S/Y Kerpa

Marmaris

Vi blev kvar en hel vecka i Marmaris, måndagen den 31 Augusti så skulle de börja med att installera ett nytt kutterstag, k l 08:30 var det bestämt att de skulle ha en plats åt oss i centrala Marmaris, och redan där blev det problem. Efter lite om och men hamnade vi på en hotellbrygga kallad Pupa marin några kilometer ifrån Marmaris, han dvs gubben som skulle installera lovade att komma ganska omgående. Om nu omgående är strax efter kl 13. De stannade i ca 1 timme och sa vi kommer tillbaka i eftermiddag, deras eftermiddag började uppenbarligen ca kl 11 dagen därpå, men då lovade de inklusive chefen att det skulle vara helt klart på torsdag. På onsdagen  monterade de mastfästet, mast trissa och fall uttag. På torsdag kom det ingen alls och på fredag var de där och tittade men gick ganska omgående, på lördag då blev det dock full fart och sen eftermiddag vart det klart, dock något dyrare då marina avgiften var 70 € per dag. Tur att vi har gott om tid och tålamod. Det var faktiskt något som vi har diskuterat innan vi for iväg att det gäller att utrusta sig med tålamod och det kommer nog att sättas på väsentligt hårdare prov framöver.

Utsikt ifrån Pupa Marin, mycket vackert var det

Marmaris trakten är mycket vacker, det är väl därför så många åker dit

Men jag skulle nog inte åka med detta flytetyg ser tämligen instabilt ut

Föredrar nog de smala gränderna ovan

Hur blev installationen då? Jo det ser bra ut nu väntar vi bara på de nya seglen, men de skulle ta ytterligare 14 dagar så vi går fortfarande i väntans tider. Det kommer att bli väldigt spännande att prova de nya seglen.

Däcksinfästningen för kutterfocken

Nu är den på plats, en lika dan platta under, därefter en kraftig vantskruv, ner till ytterligare en lika dan platta som sitter på ”golvet” i ankarbrunnen. Hoppas det blir starkt nog.

Ytterligare en vinkel på det hela ni kanske förstår hur viktigt jag tycker att det är?????

Kryssa är inte Amel SM starkaste sida

Vi kryssade en hel del när Niklas och Petra besökte oss, av spåren på kartplottern att döma så har vi en kryssvinkel på ca 115 grader inklusive avdrift (styr med autopiloten), vilket får anses vara tämligen dåligt/kasst.  För er som läser detta och inte seglar så är kryssvinkel, vinkeln mellan den kurs man har då man seglar mot vinden med vinden in från ena sidan, därefter så ”byter” man sida och har vinden in från andra hållet, den vinkeln kallar i alla fall jag kryssvinkel och den bör vara mindre än 90 grader för en ordinär segelbåt, och för en bra seglare så kan man nog komma runt 80 grader inklusive avdrift.

Med nya segel så hoppas vi att vår kryssvinkel kan närma sig åtminstone 100 grader och något bättre vid lite starkare vind då vi kommer att använda den nya kutterfocken.

Vi återkommer om detta då de nya seglen har blivit testade.

Reparationer ett återkommande tema

Upptäckte att det var tämligen rikligt med saltavlagringar på motorn nedanför vattenpumpen, uppenbarligen något som läcker, så nu har jag bytt packning till impellern och hoppas att det avhjälper problemet. Att byta packningen går tämligen enkelt förutom att allting man företar sig nu är arbetsamt i värmen vi har kontinuerligt temperaturer runt 35 grader. Det besvärliga var att tvätta bort alla saltavlagringar så att det inte rostar mer än nödvändigt på vår redan något rostiga motor.

Inte bara jag som tycker att det är varmt och söker skugga, det är tydligen för mycket även för en get

Annars inte mycket att rapportera

Det händer inte så mycket just nu, vi seglar runt lite stannar några dagar på varje plats och försöker njuta av tillvaron, putsa lite på båten, träna en kort stund på förmiddagen. Vi har kontaktat Emek Marin som installerade solpanelerna för att planera in nya arbeten, den 17 september skall de sätta igång och bl.a. ny kombinerad inverter/laddare, en 100A generator med smart regulator, reparera watermaker, installera AIS, ny livflotte inklusive hållare på relingen.  etc, etc.

”Över Atlanten”

Va hur går det här ihop, ni var ju nyss i Turkiet? Lugn vi är fortfarande i Turkiet, men sträckan ifrån Mindelo på Cape Verde till Bridgetown på Barbados är ca 2020 nM den sträckan vi planerar att gå nästa säsong. Den 26/8 visade loggen på 2020 nM strax innan vi lade till i Bozuk Buku (strax söder om Marmaris).

Vi kastade loss den 31/5 således tog det oss 88 dagar att tillryggalägga den sträckan, det sätter lite perspektiv på hur långt det är. Man måste nog träna upp sittfläsket en hel del för att inte få ont där bak inför atlantfärden.

Långsegling på riktigt (dvs reparationer)

Än så länge så har det känts mer som en lång semester, även om vissa sträckor har varit betydligt längre än vad vi normalt brukar göra. Den ursprungliga tanken var att korsa Atlanten redan denna säsong, men i.o.m att båten kräver en del ny utrustning och dessutom varit obrukad i nästan tre år så tyckte vi att det var lämpligt att inleda med en mindre krävande segling i Medelhavet, för att se vad som behöver repareras och förnyas. Vi har förstått att då man är långseglare får man räkna med att en hel del saker går sönder, och nu har det börjat. Vi berättade redan i förra inlägget att uthalsväxeln pajat vilket inte var någon dramatik, samt att packboxen till propelleraxeln läckte något så att vi var tvungna att ta upp henne på varv, men det var mer eller mindre väntat och hände där vi ändå skulle göra en del arbeten på båten. Men då vi skulle lägga till i Bozuk Buku, så funkar helt plötsligt inte bog propellern motorn bara varvade upp, så uppenbarligen hade vi förlorat propellern på den nedsänkbara bogpropellern. Inte så farligt kanske någon tycker, det hade jag sagt själv eftersom ingen av mina tidigare båtar har haft bogpropeller och jag klarat mig utmärkt utan och tyckt att det definitivt hört till kategoring ”nice to have”  och inte ”need to have”, men en Amel är hopplös att backa, propeller sitter i akterkant på kölen och det gör det uppenbarligen till en utmaning att backa utan bogpropeller. Anledningen till att vi tappade den beror nog på handhavandefel, man måste låta propellern stanna innan man byter riktning, något som jag sannolikt inte gjorde denna gång.

Nu har herr Henri Amel tänkt på det så att det går att sänka ner delar av bogpropellern och fiska upp den utifrån så att man kan göra service eller byta propeller och som tur var hade jag två bättre??? begagnade propellrar samt bussning för montage. Dessvärre så passade bussningen dåligt så det blev en hel del slipande för att få den på plats, dessutom så hade vi ingen transmissionsolja, men som väl var bytte vi till oss lite ifrån en brygg-granne mot en flaska rödvin. Som tur var hade vi kompisar ombord för det var definitivt bra att ha en hjälpande hand. Nu när man gjort det en gång så kan man nog klara det med nuvarande besättning, totalt så tog det nog ca 7 timmar innan den var på plats igen.

Tätning av packbox, som ni ser så sitter propellern direkt bakom kölen nästan i mitten av båten och långtifrån rodret

Men det gick fort att fixa efter drygt två timmar var hon i vattnet igen och nu vet jag hur man gör så nästa gång fixar jag det nog själv

Så ser den delen av bogpropellern ut som man kan ta loss och som synes så saknas propellern

Men här kommer den på plats, den säkras med nylonskruvar, hur hårt skall de dras?

Ny utrustning

Emek Marin i Göcek är generalagent för Amel i Turkiet och tar dessutom hand om och utrustar tämligen många Ameller då de har haft gott rykte om att göra bra jobb till hyggliga priser. Det har gjort att de fått betydligt flera kunder det senaste året fler än de har klarat av att hantera, så det var nu två båtar som fått vända om ifrån sin långsegling för att reklamera sådant som blivit felaktigt, och det visade sig att det var en hel del som inte funkade som det skulle. Detta har gjort oss tveksamma hur vi skall göra med vår båt, dock hade vi redan beslutat att de skulle få montera en targabåge med solceller på vår båt. Och det gjordes mer eller mindre på utsatt tid, man måste dock vara där och bevaka jobbet så att det blir korrekt utfört. Tyvärr så hade de inte kajplats för vår båt vid den kommunala marinan som de normalt utnyttjar, eftersom de fått in de två båtarna som hade problem. Så vi fick flytta oss ett flertal gånger och hamnkaptenen i den kommunala marinan blev lite förgrymmad på oss.

Här pågår montage av targabågen

Och så här ser den ut på plats, snyggt tycker vi och dessutom så kan man hänga dingen där. 450 watt solceller. Nu återstår det att se hur mycket det ger.

Nu efter en vecka så kan jag konstatera att vi endast kört elverket en gång mot normalt 2-3 ggr/dag i ca 45 minuter var gång så en klar förbättring, men då vår battman inte funkar så väntar jag med slutgiltigt betyg, men det lutar åt att vi monterar 2×100 watt på relingen också.  Värt att noter är att vi har två kylar igång och de verkar gå för jämnan nu i värmen, funderar på att kovertera till vattenkylning av kompressorerna

Stagsegel

Vi har sedan länge beslutat att installera ett inre förstag med rulle, något som Emek Marin gjort på en del Ameller, men vi ville ha ett alternativ och vid kontakt med dem som skall leverera våra nya segel, så beslöt vi att de även får installera det inre förstaget då de också driver en professionell riggverkstad, då kan ingen skylla på någon annan heller. Intrycket ifrån dem har varit mycket professionellt, Ägaren själv besökte oss på vår i detta sammanhang lilla båt, han kom på utsatt tid till vår båt, vi diskuterade olika lösningar för infästning. Drygt en timme efter han lämnat så kom det några gubbar ifrån en rostfri verkstad och mätte och tittade hur det på bästa sätt skulle fixa infästningen så här går det undan. Så långt allt mycket proffsigt, får se om jag är lika nöjd i morgon, för då sätter de igång.

Besök

Vi har haft besök av Niklas och Petra som vi lärt känna via Oceanseglarklubben, de skall ut på långsegling om några år och tänkte också skaffa sig en Amel, så för dem var det värdefullt att få prova en Amel under en vecka. Vi har haft varierande vindar och en hel del kryss, normalt så brukar vi starta motorn då eftersom kryssegenskaperna inte är de bästa, men nu blev det kryssa av, och det går ju det också även om vinkeln är tämligen kass, ca 55 grader emot vinden inklusive avdrift, och något sämre givetvis med inrullad Genoa. Vi hoppas att med stagseglet kunna nå åtminstone 50 grader emot vinden, vi får återkomma senare när det är på plats, dessutom så tror vi att vi med de nya seglen med lattor också skall få en förbättring, nuvarande stor står dessvärre inget vidare.

Niklas brassar käk på akterdäck (för varmt inne), enda gången vi körde elverket efter installation av solcellerna

Här avnjuts middagen det smakade fantastiskt gott, så jag tror nog att de får komma tillbaka i vår

Damerna helt försjunka i sina mobiltelefoner inget långseglar virke här inte, i sanningens namn så missar jag inget tillfälle att uppdatera mig via internet om vad som händer i världen heller

Ankring igen

Vi har köpt ett nytt ankare en riktig best ett Rocna ankare på 40 kg som jag baxade på båten. Nu är det andra bullar nu biter det på direkten trots att vi tvingats ankra på mellan 20 och 30 meters djup så har vi suttit fast. Normalt så får vi backa fast ankaret försiktigt, men nu kan man ge full back tämligen omedelbart. Vi har hört mycket positivt om Rocna, och nu ger vi också in i hyllningskören värt vartenda öre.

Besten ser inte så stor ut på båten, men den var tung att släpa ombord och den sitter som berget.

Flugor och mygg

Normalt så brukar jag besväras tämligen mycket av myggen, jag är en riktig myggmagnet, men i år så har det varit sparsamt med mygg så de har inte vållat oss några problem. Dock har vi de senaste dagarna besvärats av flugor som bits, de bits så att det ibland uppstår blodvite, och de nöjer sig inte med att bitas en gång, nej så fort du jagat bort den så kommer den igen och bits om och om igen. Det är ett riktigt gissel som vi aldrig har råkat ut för tidigare.

Värmen

Sist skrev jag att det var varmt men inte tokvarmt, men jag får nog ta tillbaka det, det har varit fruktansvärt varmt, inte minst i båten stadigt runt 35 grader. Vi fick en badtermometer av våra besökare och den visade på 30 grader i vattnet, likaså vår digitala ute inne termometer som vi sänkte ner i vattnet, ingen av dem är kalibrerade men det är ”tokvarmt” i vattnet och det gör att det blir hett inne i båten, som väl är går det att sova i sittbrunnen då det är sparsamt med myggen. Men så fort man skall göra något, till exempel fixa bogpropellern så blir det plågsamt svetten lackar och det går åt mängder med öl och vatten.

Marmaris

Nu befinner vi oss i Marmaris, ett riktigt kitschig turistmecka med oändliga mängder med turistbasarer och turistfällor, men även ett marint centrum med flera stora marinor och tillbehörsaffärer. Här blir vi nu åtminstone tre dagar till medans de fixar vårt inre förstag, därefter får vi se vart vi ställer kosan, men det blir att segla runt i närområdet då vi skall tillbaka till Göcek för att låta Emek  installera en del utrustning

Kan det bli värre??????

Men vi såg detta pittoreska inslag ibland alla turister och båtar

Stor kran den lyfter båtar på upp till 350 ton…

…så det behövs stora hjul

Nu inför hösten tycker de flesta  att det är tämligen bökigt och jobbigt att täcka båten för vintern, undrar vad han tyckte som täckt den här båten????

Först trodde vi att det var en båt som brann så vi slog på kanal 16 för att höra om det var någon räddningsinsats men det vara bara ”normal” trafik på kanal 16, när vi kom närmare såg vi vad det var. En äldre typ av miljödisel, dvs bra för miljön i plånboken.

Men sedan kom vi till denna vackra vik med palmer, vi har varit hör förut och kallar den för månskensviken och också denna gång fick vi en fantastisk fullmåne, det var magiskt vackert.

En annan vacker vik i närheten av Göcek

Sailor’s Paradise Restaurant, ett mysigt ställe, där de flesta grönsaker odlas bakom restaurangen, höns går och pickar i omgivningen, och det mesta bereds ifrån lokala råvaror, dessutom så smakade det mycket gott, väl värt ett besök i Kocabahce

Turkiet

Nu har vi varit i Turkiet en dryg vecka och dessutom hunnit till vårt första ”viktiga” delmål Göcek. Vår första hamn i Turkiet blev Bodrum, ett riktigt turist center med en mycket stor marina som var fullbokad så vi fick ankra utanför på drygt 20 meter djup. Inklarering sköttes via agent för att spara tid, men ack vad vi bedrog oss, det var cirkus denna dag med mängder med båtar som löpte in och ut, varav många skulle ha hjälp med klareringen. Vår drog ut på tiden, men vi fördrev tiden bl.a. med att beställa in Världens PLATTASTE Kebab. En Normal kebab hemma kan man definitivt inte stoppa i mun och bita av, antingen biter man små tuggor i kanten, eller hellre äter med en gaffel ur pita brödet. Den vi fick kunde en myra enkelt ta en tugga tvärs över, ja den hade inte varit plattare ens om man kört över den med ångvält, inte var den särskilt billig heller, som väl var, var den god, men man blev definitivt inte mätt. Därefter Starbucks kaffe trots att vi kommit till fjärran östern, eller är det ens mellersta östern vi kommit till så kan vi inte undvika detta västerländska mecka. Vi fick var sin helt perfekt latte som var het och stark som vi kunde njuta länge av i den nedkylda lokalen, för här är det varmt, men återkommer till det senare.

När man går omkring i Bodrum, eller för den delen i Marmaris, Fethiye eller någon annan större eller medelstor turistort, är antalet Gulletar (Gullet=traditionell Turkisk Segelskepp om ca 60-100 fot) som ligger i hamnen och försöker ragga turister för dagsturer, man kan givetvis chartra en hel Gullet själv för längre eller kortare perioder. Hur som helst det är 100 tals i Bodrum och de andra städerna/Byarna, det måste vara en rejäl överetablering av dessa imponerande skapelser som byggs i trä på lokala båtvarv, så hantverksskickligheten finns verkligen bevarad

.

En typisk men kanske inte alltför vacker Gullet

Och här ligger de på rad i Göcek och väntar på kunder

                           Härlig Segling

Vi har haft tämligen starka vindar så segla har vi gjort, mest plattläns men med utspirad genua har vi gjort bra fart

Här susar vi fram med endast vår skamligt smutsiga genua utspirad men farten pendlar mellan 6-8 kn

Efter seglingen ovan kom vi till en vik som heter Bozuk Buku (Buku betyder sannolikt vik), det blåste rejält och var tämligen djupt vatten att ankra på drygt 25 m, så vi valde att lägga till vid en brygga som den lokale entreprenören och restaurangägaren lagt ut, det är vanligtvis gratis underförstått att man äter på retaurangen.

Ibland blir man uppskörtad, men detta var ett trevligt ställe med hygglig mat till rimliga priser i en härlig miljö, inte minst den vedeldade ugnen som det bakades ”farmar” bröd i, samt rostades get och fårkött i.

Restaurangen i Bozuk Buku

Här säljs förutom mat och dryck, givetvis turkiska mattor också

Den vedeldade ugnen, jag missade att fota då frun i huset bakade bröd.

                           Skopea Limani

Nästa hamn återigen efter plattläns i dryga 10 m/s vind vart Tomb Bay i området Skopea Limani, en underbar bay med massor med skyddade och vackra gröna vikar och dramatiska berg. Jag kan verkligen rekommendera att segla här. Man kan hyra segelbåt i Göcek ett litet lokalt seglar/båt Mecka framförallt för de med gott om pengar. Tomb Bay har vi besökt ett flertal gånger, men det är fortfarande lika vackert i våra ögon, vi stannade i två nätter och badade i det badkarsvarma vattnet.

Tomb Bay har fått sitt namn ifrån de inhuggna Lykisiska klipp gravarna som är uthuggna direkt i berget några 100 år BC, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Lykien)

Ser ni de uthuggna gravarna? Dit måste vi givetvis gå

Snart framme

Formidabel utsikt

Gravarna i sig är inte så mycket att hänga i julgran ifrån insidan förutom den fantastiska utsikten på förträffliga båtar.

Nu är det augusti högsäsong trots värmen så det är massor med båtar här nu. Den bästa tiden att vara här är som övrigt i medelhavet, maj och september, men juni och oktober också helt ok.

En annan härlig vik i området

Göcek

Innan vi kom till Göcek så besökte vi några andra vikar samt Fethiye, ett annat turistcenter i området. Anledningen till besöket i Göcek är att där har Amel en agent som har gjort många uppgraderingar av Amelbåtar till de flestas ägares belåtenhet. Vår Amel kräver en del omvårdnad då hon legat obrukad och dessutom utan omsorg i vattnet i över tre år. Vi hade befarat en hel del haverier på vägen, men det enda vi råkat ut för är att växeln till uthalsmotorn har pajat, men vi har fixat en mycket väl fungerande lösning med lina och winch, så saknaden är inte så stor. Azimuth som vi skrev om i förra blogginlägget möte vi nu igen. De hade bl.a. läck i vattentanken, en ganska komplicerad historia då tanken ligger i kölfickan och en hel del inredning måste bortmonteras innan man kan såga upp luckor i tanken för att inspektera och laga. Vi möte dessutom en annan ny Amelägare som också hade haft sina problem med sin båt trots att den var mycket välhållen, men den tidigare ägaren hade aldrig använt Watermakern, och är det något som tingen inte gillar så är det att inte användas, då korroder saker slangar torkar etc..

Vi fick Riza (Amels representant) ombord, han inspekterade vår båt och vi diskuterade vilka förbättringar och reparationer vi ville göra, då upptäckter vi att vi fått vatten i drevet så vi måste byta bussningen för axeln, det skall göras ca var 800 timme så det kom inte som någon överraskning, men överraskningen var kostnaden för att lyfta båten, 570€ för två timmar hängandes i stropparna medans Rizas gubbar fixar bussningen, och det var dessutom med 25% rabatt. Jag trodde varvsgubben sagt fel, men så dyrt är det. I St:Raphael, Franska Rivieran  där vi låg förut kostade ett lyft ca 300€.,vilket helt plötsligt verkar billigt.

Vissa båtar är större än andra, den svarta i förgrunden är säkert 75-80 fot, den vita är STOR

Turist tapp

Inte underligt att Turkiet tappar turister, vi har nämligen lagt märke till att det inte är fullt i vikarna, restaurangbryggorna har haft flera tomma platser mot kvällningen vilket inte brukar vara vanligt, I Fethiye, var det nästan tomt på restaurangerna så det såg inte ens kul ut att äta där, man vill ju inte vara själv på restaurangen, och dessutom vill man ju att det skall vara omsättning på färskvarorna.

När vi skulle bunkra i Göcek, höll jag på att ramla baklänges 15 kr för en burk öl, mot drygt 5 kr i de andra länder vi passerat, 60 kr för ett paket bacon, vi tog det absolut nödvändigaste och gick ut.

Enligt flera så är turist tappet ca 30% i Göcek, och jag tror inte att det beror på det politiska läget, det har ju skärpts helt nyligen, men priset, vi märkte redan för några år sedan att det började bli dyrt, är dessutom kebabben platt som en pannkaka, ja då får man inte valuta för pengarna. Gissar dock att om man håller sig utanför de största turisstråken så är det fortfarande billigt.

Som tur var fann vi en traditionell söndagsmarknad här i Göcek, förutom massa kläder etc., så hade det mängder med härliga grönsaker och frukter till mycket bra priser.

Mängder med frukt och grönsaker ett stånd av dussintalet

Vitlök och potatis

En äldre dam med döttrar? Sålde ”pannkakor” fyllda med både det ena och det andra, men jag var feg och beställde med banan och choklad, ett säkert kort

Kerstin knockad av värmen, tar bara en tugga av den goda pannkakan.

Värmen

Det är varmt, inte tokvarmt typ 40+ grader som väl är, men +/-35 grader, det betyder att så fort man rör sig så lackar svetten, så man måste dricka mängder med vatten (inte öl), inne i båten är det ofta runt 33 grader upp mot 35 grader på kvällen då vi skall sova, det går inte att sova i 35 graders värme, så vi brukar ibland köra AC’n men då måste vi också köra generatorn och det bullrar så det blir högst en timme. Därefter gäller det att somna kvickt som bara den, för det blir tämligen snabbt över 30 grader i båten igen. Bl.a. för att vattnet är JÄTTE VARMT, vi har ingen bad temp mätare, men det är badkarsvarmt, har aldrig noterat sådan värme trots många säsongers segling i Grekland och Turkiet. Att hoppa i vattnet ger ingen svalka direkt, men det är härligt ändå. Nätterna är något svala, så på morgonen brukar vi faktiskt dra lakanet över oss det känns skönt på något sätt. Det är ju riktigt svalt i båten, men tittar man på vår termometer så står den då runt 27 grader, hur kan det kännas svalt????? Ritza tycker dock att det blivit riktigt svalt, för några veckor sedan då var det betydligt varmare

Fördelen med värmen är att det inte går åt så mycket kläder, man brukar skämtsamt säga att seglaruniformen, det är kalsonger/trosor, men ofta är det för mycket så vi går i bara mässingen så tvättanterna blir inte rika på oss.

Övervikt en reflektion

Tillbaka i tanken till Grekland, jag tror att det var 2003 som vi seglade i Grekland första gången, vi slogs då av att vi såg många kraftigt överviktiga personer, framförallt många små barn med övervikt fast de inte var mer än kanske 4 år, för att inte tala om tonårsflickor som hade klar övervikt. Kerstin som har arbetat professionellt med frågan, visste att Grekerna då hade Europas högsta BMI. Idag är det helt annorlunda, de flesta yngre (5-40år) Greker är smärta, vi har sett massor av vackra slanka kvinnor (och män påstår Kerstin), trots att övervikt ofta annars följer med dålig ekonomi.

Turkiet som har en betydligt bättre ekonomi, där ser man betydligt mer övervikt, och rökning inte minst ibland ungdomar. Vi får hoppas att de går i samma riktning som Grekland med avseende på detta, men inte med avseende på ekonomi.

Resan mot Turkiet                   

Sist vi hördes av var vi på Paros, vi blev där i fyra dagar p.g.a av blåsten. Den 4/8 gick vi upp tidigt och kastade loss redan strax efter 6, vi hade nämligen 75 M att gå. Det hade blåst en del under natten men nu på morgonen var det lite lungnare och enligt vädersiterna så skulle det vara måttliga vindar i huvudsak ifrån Nord. Vågorna skulle ha lagt sig något men var enligt prognosen ca 1 m.

Vi hade ca 3 nM med vågor och vind rakt i näsan innan vi kunde falla av mot önskad kurs Ankare upp och runt udden, vågorna var högre än förväntat och vinden rakt på näsan var friskare än väntat, dessutom var sjön mycket krabb då vågorna reflekterades emot de höga klipporna. Sakta gick vi ut mot vinden, storen gav lite stöd men inte mycket, det var klargt obekväm gång men vi skulle ju inte gå så mer än en knapp timme. I början slog inte sjön upp på däck så jag hade inte tänkt på att stänga vindrutan. Kul att filma vågorna och gunget tänkte jag, sagt och gjort fram med kameran och strax efter att jag börjat filma kom en ”freak” våg, fören lyfts mot skyn för att därefter borra sig rakt ner och in i nästa sjö som sköljer mängder av vatten över däck rakt in genom den öppna vindrutan. Resultatet en sjöblöt något stukad kapten med en dyngsur kamera i handen som tur är skall den vara något vattentålig odefinierat hur mycket dock, med facit i handen den är tillräckligt vattenskyddad för att klara denna utmaning. Tyvärr så går det inte att lägga upp filmer på befintlig blogg plattform, så ni får nöja er med några urklipp nedan. Väl ute friskar vinden rejält med revad stor och genua gör vi god fart men det är obekvämt och 75 nM känns inte så kul. Så jag föreslår för Kerstin att vi vänder, vi har ingen brådska och varför gunga en hel dag i onödan? Kerstin tittar förvånat på mig, för det brukar alltid vara hon som föreslår att vi borde nog vända och jag som stretar emot (har jag måne blivit klokare med åren? Ett annat alternativ kan ju vara fegare?), Kerstin tyckte dock att det var ett bra förslag. Vi vände och med god fart men nu under kraftig rullning tog vi oss tillbaka till vår ursprungsplats. Tur att vi vände för vi upptäckte att däckbelysningslampan ramlat loss i den våldsamma framfarten. Kerstin hissar upp mig i masten så att jag kan ta ner den, och den hade redan hunnit göra märken i lacken på masten (eloxerad mast är nog att föredra framför vit målad).

Vi tog en kopp te tittade igen på vädersiterna och upptäckte till vår förvåning att utsikterna ändrats det skulle vara ökande vindar och därmed skulle sjön växa ytterligare så att vänta tills i morgon gjorde inte saken bättre. Plan B behövde utformas, en annan rutt mot Turkiet och vi kunde slöra c 25 nM istället för 75 nM i halvvind. Sagt och gjort ut igen samma upprörda vatten fast nu klart värre för vinden hade friskat rejält. Kapten hade dock stängt vidrutan så vi höll oss torra trots sjöarna över däck. Därefter bar det av med sjö och vind i god fart klart bekvämare.

Vad har vi lärt av detta förutom att stänga vindrutan? Jo vid hårt väder så ha alltid en plan B klar och kanske också en plan C, för sjö och vind kan många gånger vara värre än väntat och sjörapporter är inte att lita på i Medelhavet.

Klipporna på Paros såg märkliga ut nästan som ruttnande trä

Nedan vådan av att inte stänga vindruta

På väg ner och in i nästa våg

Vattnet på väg….

Här får sig skepparen en oväntad och ovälkommen dusch

Möte i ”Monsunen”

Kanske inte direkt monsun vindar, men inte utan att man tänker på Taubes möte i Monsunen då vi helst plötsligt ser Azimuth, en Amel Santorini vars besättning vi träffat på Oseanseglarklubbens avseglarmöten, vi har alla segel satta så vi kom ikapp dem någon timme efter att vi lämnat Paros

Azimuth, En barnfamilj på väg ut på äventyr med en Amel Santorini

De var på väg tillbaka till Turkiet för att reklamera jobb som Emek Marin har gjort på deras båt, samma Marina som skall fixa vår båt, inget bra Omen. Azimuth som skall vara med i ”Arken” ARC så de får skynda för att hinna i tid till Kanarieöarna.

Vi tänkte låta Emek Marin fixa det mesta med våran båt i höst så att vi har god tid på oss att reklamera eventuella brister innan vi kommit alltför långt bort.

Vindar i medelhavet

Som ni kanske har förstått så har det varit blåsigt och vi hoppas att det framgår av bilden ovan att det blåser bra och farten är god, runt 8 kn. Ca en timme efter att vi passerat Azimuth så ser jag på vattnet att något är på gång, svårt att säga vad, det ser strömt ut och som om vågor kommer ifrån flera håll, och så helt plötsligt TVÄRDÖR vinden, från drygt 8 kn till ca 2 kn på bara någon minut, på med järngenuan och vinden visar sig inte resten av den dagen.

Dagen därpå händer samma sak, vi seglar för halv vind gör god fart 6-7 kn 1 minut senare tvärstopp och motor resten av dagen.

Ankring

Lite kort om ankring, gissar att jag kommer att återkomma i ämnet ett flertal gånger. Det debatteras ofta hur lång lina/kätting skall man ha, På långsegling så gäller kätting och det brukar sägas ca 3 ggr djupet. Jag säger Bullshit, lägg ut så mycket som är rimligt med avseende på svajavstånd till land och andra båtar, för ju mer desto bättre fäste får du, vi lägger minst 5 ggr och går det gärna 7-10 ggr djupet, då ligger du tryggare. Men det svåra är var skall du lägga ankaret?

Tänk dig en sen kväll någon timma innan solen går ner, viken du valt är vacker men många båtar som ligger ganska tätt, framförallt där det är rimligt djup för att ankra. Du ser en lucka där borde det gå att ligga, men vid närmare eftertanke vinden har vridit sig flera ggr under dagen, så du har ingen aning om var de andras ankare ligger, någon kanske kom helt nyligen andra har legat i flera dagar och snurrat runt, det har hänt oss flera ggr att då vi vaknat och skall ta morgondoppet så syns vårt eget ankare strax nedanför vår akter. Med andra ord så är det svårt att hitta en bra plats och det känns oprofessionellt att lägga sitt ankare så illa att man slår ihop med någon då vinden vänder, eller ännu värre lägga sin kätting kors med någon annan. Så vår strategi är att ha långt avstånd till andra båtar, det blir ibland att ankra på lite djupare vatten än önskvärt, eller risken att komma nära land eller grund om vinden skulle vända mot ett oväntat håll. Så efter ett par försök så har vi fått vårt fäste, backat fast ankaret ordentligt, korkat upp en flaska vin i skymningen, då kommer det ganska ofta en charterbåt, de identifierar snabbt den luckan som jag inte vågade använda lägger ankaret utan vidare funderande och utan att backa fast sitt ankare sedan fram med groggen, därefter kommer det en till och lägger sig på en ur vår synvinkel ännu olämpligare plats också utan att backa fast ankaret. I början så tänkte jag, att det kommer inte att funka, de kommer att dragga, slå ihop med någon annan båt. Nu vet jag bättre, oftast (men inte alltid) går det alldeles utmärkt för dem, de varken draggar eller slår ihop med någon annan trots att vinden både vänder och friskar i, vi som valt en annan strategi får ibland obehagliga överraskningar sällan att vi draggar, men att vinden kommer ifrån ett oväntat håll och vi kommer för nära klippor för att det skall kännas bekvämt. Livet är inte RÄTVIST.

Nattvakt

Eter vårt möte med Azimuth och det att vinden avtog kom vi så till vår altenativa plats Skhinousa, mycket båtar så vi fick välja en annan vik än den som planerat, med den problematik som beskrivits ovan. Vinden skulle vara svag nord, den enda vind som kunde vålla förtret var ifrån sydväst, vilket inte är vanlig och inte väntat. För att inte ligga för nära någon annan båt så lade vi oss på svaj så att vi riskerade att kom lite nära land om vinden mot förmodan skulle vrida mot syd.

Kl 0300 vaknar både Kerstin och jag av att vi hör hur vågor slår mot klippor. Vinden kommer nu ifrån syd och pendlar mellan 5-6 m/s och då det är tämligen öppet så blir det vågor. Vågar inte sova nere i båten så det blir en kopp te och lite slummer i sittbrunn. Så fort det blir ljust kastar vi loss, alla andra verkar sova helt ostört och obekymrade, Livet är inte RÄTTVIST.

Otrevliga möten

Ja sådant händer ibland, vi har råkat ut för två sådana nu ett mer otrevligt än det andra.

Det första hände i en mycket populär vik på ön Meganisi strax söder om Levkas.

Viken kan kanske jämföras med Träskö Storö i Stockholms skärgård, eller typ Vasholmarna för er på Västkusten att jämföra med, dvs man kan inte förvänta sig att få ligga ensam eller med stort avstånd mellan båtarna.

Som alla hamnar har denna naturhamn mer attraktiva ställen än andra, den mest attraktiva sidan var full, där fick man verkligen tränga sig på om man ville ha plats där, den näst mest attraktiva var på väg att bli full, men man kunde utan att bli alltför närgången klämma in några båtar till. Det låg fyra tyskflaggade båtar samt en holländsk båt med ca 25-30 meter mellanrum och vi valde den lucka som var störst, mellan Holländaren och en av Tyskarna, När vi gjort fast, fick Holländaren spel och skällde ut oss för att vara totalt tokiga som kunde tränga sig på, på detta vis. Jag svarade att han nog valt både fel plats och säsong om han ville ha det så. Då blev han riktigt ilsk och hotade att komma över och vrida en tjock tross om min hals. Jag sa att han var välkommen att försöka men då blev han tyst. Efter en stund så tog jag fram min gitarr och började spela lite försynt, men det skulle jag inte gjort då gick hans fru i taket och for ut så man kunde trott att jag våldfört mig på hennes dotter minst. Mannen for nu också upp och hotade med att skära av mina tampar iland, Riktigt otrevligt m.a.o. Jag gav honom ett argt öga och förklare för honom att det inte vore någon bra ide, och han blev åter tyst. Men nu hade hans kompis Tysken kommit tillbaka som hade varit ute med jollen då vi lagt till. Han hade en mistlur som antagligen användes för att väcka sovande brovakter och slussvakter den gav ett herrans ljud ifrån sig, då jag tittade upp så vrålade han ”var är dina fendrar”, betänk att det var mer än 10 meter mellan båtarna. För att göra en lång historia kort beslöt vi oss för att flytta till andra sidan och där träffade vi ett trevligt svenskt par som bjöd över oss på ett glas vin, vi blev sittandes där till sent inpå natten så kvällen blev mycket lyckad. Dagen därpå kom det flera båtar och lade sig på den platsen vi lämnat men jag såg ingen reaktion ifrån den Tysk holländska axelpakten. Ja den här historien låter säkert annorlunda när motparten berättar sin version.

Men det gör inte nästa otrevliga möte, den har bara en tolkning. Vi var på Kos och hade fått plats vid statskajen, en på dagen mycket livlig plats med bussar och turbåtar. På kvällen var det lugnt trots en liten öl vagn som ställdes upp ca 50 m ifrån där vi hade båten så var det lugnt. På morgonen när vi ligger och småsover så vaknar vi av en rejäl duns på akterdäck, jag upp som ett skott sticker upp huvudet genom takluckan och ser till min förskräckelse att någon har slängt en stor sten på båten. Jag ser mig omkring och ser tre ynglingar (slynglar) i 20 år åldern i sakta mak strosa därifrån (de var troligtvis inte Greker, mina fördommar säger turister ifrån forna öststaterna), min omedelbara reaktion är att rusa efter dom, men inser ganska snabbt att det är nog ingen bra ide, det kan sluta riktigt illa, utan det är bara att hacka i sig det som har hänt. Amellen är en stark båt så det blev knappt några märken. I efterhand så tror både Kerstin och Jag att frestelsen blev för stor att försöka pricka vår öppna ”taklucka”, det var tur att de inte prickade för då är det stor risk att jag fått stenen i huvudet.

Det var antagligen den här luckan de försäkte träffa, man ser nedslagsplatsen en ”grå cirkel” de tyder mer på en lobb än att någon med kraft slängt stenen då hade det blivit skador på däck dessutom

Vardagens Småpyssel (dvs inte lördagspyssel)

Jag upptäckte att två popnitar som håller förstagsprofilen i ”rullen” hade gått av, det var bara att borra ur de gamla och sätta i nya, tur att man köpte med sig alla dimensioner som Erlandsons brygga hade i lager. En satt knepigt till så lite trix fick man allt ta till.

Svårt att komma till med pop nit tången

Men med en riggbult som distans så gick det bra

Brödbak

Brödet jäser bra, här funkar utmärkt att baka med surdeg i värmen

För att vi inte skall bli alltför välbyggda av vårt leverne så blir det sporadisk träning när andan faller på tyvärr inte tillräckligt ofta.

7

Bilder ifrån Byn Skala på ön Astipalaia

En charmig ö med liten Turistnäring, däremot så verkar de inte fått någon utbildning i att ta hand om Turister det fanns rum för förbättring både avseende mat och service. Men hamnen hade både el och vatten till det facila priset av 10.2 € oberoende hur länge man stannade

Tidig morgon har precis kastat loss och ställt kosan mot Kos och ser solen gå upp, magisk morgon

Den här viken var vår första hamn efter att vi köpte Kadira vår Maxi 108 i Bodrum 1991, den gången var vi helt ensamma, men inte denna gång Turkiet har verkligen förändrats.

En ”Selfi” vi är väl lite moderna i alla fall?

Vi har som under rubrik till vår blogg ”lördag hela veckan”, det var ingen större tanke bakom detta, men så har i efterhand vad betydde lördag för mig?

Jo under båtsäsongen var det definit då jag laddade ”batterierna” alltså inte båtens utan mina egna (Undrar var dom sitter? Går dom att byta? Hur många Ah är dom på???, är det, det som är att åldras, helst plötsligt är det inte så många Ah kvar, det hjälper inte längre att ladda upp dom, de måste kasseras och vi med dem?)

Kerstin undrade ofta varför är det så viktigt att komma ut just på fredagen? Svaret är självklart, att vakna i båten en lördagmorgon, helst en solig och varm, ”är helt underbart” helt oslagbart. Man släpar sig upp i sittbrunen sätter sig i lä och bara njuter av solen som värmer ens slitna kropp efter veckans vedermödor, och detta medan min underbara hustru fixar frukost. Då kopplar nämligen dietisten av (vi är hällsotalibaner 4-5 dagar i veckan, men inte Fr, Lö och/eller Sö) sin profession och bjuder på ägg, bacon, ”rostat bröd” ost och marmelad, givetvis jordgubbar om det är säsong. Det tar tid att äta en sådan frukost, därefter så blir det en kaffe latte, mandelkubb och eventuellt lite punsch, en frukost passande en riktig Sybarit. Sen ligger man bara där och njuter. Jag har funderat varför går det så bra att njuta då? Hemma kan jag aldrig sitta still i solen med en kopp te eller ett glas vin, genast får jag myror i kroppen, ”måste göra något”.

Men nu vet jag, när man ligger där i sittbrunnen så gör man ju något ”man är ute och seglar”. Därefter fortsätter det, kanske får man ”myror” i kroppen, men då är det bara att kasta loss segla till någon annan underbar plats och fortsätta att njuta av vad tillvaron bjuder på, sill och nubbe till lunch, grilla på berget med ett glas vin i handen, etc. etc.

Men nu är det annorlunda

Solen finns nu i överflöd, man kan inte påstå att kroppen är sliten efter veckans vedermödor, men ändå är det ju lördag hela veckan för den lilla tanke som fanns, var att man äger dagen, ingen annan än jag/vi bestämer vad vi skall göra.  Helt underbart men det kräver karaktär, för ni som känner oss, så tror vi oss vara lite hälsomedvetna, tänker på vad vi äter och dricker, försöker motionera.

Än så länge känns det nämligen mera som en semester, då unnar man sig både det ena och det andra, lite Ouzo, några glas retsina, det är ju varmt så ett par öl går ju alltid ner, men ännu bättre går de ner med lite chips och nötter. Givetvis vin till maten men före vill vi ju ha lite bröd, tapenade och oliver som sköljs ner med ja ni vet vad – Vanligtvis så tar man semester 2-4 veckor och ett Sybaritiskt leverne under en sådan begränsad period har tämligen liten fysisk effekt. Nu har vi varit på väg i två månade och det börjar visa sig både på vågen och midjemåttet, så här krävs ”räfst och rättarting”. Dvs DISCIPLIN inte min starkaste disciplin direkt. Nu har jag ordinerat mig själv armhävningar och ”pull ups”, men inte för många för mitt leverne har gjort kroppen ömtålig.

Som ni ser vi förnekar oss inte njutning här i värmen sill och potatis en öl, men var är nubben?

Ibland så styr man inte över dagen utan tingen styr en eftersom de inte uppför sig som förväntat.

Båtägare känner till att man kan få toabekymmer ombord och det är inte roligt, vi har haft det, fast inte av det vanliga slaget, typ stopp eller läckage som tur är får man väl tillägga. Nä det som drabbade oss var att det luktade värre efter det att vi spolat än det gjorde innan om ni förstår vad jag menar även efter att någon gjort två:an. Det började med en något oäven odefinierad doft, som ganska snart övergick i en klart otrevligt doft, men efter ett tag så började det stinka rutten fisk, och nu ett tämligen akut problem. Kerstin som är en klok person föreslog att jag skulle titta på filtret för sjövatten in, Det finns nämligen bara ett ställe att ta in vatten på för toaletter, kylning av motorer och AC. Där sitter ett stort filter givetvis i det heta motorrumet så ingen plats som kapten önskar tillbringa mer tid än absolut nödvändigt, och där låg det mycket riktigt rester av rutten fisk, hur det hamnat där vete fn, kanske är det vårt fiskrens som mirakulöst sökt sig till vårt sjövattenintag. Tämligen enkelt med slemmigt att åtgärda, så nu är det som vanligt doften efter spolning klart bättre än före.

Flitens lampa lyser men resultat inte så upplyftande

Vi (Kerstin) har på våra senaste båtar sytt olika smarta fickor för att förvara alla attiraljer man behöver typ kikare, solskydd, mobil, VHF, snören etc. Jag hade tjatat ett tag och sagt att det måste vi göra på S/Y Kerpa också, bakom ”kaptesstolen” är ett perfekt ställe tyckte jag, och nu på Serifos låg vi med Landström och jag tyckte att nu får du sätta fart. Kerstin tog fram symaskinen och satte igång med stor lust, medan jag satte och slö surfade, helt plötsligt så luktade det bränt och det rejält och det rykte ordentligt ifrån symaskinen. Kerstin drog snabbt ut kontakten och röken avtog. Jag fram med skruvmejsel för at titta vad som felades och fann följande tingest som jag inte har en aning om vad det är, så upplys oss gärna?

Varm och rökskadad vad får man tag på en ny undrade vi?

Jag tänkte att Grekisk el inte är att leka med men friskt vågat hälften vunnet, varför inte prova att vrida på kontakten 180 grader, och vips så funkade symaskinen igen, vete fn hur det går till men det viktiga är att det funkar. När man längeseglar får man inte vara så kräsen.

Helt plötsligt gick dock all el på bryggan och det berodde inte på vår symaskin, jag funderade då på hur många watt är en symaskin på? Hittade en etikett på fotkontrollen som sade 90 w, men mer än så måste det vara men vi fann ingen mer information, så vi provade satte in kontakten i våran lilla inverter på 350 watt, och till vår förvåning så funkade det alldeles utmärkt att köra symaskinen med den!!!.

Men projektet blev fiasko, efter att med gemensamma ansträngningar borrat och monterat fast våra fickor, visade det sig att det varken gick att öppna mottrumsluckan, eller sittbrunnbänkens lock då fickorna satt på plats.

Dålig planering, får nog ta på mig huvudansvaret för detta misstag.

Fiskeförbud

Eftersom storfiskaren har haft sådan formidabel fiskelycka, min blygsamhet hindrar mig från att påpeka att det kan bero på ren skicklighet, hursomhelst efter två försök så blev det två tonfiskar, så nu har Kerstin proklamerat ”fiskeförbud”. Hon har näligen tröttnat på att laga fisk. Konstigt för hon är fantastiskt duktig på att laga tonfisk, bl.a gjorde Kerstin en fisksoppa som blev formidabelt god, några dagar senare en annan typ av fisksoppa som hade guide the michelin kvalitet, och i dag en tonfiskpasta som inte gick av för hackor med ett asiatiskt tema på ingefära, vitlök, tomater och cayenne peppar, smakade formidable, till detta givetvis ett gott glas vin, rosé denna gång, det är ju lördag hela veckan.

Kerstins fantastiska Tonfiskpasta

Just nu befinner vi oss på Paros (Cykladerna)

Paros i alla fall där vi är, är tämligen vacker

Visst är det vackert

Men torrt som bara den

Men härliga klippor på sina håll

Tyvärr så är det massor med vattenaktiviteters här som påverkar den upplevda skönheten, såsom vattenskoter, ”bananbåtsdragning” under popmusik på högsta nivå, samt surfing efter en båt som åker i den mest ineffektiva fart man kan tänka sig så att den drar upp massiva vågor i vilket en ung person försöker surfa. Han ramlar och vi gungar. Irriterande; är det måne en generationsklyfta?

Ung man försöker surfa efter en kraftig häckvåg till de för ankars liggandes förtret

                           Nu blåser det

Men komiskt nog så ligger vi givetvis stilla, tokigt va?