart instängd i ångpannan blev räddad av ”Donky man” ”han var skotte och hackan jag hade var hans, det var den som han sakna men….”

De gamla filtren monteras om och hederlig gammal lin med gäng kitt verkar vara det bästa för att få tätt, Locktite har ett bra medel som funkar för gängtätning, men dyrt som fn och ett hårt jobb att få loss om det uppstår behov för det. Teflon fungerar så där, då man inte får rubba på kopplingen efter dragning, och det kan vara lättare sagt än gjort, vid montage eller då man skall pressa på en slang eller liknande. Som väl var hade jag tagit med lin hemifrån då vi första gången åkte ner till båten.

Den gamla kursdatorn till autopiloten tas nu ur tjänst och får efter lång och trogen tjänst gå i pension, dvs bli reservdel (som fattigpensionär ingen ersättning här inte trots lång och trogen tjänst)

Den ”nya” på plats, den togs nog ur tillverkning för ca 10 år sedan, men likt en invandrad till Sverige tog det sin tid att få sin kompetens verifierad och därmed att träda i tjänst, dock endast provtjänstgöring tills vi vet att den funkar utan klander. Detta kan nog klassificeras som ett enkelt jobb, det som somliga tycker att vi behöver flera av. 

Cartagena är en fin liten stad med mängder med fina äldre hus. En del i fint skick, andra i bedrövligt, men det ser ut som om man vill vårda sitt kulturarv, då flera ”hus” endast består av en uppallad fasad som sannolikt blir fasaden på ett nytt hus. Det borde de styrande i Stockholm  Stad tänkt på då de vräkte omkull hela Stockholms innerstad på 60 talet, likväl som alla kommunalpampar ute i Sverige som då det begav sig rev ner fina små stadskärnor och byggde Domus och parkerings hus, medans man i övriga Europa var i full fart med att bygga upp ofta till original vad som raserats under 2: världskrigets vansinne.

Cartagena början på gågatan nere vid hamnen.

Fika kan man göra billigt allt på bilden 4.5€, om inte det passar tar man två öl….

..1 (en) € styck, slå det centralt på en turistgata, inte lätt.

Härlig marknad har de också, vi köpte små musslor som Kerstin kokade en helt gudomlig pasta sås på. Tyvärr så finns det tjuvar också, vi var inne på Lidel i ca 20 minuter och då vi kom ut var givetvis vår ena cykel stulen, så nu har vi bara en.

Kerpa i Cartagena.

Hur kom vi till Cartagena, sist var vi ju på Vulcano?

Dramatiska moln på Vulcano

Vi lämnade Vulcano en tidig morgon för att ta oss mot Sardinien, vinden var svag så vi gick första biten för motor, vinden friskade något och vi seglade men då det var mot fick vi hålla ca 20-30 grader lägre kurs än planerat, men då vinden med jämna mellanrum blekade ut så kompenserade vi för det då vi gick för motor.

Något nästan chockerande hände på vägen över, när vi är ungefär halvvägs hör vi ett konstigt ljud, vi tittar upp och upptäcker helt förvånande att ett jet plan av typ Lear privat jet, flyger förbi på kanske 30 meters höjd och max 50 m avstånd och det ser ut som det skall landa alldeles bredvid oss stjärtpartiet betydligt lägre än nospartiet, så helt plötslig full fart upp och iväg. Fantasin börjar skena var det sicilianska maffian som sökte efter någon som snott deras knark, eller… som sagt fantasin skenar iväg så där en bit ifrån land med ingen i sikte.

Linnea vid rodret på väg mot Sardinien

Kerstin och jag hade en riktig högtidsstund, Ägg och Anjovis på knäckebrödsmackor MUMS

Slutligen lade vi till på Isola Tavolara efter knappt två dygns ”segling”, en mycket vacker och populär plats,

Vi seglade runt någon dag till, innan vi gav oss av till Olbia, där Linnea mönstrade av och broder Thomas med sambo mönstrade på. Dagen därpå gav vi oss av, men vi hann inte långt innan regnet vräkte ner, åskan mullrade mycket kraftigt alldeles intill, vinden tilltog i styrka och i byarna var det runt 20 m/s. Inte så kul för våra nya landkrabbor ombord. Som väl var så gick ovädret över och vi kunde ankra upp strax i närheten av Isola Tavolara. Dagen därpå motorerade vi mot Porto Pollo på norra Sardinien, för att dagen därpå segla den korta sträckan mot Bonifacio på Korsika.

Hamnen i Bonifacio

Ståtlig Byggnad

Ålder till trots skall han brorsan ta en selfi

Jag väljer att fota en mås som poserar helt villigt inför alla turister

Nästa anhalt var Menorca ca 270 nM västerut. Prognosen såg ut som om vi skulle få en långkryss dit, men ”icke sa Nicke” pin kryss sen blekade vinden ut. Framåt natten så blåste det friskt igen och rakt emot så det skumpade rejält, jag låg och slumrade i sittbrunn medans broder Thomas och Brita hade vakten, jag väcktes ur mitt slummer av att båten gjorde en kraftigare överhalning och jag föll hårt mot sittbrunsgolvet,  AJ AJ, inte så farligt, men svanskotan ömmar fortfarande. Dags att hissa segel så här kan vi inte fortsätta. I samma stund så vrider vinden och friskar ytterligare så nu helst plötsligt seglar vi dikt bidevind men mot målet revade segel och runt 8 knop ÄNTLIGEN, det håller i sig i ca 16 timmar, därefter bleke och motor, men nytt rekord 16 timmar segling i sträck FANTASTISKT.

Thomas har vakten, här ser vi ut att segla.

Han delade vakt med sambon Brita.

Vi lägger till på Menorca och dagarna därpå går vi utmed Menorcas norra kust innan vi tar skuttet över mot Mallorca. Först ingen vind sen friskar det i och vi seglar med god fart mot Mallorca, och lägger ankar utanför en marina som heter Bonaire strax norr om Alcudia.

I full fart mot Mallorca, vi ”susar” förbi båten framför

Nästa anhalt blir Puerto de Soller, en av få hamnar på den karga västsidan. Jag var orolig för att vi inte skulle få någon plats att ankra på, och det var nog i grevens tid vi kom fram. Det fanns endast ett fåtal platser an ankra på och ingen gav speciellt mycket svajmån mot närliggande båt. Till min förvåning så kom det säkert 20 båtar till och ankrade och det blev trångt, mycket trångt och frampå kvällen då vinden vände var det några båtar som krokade i varandra.

Trångt mellan båtarna i Puerto de Soller, vi var tidigare tämligen kassa på att ankra bland andra båtar, men nu har vi blivit bättre, och hittade tämligen omgående en hygglig plats. Ett tips, ta er långt in på ankringen ofta finns det plats där därför de flesta tar första bästa plats för att inte förlora kanske den sista bra platsen, därför är det många som inte kollar längst in i viken.

Mycket närmare en så här kommer man inte varandra, nästan att man kan hoppa över till nästa båt.

Brorsan (en månskensbonde) försöker navigera sig fram ibland alla båtarna och som landkrabba har han vissa problem med rodden

Här såg jag för första gången en riktigt klassisk J yacht Båten heter Ranger och är 40 m lång och tämligen nybyggd ifrån 2003, är/var till salu så om någon kan hosta upp 7.9 m $ så är den er.

Här har de precis hissat storen kolla gubben framför masten

I Palma hade vi gjort upp med att få vår watermaker servad, den behövde nya filter och i värmen var jag för lat att byta själv, så jag hade gjort upp med dem om att få det hela fixat. Och tur var det för det var en hel del delar som behövde bytas efter att ha stått overksam i åtskilliga år, och som väl var hade de i lager. Det var då vi upptäckte läckaget i filtren som jag nu har fixat själv.

I Palma finns det ofantligt många båtar flertalet väldigt dyra

Den här lilla segelbåten är bara 58 m lång ……

Då vi precis var på väg in i hamnen så kom en hel armada av tävlingsbåtar av både större och mindre modell, samtidigt så friskade vinden något, så jag kände mig inte helt bekväm att leta mig fram till rätt brygga för tilläggning, men till slut blev det en lucka och vi kunde smita in och få en plats. Undvik Palma om ni kan om ni kommer med egen båt, Palma är i.o.f trevlig men marina kostnaderna är astronomiska.

Vi blev klara på två dagar med fixet i Palma så vi lämnade en eftermiddag för att ta oss mot Cartagena, turen blev händelsefattig, seglade knappt halvvägs, annars svag vind och tämligen kraftig dyning så mycket skumpigt, men vi börjar vänja oss.