För dagen har jag fått den äran att gästblogga. Att segla över Atlanten på det här sättet är helt väsenskilt från det dagliga livet i Sverige. Det är verkligen ett äventyr. Men ett äventyr i ganska ringa fart. I skrivandets stund gör vi 6,3 knop över grund. För en landkrabba är det ungefär 11 km i timmen. Vi har heller inget internet eller wifi eller TV att tala om. Detta ger en hel del tid att tänka, läsa eller bara lata sig. Tar man sig tid att verkligen titta ut över havet ser man att det ingalunda är tomt eller övergivet. Regelmässigt ser man stim av flygfisk som seglar nära vattenytan, eller så ser man sjöfågel som dyker mot densamma. I denna trivsamma lättja befann vi oss när ett av de två fiskespöna vars rev vi släpar bakom oss plötsligt började larma. En fisk hade nappat och tog snabbt till sig lina. Kapten och två besättningsmän skyndade bakåt. Paul fick snabbt tag i spöet och började rulla in. Jag rullade in den andra linan för
att hindra att linorna skulle korsa sig. Ut på akter landgång kom Magnus med en redig krok i handen. Efter en stunds kamp anade vi en klarblå gestalt i vattnet, en Segelfisk! Kanske 1,3 meter med näbb. Magnus måttade med kroken och trots god vilja satte han den i köttet utanför vitala organ och en kort brottningskamp mellan man och djur följde. Detta var en kamp ur vilken bara naturen kunde gå segrande. Fisken vred sig och och var raskt tillbaka i havet där den även släppte betet. Kvar stod vi och var kanske lika lättade som tagna av stunden. Som tur var fångade vi en del av kampen på film. För sin insats med kroken och därpå följande kamp med fisken förtjänade därför Magnus sitt piratnamn. Magnus Nådlös

//Kristoffer Löfblad

Sent from Iridium Mail & Web.