S/Y Kerpa

Besök i Smurflandet

I förra veckan arrangerade Marinan en tur upp till ett bergsområde som heter Kapadokya, beläget ca 60 mil NO Antalya. Kapadokya ligger på 1000 m.ö.h. och däröver. Vi hade tur det var solsken och klart och därmed varmt så länge solen var framme, men så fort solen försvann så blev det kallt och t.o.m. minusgrad på natten.

För ca 10 miljoner år sedan var det ett mycket kraftigt vulkanutbrott i området som dränkte enorma områden i aska och lava, därefter har istider, vatten och vind format platsen till det mest underliga landskap. Man ser mängder med underliga toppar och dalar.

I bakgrunden ser ni en av två vulkaner som låg bakom utbrottet

Vulkanen i ”närbild” ca 3900 m.ö.h.

Vår guide tog oss med till en mängd olika märkliga skapelser vissa formade av människor som bott i området sedan lång tid före Kristus.  Klipporna är mjuka så man har huggit ut bostäder och kyrkor i klipporna och för att skydda sig mot angripare så hade man ”städer” under marken dit man tog sin tillflykt då det var orostider, vissa av dem nådde så långt ner under marken att arkeologer har grävt sig ner 18 våningar!!!!!.

Här är vi nere i en av de underjordiska ”städerna” vissa tunnlar var så smala så att man fick krypa långa sträckor för att ta sig fram. Man får inte ha anlag för klaustrofobi om man skall söka skydd här nere. Man tog ner boskap, mat och vatten och kunde stanna nere upp till 6 månader

Det är inte många ”toppar” som har klarat sig ifrån hackan, man kan nästan tro att ett gäng galningar fått spel och helt planlöst gått runt och hackat helt vilt i berget.

Men även naturer har låtit fantasin flöda en kamel kanske….

Jungfru Maria spanar efter Jesus eller…..

Vart man än såg så hade man varit och hackat ut Kyrkor, bostäder, lager utrymmen, duvslag (man samlade in spillningen för att använda som gödsel) mm.

En Kyrka uthuggen i berget, det fans hur många som helst säkert upp mot 100 st. större och mindre ”kyrkor”.

Även bostäder, det blev förbjudet att bo permanent i mitten av 1960 då flera omkom i ett större ras, dock finns det fortfarande några som bor kvar i dessa grott hus

 Juste balkong!

Snygg entré!

Vår guide var riktigt duktig och väldigt motiverad i sitt yrke, för att bli guide måste man genomgå en utbildning, och uppenbarligen ingår det att få kunderna/turisterna att spendera sina pengar på allehanda föremål. Långseglare är nog inte den mest lättflörtade gruppen då många har ansträngd ekonomi och framförallt begränsat utrymme att förvara föremål, men han var duktig och fick oss utan att känna press att konsumera mat och dryck, torkade frukter och nötter, samt en del souvenirer bl.a tog han oss under vissa protester till en lokal krukmakare ”en av de riktiga mästarna” enligt honom, bland det tråkigaste jag vet är att titta in hos krukmakare. Så det var med stort tålamod som jag följde med utan att protestera.  Men till min förvåning det var riktigt fascinerande han var en riktig mästare som gjorde de mest fantastiska figurer på ett litet kick, bl.a. musikinstrument som han spelade på, så det flesta gick därifrån med en liten keramik attiralj så även vi

Krukmakaren: den för en okunnig något komplicerade figuren gjorde han på någon minut, fascinerande

På andra håll kunde de servera Turkiskt kaffe med stil

Det är härifrån som skaparen av Smurfarna lär ha hämtat inspiration

Visst bär de hatten med stil?

Det här området heter ”Love Valley” Man kan nästa gissa varför. Par med problem att få barn brukar åka hit för det anses vara bra för fertiliteten att bedriva älskog på platsen

I övrigt kan man med fog påstå att området är en hårt driven turistindustri, det kryllar av stånd där allehanda ting säljes, restauranger, kaféer, Stora och små hotell.  Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att vårt Hotell tillhörde de bättre, frukost och middag ingick men man tänkte nog mer på matbespisningen i skolan, maten skall lagas om den sen smakar gott det är mindre viktigt, men trots det är vi mycket nöjda med vår tur.

Sidenvägen den mytomspunna

På vägen hem passerade vi en ”Skjutstation” som ligger längs Sidenvägen. Visste ni att Sultanen garanterade karavanernas säkerhet när de passerade Anatolien som är den delen av Turkiet som ligger i Asien? Givetvis mot del av vinsten, men också att de kunde/måste varje natt söka skydd i Skjutstationer som låg var 30-40 km. En karavan bestod ofta av upp mot 1000 kameler allt enligt vår guide. Man var tvungen att vara där före kvälls bönen och fick inte lämna innan morgonbönen.

Imponerande port och murar stationen byggdes 1220

Här inne har nog både Marco Polo och Sven Hedin sökt skydd, fascinerande. Blev nog ganska trångt med 1000 kameler och karavanfolk, kan nog tänka mig att det var en faslig kommers av allehanda slag innan för dessa väggar, många dispyter mellan trötta ”resenärer” och säkert mängder med bondfångare och nog en och annan fallen kvinna också.

Behövs lite vardagskultur också, här sitter gubbarna och fikar innan fredagsbönen

Mer Kultur

En tradition här på marinan är att regelbundet åka in till Antalya och besöka konserthuset och häromdagen gick den första turen för säsongen av stapeln.

Med gemensam buss tog vi oss i till Antalya en stad som vintertid har ca 1.2 mil innevånare säkert det dubbla under högsäsong, men nu står hotellen mer eller mindre tomma så nu kan man bo mycket billigt om man så önskar.

På programmet stod Schumanns Piano konsert Op 54, samt Symfoni Nr 8 av Dvorak, ni kan inte gissa vad inträdet var i denna lyxiga konsertsal. 10 Tl ca 30 kr för att gå på en tämligen högklassig konsert med lokala musiker.  Superbilligt

Hösten är här

Det är fortfarande varmt om dagarna och seglingsbart även om man märker tydligt att nu är dagarna korta, dessutom precis som hemma blir man förkyld. Jag har varit riktigt snuvig, men är på bättringsvägen, Kerstin är däremot mer motståndskraftig, kanske bättre virke i henne än i mig.

Kul att se höstlöv, och ännu roligare att se maskrosor uppenbarligen en höstväxt här. Sädesärlan hemifrån har tydligen sin tillflykt i Turkiet ett kärt återseende.

Just nu så blåser det och regnar rejält men vi har det så skönt under vårt nya kapell går ingen nöd på oss tvärt om.

 

Totalt har vi tillryggalagt ca 2541 nM på 177 dagar, eller ca 14 nM (25 km) /dag i snitt tämligen maklig takt med andra ord.

Den röda linjen är den ungefärliga rutten vi tagit, cirklar trepresenterar områden som vi seglat runt i under någon vecka eller två, förutom i Turkiet där vi seglat runt en lägre tid

Hur har det då varit, och detta är taget ur minnet och inte ur vår dagbok eller loggbok.

Regn:

Mer eller mindre obetydligt, Juni-Sep tror jag vi hade två dagar med regn, i                        oktober några fler typ 4 dagar.

Vind:

Mestadels mycket svag vind så det har blivit mycket motorgång ca 310 h så gissningsvis har vi tillryggalagt ca 70% av sträckan för motor. Hård vind över 10 m/s i medelvind endast vid något enstaka tillfälle, enda gången det orsakade något besvär var mellan Porto Kayo och Elafonisos söder om Peloponnesos då hade vi medelvind på drygt 15 m/s och enstaka byar över 20 m/s

Vågor:

Varit tämligen beskedligt det också, med några få undantag.

• Kraftig dyning som orsakade våldsam rullning under natten då vi låg på Vulcano tills vi satte en hanfot på ankarkättingen och situationen blev bättre och uthärdlig
• Två tillfällen med dyning i sidan som gjorde vår framfart för motor tämligen obekväm
• Hög sjö då vi lämnade Paros under några nM som spolade över däck, men därefter föll vi av och fick medsjö.

Åska:

Någon enstaka gång på avstånd, förutom ett helt episkt åskväder som varade i två timmar och gjorde natt till dag, dock hela tiden på någorlunda komfortabelt avstånd

Saker som gått sönder:

förvånansvärt få saker; Uthalsväxeln till storseglet, lätt fixat med block och lina, igensatt värmeväxlare till dieselgeneratorn samt byte av impeller. Utsliten propelleraxel bussning (skall bytas var 800 timme så normalslitage) samt läckande vattenpump till huvudmaskin men dessa började inte läcka förrän vi kom till Göcek där vi ändå skulle serva vår båt.

Missöden och/eller dramatiska situationer:

Ganska få men ett tämligen dramatiskt

• Etapp två på vår resa så lyckas jag få in en bojkätting i den nedsänkbara bogpropellern. Som väl var lyckades jag få bort kättingen utan skada annat än på kaptenens stolthet
• Bojen som inte höll för vår båt i Mazzaro Bay, då jag vaknar mitt i natten och upptäcker att vi är på drift rakt mot undervattensklippor i den kolmörka natten. Jag beordra ”Alle man på däck”, och som väl redde vi ut situationen som annars hade kunna slutat riktigt illa.
• Tappade bog propellern vid tilläggning vid restaurangbrygga i Turkiet, berodde framförallt på handhavande fel, man skall alltid ha en kort paus innan man byter riktning. Som väl var fanns det en ”bättre” begagnad propeller ombord samt verktyg för montage, det var lite klurigt och tidskrävande, men det gick att fixa på plats.

Otrevligheter:

ja även det har vi råkat ut för, det mest otrevliga var det som vi skrev om i bloggen under rubriken otrevliga möten, då vi vaknade av att någon slängde en stor gatsten på vår båt, de hade uppenbarligen försökt pricka vår öppna akterlucka med den stora stenen. Klart otrevligt. Den andra otäcka händelsen var då vi mitt i natten fick besök av tre personer som utgav sig för att vara ”Jandarmer” med mer sannolikt sökte lämplig båt för att råna eller stjäla för att använda som smugglarbåt, hursomhelst så skenade fantasin iväg den natten med dålig nattsömn som följd, men det är glömt nu

Härliga stunder och andra glädjeämnen:

Inte så många, så jag ber er som funderar på en längre segling att verkligen tänka över det hela, är detta verkligen något för oss? Värmen kan under långa tider vara plågsam, vattnet kvalmigt varmt, bullriga och högljudda hamnar och byar, massor med turbåtar som helt utan hänsyn kör rakt fram ”störst går först”, Charterbåtar i massor som lägger sig kloss an mot din båt med massor med stojande barn, Dyra hamnavgifter, affärsföreståndare som luras på priser ja listan kan göras lååång.

Skämt åsido allt detta förekommer, men inte i någon större omfattning och kan enkelt undvikas, det finns ofta helt underbart vackra platser, små pittoreska byar, härliga små tavernor där man kan prova lokal mat och dryck. Ibland om man känner lite lappsjuka så kan man besöka en större och mer frekventerad plast typ Fiskardo, Poros, Marmaris etc för att därefter fly ut i den mer lugna delen av övärlden.  Visst är det varmt, men vattnet är underbart och i skuggan så kan man söka svalka och med gott samvete avnjuta en öl eller ett glas vin, det är ju för varmt för att göra något nyttigt/produktivt, inte ens den kände Martin Lutter skulle ha något emot det (han lär nämligen varit en livsnjutare av stora mått både vad gäller vin och kvinnor sägs det).

Hösten om man nu kan kalla det för det är helt underbar här nere, som en bra svensk försommardag. Häromdagen på väg till det lokala gymmet så vart jag tvungen att stanna upp och nypa mig själv i armen, kan man verkligen ha det så här bra, en bit in i november en helt strålande morgon, klar sol, härlig sikt ut över hav och berg, temperatur runt 20 grader. Så har det varit flera veckor och någon vecka till förutspår prognosmakarna. När jag väl kom hem så frågade jag Kerstin om hon kände lika dant, och det gjorde hon verkligen, dessutom så tyckte hon Finike och hamnen vi är i är fantastiskt trevliga, massor med sociala aktiviteter och trevliga båtgrannar. Mysiga enkla små restauranger, affärer som man kanske såg i Sverige på 50 talets landsbygd, samt mängder av historia och kultur på armlängds avstånd. Vi känner oss verkligen priviligierade, ”pensionärslivet” kan vara helt underbart

Finike

Utsikt från vår båt i Finike Marina

Visst är det vackert

Så här ser en Gullet ut på land

Tror knappast att hamnfogden på Bullandö, Slagsta eller någon annan båtklubb för den delen skulle godkänna denna uppallning, att sedan förankra täckningen i pallningen skulle få den mest tålmodige hamnfogden att gå i spinn

Har man haft otur kan man uppenbarligen få sin träbåt reparerad de använder sannolikt West metoden med krysslagda tunna ribbor

Namnet är som synes Stormvogel, det var den båten som var med i filmen Lugnt Vatten med Nicole Kidman, har ni inte sett filmen så gör det, verkligen spännande.

Försökte googla vad som hänt med den men fick ingen träff på den händelsen, men båten var en mycket känd kappseglingsbåt på 60 talet byggd 61 73 fot lång

Stormvågel i sin glans dagar

Via denna länk kan du se henne segla     https://www.youtube.com/watch?v=dMXeyyo3EOk

Bus eller godis, det bor en Kanadensisk familj här på marinan och givetvis så skulle det firas Halloween, annars har de tuffa föräldrar skola 4 timmar om dagen.

Det finns en hel del intressanta båtar och personer som övervintrar här bl.a. en ensam dam en bra bit över 80+, hon lever ensam ombord sedan hennes man gick bort för många år sedan, hon seglar numera med vänner och paying crew om jag har förstått det rätt. 1999 så seglade hon i södra stilla havet med en ung besättningsman hon deltog i Blue Water Round the World Rally då de gick på ett flytande föremål, båten sjönk och de fick gå i livbåten du kan läsa vidare om händelsen via länken https://books.google.com.tr/books?id=IyD0Ym8qrwsC&pg=PA165&lpg=PA165&dq=Patricia+Landamore&source=bl&ots=MS0S_fLlA7&sig=cJDmjDvVLW0rtcr3tgToxsIza5s&hl=sv&sa=X&ved=0CF0Q6AEwCWoVChMI2_uj4oyQyQIVRwosCh3nrwHR#v=onepage&q=Patricia%20Landamore&f=false

Om uppgifterna är korrekta så är hon nu 87 år gammal, det är hon som är bartender på våra pubaftnar, en riktig krutgumma. Det vore intressant att höra hennes livs story.

Här är vårt ”klubbhus” där superladyn är bartender, och på söndagar så har vi grillparty, mm.mm.

Vi ligger på den högra piren

Gubbarna gillar att fiska i hamnbassängen

Strandpromenaden

Strandpromenaden igen fast nu söderut

Vi har en lokal marknad som säljer allehanda ting på lördagar, en symfoni i färg och form

Ett urval av vad som bjuds

Årets modefärger för kvinnor i mogen ålder det torde vara stor åtgång då det finns mängder med stånd som säljer dylika tyger, nog svårsålda hemma, eller kanske något för H&M

Potatis tar man på allvar och ser till att exponera dem lite mer seriöst än vad ex vis ICA och Konsum gör

Den här mannen en nötförsäljare tyckte Kerstin var en mkt vacker kvinna och försökte byta till sig henne mot en säck nötter, men det tyckte jag var för dåligt, ville åtminstone ha två säckar minst, men då blev Kerstin sur och tyckte jag begärde alldeles för mycket hon tyckte nämligen att han var stilig så det blev ingen affär 

Oliver finns givetvis i massor priset 10 Tl motsvarar ca 30 kr/kg för mycket goda oliver

I tanken finns levande odlade foreller, de såldes för ca 9 kr styck

 På utflykt

Det finns mängder med Amfiteatrar i området, vi hyrde bil med ett annat par och gav oss ut i jakt på ”stenrösen” det finns mååånga.

Detta är Lykiska gravar i Myra. Samma plats som St: Nicholas kommer ifrån, dvs tomten om han nu inte kommer ifrån Lappland, det tvistar de lärde om, eller finns det månne två tomtar. Fast om man läser tidningarna så verkat det ju finnas hur många ”tomtar” som helst, med tanke på alla knasigheter världen över

En annan Amfiteater (Myra)

Cirali Här brinner det i berget, naturgas som sipprar upp, här har Herkules och de andra antika figurerna varit för att förundras och se tecken. Undrar vem som tände på?

Synd att vi inte hade korv med oss perfekt för att grilla eller……

 

Som väl var hann vi med en öl på platsen innan som vi besökte

 

Explosion ombord

Via amerikanska actionfilmer så har man kommit i kontakt med en mängd sprängämnen såsom C4, TNT, Dynamit, Nitroglycerin etc. Hemma är det inte så vanligt att man handskas med sprängmedel, förutom i de nedre tonåren då vi gjorde både svartkrut och bomullskrut av vilka vi tillverkade hemma gjorda bomber som vi smällde av lite här och var. Att jag har alla fingrar och ögon i behåll beror definitivt inte på gott omdöme utan snarare på tur.

Till den hemmatillverkade sprängämnesarsenalen kan jag nu lägga till surdeg, vadå surdeg, det är väl inget sprängämne, jodå i fel händer så kan det vålla stor skada, men man blir nog inte anklagad för allmänfarlig ödeläggelse som det brukar stå i polisrapporter om man smäller av en surdeg, man blir nog inte tagen som terrorist för innehav inte ens i östra Turkiet där det brukar vara extra känsliga för sådant, jag tror till och med att du kan ta med den i handbagaget om den inte överstiger de lagstadgade 100 ml, möjligtvis kan den bli klassad som ”dirty bomb” om man går omkring med en osäkrad surdeg.

Till saken, för några år sedan blev jag intresserad av att baka och som varje rättrogen man så måste man ju givetvis fixa sin egen surdeg som man vårdar ömt genom att regelbundet mata den röra om och låta stå framme ett tag innan den förpassas till mörkret och kylan i kylskåpet. Bara för att vi nu lever på en båt så kan man ju inte överge sin trogna surdeg. Tyvärr så har jag inte vårdat den speciellt bra den har stått helt ensam i kylen i flera månader då mitt samvete vaknar och tänker denna vanvård kan inte fortsätta. Fram med surdegen den såg inte rolig ut, definitivt mer död än levande. Här gäller intensivvård! Värme, stora mängder mjöl, omrörning och till och med lite doping med en halv tesked socker, och efter dryga två dagar i värmen så började den visa svaga livstecken. Smart som jag som vanligt är så skruvade jag på locket till behållaren som är av typ transparant sportflaska med skruvlock och ställde den på bänken i pentryt och tänkte på något annat. Senare på natten så vaknar både jag och Kerstin av en våldsam detonation, har krig brutit ur????, nej nu överdriver jag lite grann men visst smällde det till så att vi vaknade och Kerstin kände omedelbart den karakteristiska doften av surdeg. Mycket riktigt det luktar surdeg och inge konstigt med det, den har nämligen tillfrisknat helt mirakulöst under natten och producerat mängder med koldioxid och tillslut blev trycket för stort och behållaren exploderade med den följden att i stort sett hela båten nu var tapetserad med surdeg, den kan definitivt klassificeras som ”dirty bomb” eller smutsig bomb som det heter på svenska. Här var surdeg överallt, har man inte jobb så skaffar min sig det, men detta sätt var inte speciellt roligt. De flesta dynor, navigationsbord, bokhyllor och kläder var nersolkade med surdeg och saneringsarbetet tog en hel dag i anspråk. Dynorna visar fortfarande spår och behöver nog professionell omvårdan för att återfå sin forna glans. Vår surdeg är numera försedd med varningstext…..

Några nersolkade dynor som ligger på tork efter nödtorftig rengöring, tyvärr så tänkte vi inte på att fotografera direkt efter ”explosionen” så ytterligare bevis för händelsen föreligger inte

Otäcka besökare

En natt när vi låg i en trevlig men ödslig vik, det var bara en båt till som låg en bit bort, så märker vi först ett svagt motorljud som jag försöker lokalisera, vem är ute så här sent i mörkret? Upptäcker efter en stund ett svagt ljus en bit ifrån oss, och sedan börjar de lysa med en ficklampa mot land och dels på grannbåten och därefter på oss, de tar en sväng ut och kör runt våran båt för att lägga till på ”skuggsidan” av vår båt så att de inte skall synas ifrån grannbåten som ligger en bit bort. Båten är en öppen båt med styrpulpet och ett litet soltak typ sådana om man kan hyra ifrån hotell för att ta en dagstur med. De presenterar sig som ”Jandarmer”(stavning???) men ser mer ut som folk i största allmänhet, iklädda ljusa byxor gympadojor och typ varningsväst fast här stod det ”Jandarme” på ryggen. De såg högst oprofessionella ut i allmänhet, inga lanternor, inga vapen, inga grova skor som de typiskt har. De ville veta hur många vi var ombord, jag bad att få se legitimation och de visade en ”polisbricka” som såg mer eller mindre hemmagjord ut. Därefter bad de att få se passen. Medans vi letade reda på dessa så höll deras chef i vårt mantåg, men han var uppenbarligen ovan med båtar, för deras båt började driva ut medans han höll krampaktigt tag i vårt mantåg till följd att han låg som i en karikatyr över filmen ”att angöra en brygga”, bara fötter och halva vaden ombord och därefter utsträckt till bristningsgränsen hållandes i mantåget, det vara bara millimetrar ifrån att han skulle hamna i en än mer pinsam situation i vattnet. Hans hantlangare hjälpte honom någotsånär i rimligare position men deras båt åkte än en gång iväg och ånyo hängde han i denna pinsamma position. Då tog jag tag i soltaket och drog in båten så han kunde återta en för honom mer klädsam position. De tittade på passen som de belyste med lampan i mobilen vad deras ficklampa tagit vägen vet jag inte det hela var mycket underligt och jag/vi undrade vad det var för figurer, vi fick tillbaka passen och de for iväg i mörkret. Var de riktiga poliser? Knappast, var de skurkar som ville råna eller stjäla en båt för flyktingsmuggling? ja fantasin fick fart där i mörkret. Som väl var var vi fyra ombord då vi hade besök av Mats och ”Ankan”, men trots det kändes natten otrygg och jag kunde inte sova den natten utan låg och lyssnade efter potentiella skurkar på väg att borda oss.  Någon vecka senare fick vi veta att en båt blivit länsad på sitt innehåll medans ägarna var på restaurang i Kekova, ca 50 nM därifrån, så man får vara på sin vakt

Ett Episkt åskväder

Samma natt som ovan och några timmar senare vaknar jag av ett ljussken, är det månne skurkarna som var i antågande? Ganska snart så insåg vi att detta var kraftigare don än ens den starkaste ficklampa kunde åstadkomma. Bakom bergen så lystes himlen upp och redan efter ett par minuter så utspelas ett skådespel vi aldrig sett maken till tidigare, blixt på blixt lyste upp himlen och natten blev till dag. I början var det lite otäckt då det inte kom några smällar och fantasin började skena iväg, har det brutit ut krig är det mynningsflammor från kanoner som lyser upp himlen? Snart så hördes dunder på avstånd som närmade sig men som väl var tämligen långsamt och det kom aldrig riktigt nära men skådespelet varade i drygt två timmar och efteråt så förbannade vi oss att vi inte filmade skådespelet för det var verkligen av episka mått. Dessutom regnade och blåste det rejält ömsom vind ifrån land och ömsom vind utifrån, men med 90 meter kätting så låg vi tämligen tryggt trots att vinden ofta låg runt 10 m/s, man har ingen större lust att ge sig ut i sådant väder.

Trevligt med besök

Vi hade besök av Mats och ”Ankan”, det är alltid ett trevligt avbrott med besök, tyvärr så var vädrets makter inte helt snälla emot dem, mest molnigt, Episkt åskoväder, besök av potentiella skurkar, ingen vind samt kraftig dyning som gjorde delar av färden till en utmaning för de utan tränade sjöben. Men vi besökte en hel del trevliga platser bl.a

Fethiye där denna pelikan står och poserar helt medvetet inför fotografer helt förbluffade…..

Tillsammans med sin kompis, vi upptäcker efter en stund att restaurangen heter Pelikan, ägaren har uppenbarligen god hand med pelikaner.

Dessa katter kom rusande till kajkanten när denna fiskebåt närmade sig, uppenbarligen är fiskaren generös emot katterna, det var en verkligt rar syn. (Också i Fethiye)

Mats och ”Ankan” i Kas, är ni i trakterna så är denna by väl värt ett besök, den självutnämnda hamnkapten ”Smiley” fixade plats åt oss, han visade givetvis stolt upp sin restaurang vars källare påstods vara 3000 år gammal och vid inspektion så fans inget som fick oss att betvivla riktigheten i hans påstående, det kunde nog vara så då taket hölls uppe av ”antika” kolonner av obestämd men hög ålder.

Amfiteatern i Kas……

…..med hygglig utsikt eller hur….

Trevligt besök i ”Kekova Road” detta par bakar Turkiska pannkakor ombord som de säljer till gästande båtar. Turkiska pannkakor består av en fast deg som kavlas ut med en pinne, därefter så ”fylls” den med nyttigheter eller som i detta fall med onyttigheter som choklad och banan därefter gräddas den, mkt gott och trevligt.

 

Kale Köy

Bara namnet gör platsen värd ett besök, en liten ”genuin” by med tre fyra restauranger alla med egen brygga som försöker övertyga besökande båtar att lägga till just vid deras brygga, för att därefter givetvis spisa på deras restaurang, efter att besökt omgivningen som är mycket charmig, mängder med blommor av alla slag växer på sluttningen. När man går igenom byn så passerar man mycket nära folks boningar och nästan alla har någon slags näring för de besökande båtturisterna sälja juice, the, broderier, mattor, mm. i en mkt. enkel miljö.

Men här fick vi lära läxan igen att man aldrig lär sig, FRÅGA ALLTID VAD DET KOSTAR FÖRST!!!!. När vi lagt till sa de att det kommer att blåsa hårt under natten så deras brygga var ingen lämplig natthamn, vi tackade för informationen och vi gick vår promenad. Vi tyckte att paret som hade bryggan och restaurangen varit hjälpsamma och rara så vi ville inte lämna deras brygga utan att bidra på något sätt, så vi beslöt att köpa några fiskar av dem. Vi valde ut två fiskar och medans de rensade dessa så drack vi varsin öl, men när jag skull betala kom choken 271 Tl ca 800 spänn för 4 öl och två fiskar, efter lite dividerande så bet vi i det sura äpplet och betalade, häromdagen köpte Kerstin en likadan fisk dock något mindre för 15 Tl, snacka om ”mark up”. Det var så lagom rart par.

Kerpa vid Kale Köy, den uppmärksamme kan se en gravkammare i vattnet höger mitt i bild, den finns ofta fotograferad i olika turistbroschyrer, i området lär det ligga en sjunken stad som det är populärt att dyka vid.

Byväg i Kale Köy

Ovanför byn ligger denna gamla gravplats

En annan vik, här ”transporteras” getterna till sitt vinterkvarter nu är säsongen slut för de med seglarrestauranger i vikarna.

Vi har investerat i en kaffekokare för Turkiskt kaffe, kryddat med färsk kardemumma smaker det verkligen mumma.

 

Sedan en vecka är vi nu i vinterkvarter i Finike, här kommer vi nog att trivas, den enda besvikelsen är att vi kanske inte kan åka hem till Jul pga. visum krångel, men sista ordet är inte sagt ännu.

Multiresistent

Multiresistenta bakterier är ett allvarligt problem världen över, vi har dock en annan syn på det hela. Hur blir man själv multiresistent?

Konstig fråga kan någon tycka, men senast när vi var hos slaktaren så noterade vi med glädje att han tog på handskar innan han skulle betjäna oss, men glädjen blev kortvarig, med handskarna på så torkade han sig under näsan, hanterade pengar, tog i allehanda pryttlar innan han tog fram vårt köttstycke och skar det i lagom skivor som han sedan plattade ut med sina numera kontaminerade handskar. Tyvärr är det en vanlig syn här i Turkiet, man vet att man skall ha engångshandskar på, men man begriper inte varför, men vad jag har förstått så är det lika dant på många av våra sjukhus och vårdinrättningar, inte konstigt att vi har över 100.000 sjukvårdsskador i Sverige.

Vårt motmedel är att själva bli multiresistenta inte bara mot bakterier och basiller, utan också mot allehanda saker som händer en ”längeseglare”.

– såsom vänta på reservdelar

-vänta på att någon skall komma och montera reservdel

– åka tillbaka för att fixa det som redan är åtgärdat men fortfarande inte funkar

-samt givetvis själv ta hand om det som går sönder och kommer att gå sönder

-rulla våldsamt en hel natt av helt plötsligt inkommande dyning

– massor med vattenskotrar, gummijollar, kraftfulla motorbåtar som bogserar folk i fallskärmar, och allehanda gummipryttlar, så folk flyger åt både åt höger och vänster.

Ja listan kan göras lång av det som vi i ledighetskommittén kan irritera oss på, ja man måste ju få dagen att passera någorlunda snabbt och vad är bättre då än att beklaga sig, usch va varmt det är….., nä nu skojar jag, vi har det fortfarande underbart, men lite multiresistent måste man bli, och det tror jag nog att vi har blivit, vi har inte drabbats av Montesumas hämnd, vi blir inte speciellt irriterade på att vänta på delar och hantverkare, inte heller så mycket på dessa vattenskotrar fallskärmsflygare, för vi vet att de försvinner då det blir mörkt, men jag blir tämligen gramse på bl.a de stora motorbåtarna som spelar hög musik till sent inpå natten, då tar jag till min kraftiga strålkastare och lyser upp deras båt, och det brukar ha önskad effekt.

Global Warming

Global warming eller växthuseffekten som den ibland också kallas är ett annat globalt problem. Vi har också drabbats av växthuseffekten som gett upphov till ”local warming”. Vår sprayhood!

Som såg ut så här, tämligen låg och begränsad sikt framåt och trots att den var vit så fungerade den som ett växthus, det blev fruktansvärt varmt under den så trots att den gav skugga så var det många gånger svalare i solen uppe på däck där det också fläktade, så vi drabbades verkligen av ”local warming”. Vi kände att det är högprioriterat att göra något åt detta, så genom att söka på Amelforumet och se vilka olika lösningar det fanns. Därefter skred vi till verket och beställd en helt ny Sprayhood med tillbehör såsom kapell etc.av en kapellmakare i Göcek, men först fick ”smeden” förlänga våra bågar ca 10 cm samt göra några nya ”bågar” över sittbrunnen

Här har de mallat upp i plastfilm

Här håller de på att montera delar av skapelsen

Här sitter Kerstin under det som kallas vinterkapell det är som ett extra rum, det kommer vi nog ha stor nytta av i vinter då det regnar och blåser kyligt.

Betydligt bättre sikt både framåt och mot seglen samt ståhöjd.

Och man kan öppna för att få bättre sikt och ventilation, nu blir det nog mindre ”växthuseffekt” får vi hoppas. samt väsentligt enklare att navigera i trånga högtrafikerade hamnar

Men skall ni inte ”segla på värmen”, då skall man väl inte krypa in i en sådan där pensionärskuvös?

Lugn bara, denna är för regniga dagar samt då vi övervintrar i Turkiet, när solen gassar så sätter vi upp solskyddet

Solskydd av finmaskigt nät som håller solen ut men släpper igenom den svalkande vinden kan man sätta runt om. Så för er som funderar på att segla på värmen så mot ett smärre konsultarvode kan jag hjälpa er att designa det perfekta kapellet till er båt.

Återstår dock att se om vi har kommit tillrätta med ”local warming” just nu är det behagligt varmt så problemet föreligger inre så värst just nu. Konceptet kommer att sättas på prov nästa säsong.

Förenklad badning och ombordstigning i dingen

Har man ”local warming” så behöver man bada och det ofta, på en Amel så har man en separat badstege man monterar på sidan av båten då man skall bada och därefter skall den förvaras utmed sidan av relingen, inte speciellt praktiskt, moderna båtar har betydligt smartare lösningar. Vanligtvis så söker man då på Amelforumet som är mycket aktivt, det brukar alltid vara någon som har löst de problem som uppstår och hittils har så varit fallet med våra problem och potentiella förbättringar. Men nu gick vi bet, det var ingen som hade tänkt på detta eller funnit anledning att ändra på detta sätt att ta sig ur vattnet upp i båten. Hemma i Sverige så är det mängder med båtar som har monterat en badbrygga för ändamålet, och det ville vi ha. Men Emek Marin som jobbar med våran båt trodde inte alls på den lösningen och inte ”smeden” heller som gjort mängder med lösningar i rostfritt till andra Ameller. Vi insisterade dock och efter att jag gjort en modell i wellpapp så gick de med på att tillverka en badplattform med tillhörande stege och nedan ser ni resultatet. Vi är mycket nöjda och det är Emek Marin också, de kom ner och fotade skapelsen och de kommer säkert marknadsföra den som ett nytt tillbehör. Alla parter nöjda.

Visst blev det galant? Det grova röret rakt upp tillhör ”targabågen” för solcellerna ett stabilt och bra fäste för badbryggan. själva badstegen sitter i en kassett under badbryggan och kan enkelt dras ut även då man är i vattnet, medför extra säkerhet om man går över bord ensam.

Tuffa villkor

Det är inte alla som tillhör ledighetskommittén även om man kan tro det ibland då det kryllar av båtar och badande i vikarna, några skall ju ta hand om alla dessa krävande turister. Det finns många små lokala restauranger i vikarna, och det gäller för dem att dra in årets inkomst under en i och för sig tämligen långa säsongen.

En ganska typisk sommarrestaurang

Gissar att detta är en ganska typisk inkvartering för en säsongsarbetare ganska påvert och sannolikt fruktansvärt varmt då solen ligger på

Arbetsvillkoren är nog tämligen hårda upp tidigt för att samla ved till ugnen sedan är det full fart tills de sista gästerna lämnar sent på natten

Men omgivningen är hänförande vacker

Nedan följer flera exempel

Dessutom finns det gott om sköldpaddor, dom är stora upp mot metern långa, de är faktiskt så vanliga att man har slutat att titta efter dem, de är dock svåra att fota då de oftast är en bit ut från båten då de kommer upp för att snappa luft innan de betar vidare av sjögräset på bottnen.

Visste ni att färska valnötter såg ut på detta viset? Inte vi i alla fall, inge goda färska, de skall torka i ca en månad. Gubben sitter dagarna i ända och skalar av det gröna mjuka skalet för att komma åt själva nöten. Vi köpte några som nu ligger på tork.

På marknad igen denna gång i Fethiye, det fanns flera långa korridorer med fruktstånd och givetvis massor med stånd där de säljer kläder, väskor etc etc

Kerstin blev lite ”wild and crazy” och köpte röda bönor, de smakade helt ok faktiskt

Men för att jag skulle ställa upp och käka bönor så fick det bli ”lång” Turkisk Pizza (Pide tror jag att det heter) till lunch smakade jätte gott och billigt var det.

Kerstin som är en ”Politiskt korrekt” dietist fick ju kompensera det följande dag med denna påvra lunch bestående av kikärter och bulgur, typ 100% fibrer, detta nedsköljt med ett glas vatten, Själv späkte jag mig denna gång med en Italiensk Pizza samt ett glas immande kall öl. Livet är inte alltid rättvist men denna gång stod jag på rätt sida skiljelinjen

Dagen därpå så tog vi en språng marsch upp till denna höljd för att kompensera de sybaritiska tilltagen med pizza och öl och blev belönade med denna härliga utsikt på köpet.

Kapten är nöjd, ty trots all ”high tec” utrustning så har jag saknat en Windex, men inte nu längre nu sitter det en i masttoppen (för er som inte seglar men läser detta ändå, så är en Windex en manick som analogt visar i toppen på masten hur vinden blåser, det finns ett instrument som med elektroners hjälp visar detsamma i sittbrunnen, men det är liksom inte samma sak), man är väl fortfarande lite bakåtsträvare

Vi får hoppas att brudparet nedan också är glada de firade hej vilt med Turkisk musik på högsta nivå partyt verkade vara öppet för den som så önskade deltaga, då allting förgicks på en öppen plats vid kajkanten

Som ni ser de har ställt ut massor med stolar antingen har de en väldans stor släkt, eller så har de knappt någon släkt alls och ville att allmänheten skulle deltaga vem vet? Så gör man nämligen i Japan, där är det nämligen viktigt för hedern att ha många bröllopsgäster , så om man inte har tillräckligt med släkt och vänner så hyr man in gäster. Ganska udda jobb att vara bröllopsgäst eller hur?

Social svält

Som förberedelse till vår segling har vi givetvis läst mängder med böcker och bl.a. varit med i oceanseglarnas (OSK’s) avseglargrupp. Där har en varierande mängd frågor tagits upp, bl.a. farhågor: Somliga är rädda för hårt väder, andra oroliga för att vara borta länge ifrån barn och barnbarn, somliga att saker och ting skall gå sönder, dvs. haveri ute på havet. Själva hade vi inga större farhågor, annat än den att det skulle kunna kännas ensamt, att man inte träffade andra seglare. Eftersom vi båda är tämligen sociala människor som tycker om att umgås med andra så har vi givetvis förhört oss med andra långseglare om den saken och alla har bekräftat att det är oerhört socialt att segla, man träffar så många andra likasinnade så det behöver ni inte bekymra er om, det har nästan alla unisont påstått.

Jag har haft mina tvivel utifrån vår erfarenhet ifrån Medelhavet. I drygt 10 somrar har vi seglar 3-4 veckor/år mestadels under ”semestertid” i Grekland och Turkiet och sällan funnit några att inleda någon längre pratstund med. De flesta båtar är charterbåtar och de har fullt upp med att njuta av sin vecka eller två.

Jag hade mina misstankar att det blir nog ingen större skillnad nu när vi är på ”långsegling” i Medelhavet. Våra farhågor har besannats, endast ett fåtal gånger har inledd konversation lett till någon längre pratstund. Dock har vi noterat att det kan bero på att vi seglar på olika sätt, många rör sig över ett litet område och stannar länge på samma plats ibland flera veckor, och då lär man ju med tiden känna de som har liknande rörelsemönster. Några exempel:

– en Tysk vi talade med hade haft sin båt sedan 1993 och han seglade halvårsvis i området Bodrum – Marmaris en sträcka fågelvägen på ca 75 M, eller om man följer alla vikar så blir det ca 250 M.

-Ett Schweiziskt par med en större motorbåt 55-60 fot, de hade som längst varit 50 M ifrån hemmahamnen

-Ett flertal Svenskar som vi träffat seglar somrarna igenom inom ett litet område och ligger ofta både en och två veckor på samma plats.

Själva har vi mest varit på väg, ifrån Frankrike till Turkiet och således inte hunnit lära känna de som seglar lokalt. Nu är vi i Turkiet och då blir det att vi har ligger en ”längre” stund på samma plats typ 2 max 3 dagar sedan vill vi vidare, men inte så långt ofta bara 10-15 M. Men häromdagen då vi kom till Göcek för att Emek Marin skall fortsätta med installationer/reparationer, så tog vi kontakt med en Svensk båt (Pegasus) som låg vid samma marina och de kände nog som vi för de frågade tämligen omgående om vi kunde gå ut och äta middag tillsammans senare på kvällen, vilket vi givetvis slog till på och vi hade det väldigt trevligt.

Det är därför med viss avundsjuka vi följer de andra deltagarna ifrån OSK’s avseglargrupp via deras bloggar, de som seglade ifrån Sverige och nu har korsat Biscaya. Vad jag har förstått så har det haft otur med både väder och vind mycket regn och hård motvind samt ett och annat missöde. Men sedan har de suttit tillsammans i hamnar och barer och berättat om sina vedermödor över ett glas eller två, verkar det som, så om de nu har varit svältföda på sol och medvind så verkar de inte socialt svältfödda.

Vi hoppas dock på snar bättring då vi kommer att ligga i en Marina tillsammans med andra övervintrare över vintern.

Det gör vi sen

Det skall jag göra sen, det är nog en tämligen vanlig mening för många angående både långsiktiga drömmar och mera närastående vardagsgöromål oftast har man någon alldeles utmärkt ursäkt för sig själv men som för andra verkar tämligen diffus. Som det var för oss angående vår långsegling men som till slut blev av, och nu dagligen vad det gäller både underhåll, reparationer och små fix. Det är väldigt lätt att säga det gör vi sen, idag är det för varmt…, det regnar idag??? eller vi har det så mysigt vi gör det i morgon, vi har ju all tid i världen, igen brådska ”vi gör det sen”. Fin segelvind idag det måste vi utnyttja. Det finns hur många anledningar om helst för att skjuta saker till sen.

Nu är vi på Emek marin för att fixa och dona med en mängd saker, och när de ändå är på gång så har jag bett dom att titta på flera av de saker jag hade tänkt fixa själv med skjutit till sen, och i detta fall tror jag att det har varit bra. De verkar göra ett mycket bra jobb med saker som är sönder, det jag tänkt byta, det reparerar dom, byter lager, låter göra nya kugghjul etc., etc.. Vissa saker som sett ut som skrutt, ser helt plötsligt ut som nytt, och inte är det speciellt dyrt heller (har förvisso inte sett räkningen ännu på alla tilläggsaker).

Bl.a uthalsväxel till storseglet var paj, det bytte lager och allmän service så nu funkar den, samtidigt så tittade de på rev växel för storen och det visade sig att den behövde nya kugghjul som de låter göra, då nya inte finns att köpa utan man måste köpa en helt ny växel för 850 € plus moms.

Jag hade tänkt byta motorkuddar själv, men det är jag väldigt glad att jag sköt till sen, trodde inte att det var så vårt, men efter att läst på forumet för Amelbåtar så insåg jag att det var nog lite komplicerat, man behöver lyfta motorn vilket de gjorde galant med mesanstagseglets fall och några gubbar som baxade upp den på sittbrunsbänken. Det visade sig att flexikopplingen behövde bytas.  Vi blir nog här några veckor, bl.a. beroende på att deras planering inte är den bästa och att alla delar inte finns i lager så vi väntar på leverans, dessutom så börjar en religiös helg idag.

Vädret

Nu är det inte längre fruktansvärt varmt, nu är det bara varmt typ 28 grader på dagarna, men kvällar och mornar är svala, dessutom så har vi haft både regn och åska. I natt har det öst ner säker 100 mm. Så luftfuktigheten är hög.

Slutet av säsongen

Så här års så är det nära slutet av säsongen, det märker man bl.a. på att det är rea i många butiker, t.o.m. i matvaruaffären är det rea på vin, så det har vi utnyttjat, vin och alkohol är tämligen dyrt här nere.

Annars så är det fortfarande mycket båtar i vikarna, de som utnyttjar billiga hyrveckor och dom som har egen båt kommer nu när värmen inte är så hög, så båtarna man ser har ändrat karaktär, betydligt fler med solceller, vindsnurror och kutterstag.

Motorn på väg upp ur motorrummet

Här står den på sittbrunnsbänken

Här skall den sitta när motorkuddarna är byta

Nu är motorn på plats igen dock saknas ny flexikoppling leveranstid. Det är bara några timmar mellan första och sista bilden

Nytt Racor filter blir det också, samt en dagtank på ca 150 liter, och ni ser kanske en Svensk Vindex i bakgrunden, går ju inte segla utan Vindex!!!

Viss skillnad på före och efter trodde aldrig den skulle se så fin ut med tanke på korrosionen i första bilden. (pumpen till water makern)

Även Kapten har fått sig en uppfräschning, ny frisyr, eller ingen frisyr väj själva

SY Kerpa med Kutterstag, ännu inget nytt segel dock

Speciell klippa, nästan som en Rauk

Har man ingen båt kan man ju göra en av två avlagda surfingbrädor nöden har ingen lag….

Snart blir det regn

Japp det blev det, ca 100 mm under natten och morgonen

Men man behöver inget regn för att odla groddar, jätte gott

Nu återstår bara att se när allt blir klart, just nu så skall det sista med flexikopplingen bli fixad innan långhelgen hoppas de hinner annars blir vi kvar i hamn 4 dagar.