S/Y Kerpa

Vi spenderade 4 dagar på Poros, ett ställe som vi normalt brukar undvika då vi är i trakterna, vi uppfattar det som ett massturistställe vilka normalt inte tilltalar oss. Anledningen att vi gick dit denna gång var att jag behövde en del småsaker till installationen av vår vattenkylda kylbox.

Men Poros var riktigt trevligt denna gång, sannolikt beroende på att det är lågsäsong och det inte vimlar av turister, däremot var det tämligen många båtar i hamnen, nästan fullt. Kerstin är med i en FB grupp som heter ”Women Who Sail the Med”. Där har det varit ett ”upprop” ”var är ni låt oss träffas”. Därav blev vår tid i Poros extra trevlig då vi träffade tre olika par som var ute och långseglade. Vi bytte erfarenheter samt tog oss ett par glas tillsammans med dem, trevligt. Vi fick tips om en trevlig restaurang som låg en bit bort typ 500 m. Hemma brukar vi inte komma mycket längre än till den bortersta bergskilen och ibland blir det inte mycket bättre här nere heller, så vi får definitivt tacka våra nya seglarkontakter för att de guidade oss hela den fantastiska sträckan av max 500 m tvärs de vanliga turisstråken till denna mycket trevliga restaurang The Garden, värt att gå dit trevlig miljö klart lägre priser än vid kajkanten, maten OK. Dessutom på vägen upptäckte vi andra trevliga miljöer och restauranger, Poros är nog inte så dumt ändå, bara man orkar ta sig en bit tvärs de mest frekventerade turiststråken.

Dessutom var det en festival (modell mindre) med traditionella Grekiska båtar, det samlade inga större skaror av vare sig båtar eller människor, men vi såg några fina mindre båtar så klart kul att ha sett. Anledningen till den skrala uppslutningen kan ha berott på vädret, det var mulet och något regn samt tämligen hårda vindar.

En välhållen traditionell båt, mycket lik en turkisk Gullet.

Den vänstra var en av mina favoriter bland de mindre båtarna, lite av det “gyllene snittet”.

Några fina modeller

När vi kom till Poros så hade båten bredvid oss uppenbarligen problem med sin ankarwinsch, tänkte inte närmare på det, men när gubben som fixade med den var klar och på väg bort så fick jag ett infall att fråga honom om han visste någon som kunde något om dieselmotorer. (Vårt dieselelverk läcker ju diesel olja ur spridarna) Det kan jag sa han och gick ner i maskinrummet kollade skruvade bort några tryckrör och sade att det nog behövs nya packningar men att han skulle provtryck rören, någon timme senare kom han tillbaka skruvade ihop det hela och nu har vi ett fungerande elverk igen, känns klart bra att ha det fungerande igen.

Själv jobbade jag vidare med installationen av kylaggregatet. Drog slangar vilket var en del pyssel då vi har vattentäta skott som man vill skall fortsätta att vara vattentäta.

Kylaggregat på plats och genast blev det frost på kylröret här tämligen tunt men 30 min senare kunde man nästa hacka isbitar till groggen ifrån den, tämligen obekvämt sätt att erhålla is till groggen.

Man tar vad man har resterna ifrån våra nya sitbrunnsdynor verkar funka helbra

Bland det knöligaste var att få till snygga böjningar på förångaren, tycker vi lyckades rätt bra, klart bättre än den gamla vi rev ur

Den första kalla ölen gick till Kerstin som bistått inte bara med moraliskt stöd utan har hjälpt mig att mata slang, böja förångare, samt inte minst röjt upp efter all kaos det blir då man får lyfta massor med durkar, tömma mängder av skåp etc för att dra slangar.

Ser inte så farligt ut just här men…..

Kylen verkar fungera helbra. Näst intill ljudlös, man hör inget ifrån pumpen, bara lite porlande ifrån returvattnet som rinner tillbaka ner i färskvattentanken.

När vi får tag i polyuretan-paneler skall jag bygga en frys också den färskvattenkyld.

På Poros finns det en och annans större båt, s.k ”finbåtar”, men uppenbarligen räcker pengarna bara till ”fuldiesel” kolla in röken ifrån denna 53 meter långa lyxbåt. Hann tyvärr inte få fram kameran i tid, då han gasade på så rök det något fruktansvärt.

Nästa hamn Korfos

Vi hoppas att gå igen Corinth kanalen nu på Måndag den 23/5, vi har blivit varnade för att inte gå igenom om det är hård NW då sjön kan bli väldigt jobbig på andra sidan och det inte finns någon lämplig hamn på ca 40 nM. Tisdagar lär det vara stängt så måndag ser rätt bra ut. Vi lämnade Poros i lördags, friska sydliga vindar var utlovade, men som vanligt så var det allt mellan 0-12 m/s, vad vi missat att kolla var våghöjden, den var tämligen hög och på sidan givetvis just då vinden var som svagast så det blev en hel del rullande i vår färd mot Korfos.

En riktigt mulen dag var det också, typ Svensk gråvädersdag, tycker Kerstin ser rätt nöjd ut ändå!

Korfors har nog sett bättre dagar, i alla fall detta hus. Annars var det tämligt bedagat men inte utan charm, väl värt ett besök i denna hamn om man har vägarna förbi.

I natt blev det dåligt med nattsömnen nordliga vindar stadigt mellan 12-15 m/s, det lät tämligen mycket ifrån ”snubbern” (avlastning för ankarkättingen), fick gå upp mitt i natten för att byta mot en ”mjukare lina”. Vid hård vind så skall man nog ha en lång ”snubber” av en elastisk lina typ vanlig treslagen lina kanske upp mot 10-15 meter för att få lite extra fjädring.

Var det inte högsta mode i Svenska inredningstidningar för ett tag sedan att inreda med lastpallar, bl.a. ibland ”maskrosorna” på Södermalm i Stockholm, ett enkelt och inte särskilt krävande sätt att visa att man tar miljöarbetet på allvar?  Uppenbarligen var man trendgivare på Korfors den här solstolen har varit med ett tag.

Långfredag

Vi firade Påsk på Samos som vi berättade om i förra bloggen. Vid påsk kan man verkligen tala om mirakel då Jesus uppstod efter några dagar efter korsfästelsen, därpå gick han upp på oljeberget och lär enligt min lärare i lågstadiet åkt upp till sin fader på ett moln. Han har vad jag vet inte setts till sedan dess. Vill här påpeka att jag inte är troende och hoppas att ingen troende tar illa upp av mitt raljerande.

Vi har nämligen haft vårt eget mirakel, men inget mirakel utan en ”långfredag” dvs en dålig dag (det får man nog påstå att Jesus hade alltså på lånfredagen). Vi hade en/några dåliga dagar. Vid en hård segling i vindar upp mot 15 m/s då vi ligger dikt bidevind så upptäcker vi att det inte funkar att segla med vårt nya stagsegel i vindar över 10 m/s och det är ju först då det kan bli aktuellt att rulla ut stagseglet. Detta är en stor missräkning, det innebär att hela investeringen är helt värdelös om detta inte går att lösa, seglet måste sys om. Inte nog med det samtidigt i den hårda vinden och tämligen grova sjön så börjar det att lukta diesel eller fotogen absolut lukt av någon petrokemisk produkt. Har ingen lust att kolla ner i maskinrummet då vi seglar utan skjuter det tills vi kommer i hamn. Väl i hamn öppnar vi motorrumsluckan och finner en massa svart olja i motorrummet. Vad kan den komma ifrån, det ser vid första anblick ut som något oljetråg läckt motorloja, således antingen ifrån huvudmaskin eller från vårt diselelverk, såg framför mig hur tusenlappar i reparationer bara flög sin kos. Nu var det inte så illa, det var vanlig diesel som läckt ifrån spridarna på elverket, den svarta färgen hade den antagit då den runnit via en ”skvalpbricka” som samlar upp vatten, olja och diesel vid service, den är av vanlig svartplåt och då man byter impeller så rinner det alltid ut en god mängd saltvatten så den ser tämligen anfrätt ut av rost, som uppenbarligen tillsammans med den ursprungliga svarta färgen och rosten gjorde att dieseln såg ut som gammal vevhusolja.

Vet inte riktigt om jag klarar att fixa det problemet själv vi får se.

Dagen därpå då vi motorerar ut på morgonen upptäcker jag till min fasa att vi inte får någon laddning ifrån huvudmaskin, INTE så bra, inget elverk och ingen laddning ifrån huvudmaskin då har vi bara solcellerna att luta oss mot. Det har nu gått några dagar med bara solceller och det har fungerat över förväntan.

Vad var det då för fel på generatorn. Såg tämligen enkelt ut, en lös sladd fann jag ganska kvickt det är väl bara att sätta tillbaka. Den var av typ flatstift så bara att sätta dit, men vid en noggrannare granskning så visade sig att själva hankontaktet brutits av, och jag har pinsamt nog hittills inte kunnat identifiera vart den suttit trots idogt letande och kontakt med andra Amelägare som skickat skisser och kopplingsscheman. Skall sägas att jag varit för lat för att skruva loss generatorn.

Miraklet i Grekland

Vi har klarat oss tämligen bra med solcellerna de ger över 100 Ah 24 v en hyggligt solig dag och en med växlande molnighet ca 80 Ah. Idag då vi är på väg ifrån Kea till Poros och Kerstin skall koka kaffe och eftersom vi har en solig dag så använder hon invertern och vår elvattenkockare på 2000 watt som drar sisådär 100A 24v. Vi går för motor då det inte blåser något och till vår enastående förvåning så märker vi att motorvarvet går ner tämligen rejält då vattenkockare går på, och det kan rimligen bara betyda en sak att generatorn alstrar ström och motorn får jobba hårdare, snabbt som ögat ner och kolla på ampermetern den visar – 45 A, men det borde vara -90 – 100 A, spänt väntade vi på att vattnet skulle koka klart och när vattenkokaren stänger av sig, se på fn om det inte visade på plus 40 A, genertorn ger mirakulöst nog ström till batterierna, den lösa sladden är nog till ladd lampan, men vi har tittat åtskilliga gånger på ampermetern då vi gått för motor och den har alltid visat – A eller endast det som solcellerna har givit. Den har absolut varit ur funktion men som sagt miraklens tid är inte förbi. Men som lök på laxen så har vår tryckvattenpump också fått ett eget liv, ibland går den och ibland inte, då den inte väljer att gå så får man gå ner i maskinrummet och knacka lite löst på tryckventilen så öppnar den och pumpar upp vattentrycket igen, det får man göra typ en gång om dagen, oftast i samband med kvälls-tandborstningen då man redan står i mässingen, eller då Kerstin gör sin morgontoalett och jag ligger och gonar mig i sängen, då hör man det dåna UUUPPPP INGET VATTEN då har Kerstin helt plötsligt världens furirs stämma, var kom den ifrån?

Segling

Glädjande nog har vi fått segla en hel del, till skillnad mot förra säsongen då vi mestadels gick för motor. Glädjen har dock inte varit 100 %ig då det rört sig om motvind och vindstyrkor mellan 10-15 m/s. Men det är ju bra att prova sådant också, då upptäcker man att bl.a. vår nya kutter fock inte funkar.  Att trots att vi bytt uthals linan till storseglet till lika del av vårt revsystem till en så kallad högkvaliativ Dynema lina så slirar den då vinden friskar i över 12 m/s och trots idoga försök att spänna den så den darrar som en fiolsträng så slackar den något vi hårda vindar med följd att underliket till storen helt plötsligt antar formen av en säck. Inte så effektivt vid kryss i hårda vindar. Här krävs rejälare doningar. Men glädjande autopiloten styr tämligen enkelt båten dikt bidevind båten är välbalanserad och roderutslaget är minimalt. Framfarten känns både stabil, bekväm och trygg, och att reglera segelytan fungerar utmärkt så på så sätt är vi mycket nöjda.

Blåsigt väder här är medelvinden långa stunder 15 m/s

Medelvinden långa stunder runt 15 m/s, här gör vi drygt 8 knop, men vi var uppe och nosade på 9 knop ibaland.

Här ligger vi förtöjda på utsidan vågbrytaren i Finikas på Siros, vi har drygt 70 m kätting ute så vi förväntar oss att klara en del sjö och vind. De flesta av våra båtgrannar har dock betydligt kortare kätting ute.

De på insidan låg betydligt tryggare än vi.

Vissa sover bättre än andra

Givetvis friskade vinden i på kvällskvisten, det blev tämligen skvalpigt, men vi låg trots det ganska bra, även om det gungade en del, vi väger ju 20 ton så vi gungar sannolikt mindre bl.a. beroende på det. Några båtar bort hade vi noterat en som lagt tämligen kort kätting men tvärs över grannens, han räknade kanske med att sitta i grannes kätting. Det var två ”mindre” båtar typ 35-38 fot. Den med kort kätting tvärs över grannen gungade nu våldsamt i vinden, bommen svängde vilt då den var dåligt fastgjord och langångsplankan slamrade både emot land och emot båten. Grannen till honom var mycket upprörd och orolig då båten ideligen slog emot hans båt och ibland nästa tycktes klättra upp på däck på hans båt. Inge ägare syntes, de var väl och käkade i land tyckets alla tro. Hamnkapten tillkallades, men det var inte mycket han kunde göra. Han gick dock ombord och försökte reda upp situationen så gott som möjligt, han passade på att knacka på om nu någon mot förmodan skulle vara ombord, och till allas vår enastående förvåning uppenbarar sig två sömniga huvuden som ser helt frågande ut. Min gissning, de hade tullat på både den ena och den andra flaskan, inga sjömän var de heller, hamnkapten fick ge dem klara instruktioner för att de skulle kunna få någon ordning på sin båt. Nu var det dags att ta tag i nästa grannbåt som också gungade våldsamt, och till vår förvåning då hamnkapten knackar på kommer det ut 5 sömndruckna män som ser helt förvirrade ut. Hur är detta möjligt?

Själva bevittnade vi det hela med både förvåning och med ett leende man slutar aldrig att förundras. Vid 1:30 tiden tyckte vi att det var dags att försöka sova, vi låg säkert men det plaskade rejält mot kajen så vi sov med kläderna på för att snabbt kunna ge oss iväg om det skulle behövas. På morgonen var allt lugnt

Dagen därpå såg det ut så här inte en pust

Kosan styrdes mot Kithnos, en av våra absoluta favoritankringsställen

”Sandbar bay” eller Ormos Fikiadha på Kithnos

Där vidtog en del arbete bl.a identifiera var skall den lösa sladden sitta?

Blev inte så mycket klokare av att jag fick det här kopplingsschemat via FB av en annan Amelägare

Tror att det är spridaren till höger som läcker

Det är den här tryckventilen som behöver sig en klapp då och då oftast på obekväm arbetstid, man får inget OB för det, måste ta upp det med facket? Facket är det frun det? Eller är det hon som är arbetsgivare? Tror hon nog sitter på två stolar, det är aldrig bra

Lite snickeriarbeten måste också hinnas med, här fixar jag en hylla att ställa vår nya vattenkylda kompressor för vår ena kyl som just nu inte funkar, den kommer inte heller att funka förrän jag får tag i slangar så att jag kan dra vatten ifrån Vattentanken för att kyla kompressorn med.

Men lite nöjen hinner vi med också, här en promenad på ön Kea

På den här stranden på KEA fanns det en trevlig restaurang där vi träffade en annan Amelägare som håller i FB sidan för Amelägare. Det är andra ”båten” på kort tid som vi mött via FB, den andra var en HR 42 Giggles som seglas av ett holländskt par, den mötte vi genom ”Women Who Sail the Med”.

Den främre motorbåten fick sitt ankare uppdraget av en något mindre motorbåt som ni kanske skymtar bakom den främre motorbåten. Detta är en mycket vanlig företeelse att ankare korsar varandra, men den här gången blev det en extra knorr på det hela. Den felande båtägaren var sannolikt nybörjare, och han lyckades med konststycket att få in sin egen ankarkätting i en av sina egna propellerar!! Inte helt enkelt att klara det, dvs att få in sin egen kätting i sin egen propeller. Det tog sin tid att reda ut det hela.

Märkligt nog sade Kerstin när han var på väg in att hoppas att han lägger sig bredvid oss så vi slipper att få någon hyrbåt bredvid oss. Och jag svarade ja motorbåtsförare är oftast betydligt mer skickliga att hantera sina båtar, se där så fel vi hade denna gång, men annars så är det nog så att de som har motorbåt ofta hanterar sina båtar mycket skickligt.

Infartsfyren till Limin Ay Nikolaou Kea

På Kea ser man tyvärr väldigt många påbörjade hotell och husbyggen uppenbarligen var man på gång innan finanskrisen men hann aldrig färdigställa byggena

Här ser det tämligen klart ut bara att flytta in skulle jag tro, men mycket såg ut så här….

Här är de nästan klara, men det fans massor med ställen som bara var påbörjade, tragiskt

Tidigare var tanken att vi skulle gå söder om Peloponnesos, men vindarna såg inte ut att vara gynnsamma för det, så nu befinner vi oss på Poros och räknar med att ta Korint kanalen mot Joniska havet om några dagar.

Idag gick våran stereo sönder den käkar Cd’n men spottar inte ut dem, trypiskt

Sista dagarna i Turkiet

Efter 8 månader var det dags att lämna Turkiet, en tid som varit mycket givande på många sätt. Turkiet är definitivt en av pärlorna i Medelhavet vad gäller seglings och naturupplevelser, många fina vikar gott om ankringsplatser, även under högsäsong har vi alltid hittat en bra ankarplats. Övervintringen i Finike levde upp till våra höga förhoppningar om en trevlig social tillvaro. Turkarna själva har varit fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Enda smolket i glädjebägaren har varit det byråkratiska krånglet att få vårt ettårsvisa som också blev dyrt, men kostnaden har säkert kompenserats av att det har varit mycket billigt att leva i Finike. Grönsaker och specerier är MYCKET billiga, klart billigare än vad vi funnit i t.ex Grekland, restaurangbesök likaså. Internet är billigt ca 100 kr för 4 gb.

Vi har seglat kuststräckan söder och öster om Bodrum förutom nu på slutet då vi tog en avstickare norr om Bodrum. Tyvärr så är den sträckan tämligen sönderbyggd med en mängd hotell och ”stugbyar” modell mycket större, och det mesta såg tämligen nybyggt ut. Jag undrar hur de skall kunna fylla alla dessa hotell och stugbyar med nya turister med tanke på det politiska läget, redan nu är det mängder med hotell i Antalya som gått i konkurs och många av dem är till salu. Bokningsläget rent generellt lär vara mycket lågt, vissa vi talade med nämnde 40 % mindre bokning än förra året. Vi kan bara hoppas för innevånarna att läget förbättras, vad man än tycker om Erdogan så är det fotfolket som drabbas då turismen sviker, det är mängder med människor som är direkt eller indirekt beroende av turistnäringen.

Ett av många nybyggda hotell

Denna härliga strand ligger i Didimi där vi klarerade ut ur Turkiet, lägg märke till den stora flaggan mitt i bilden, det flaggas på rejält på de flesta håll och stort skall det vara….

Och högt skall det vara….

Det här kallar jag en rejäl flaggstång

En sista öl fick det bli innan vi lämnade Turkiet

Farväl Turkiet och tack för alla trevliga upplevelser och miljöer

Samos, Grekland

Vårt första uppehåll blev Samos Grekland där vi mötte upp med vår dotter Emelie och hennes pojkvän Axel som har påbrå ifrån Samos. Det är alltid en glädjestund då man får träffa något av sina barn och denna gång fick vi rå om Emelie och Axel en hel vecka.

Basen blev Pithagorion en mycket charmig och mysig liten stad

 Vi blev inbjudna av Axels släktingar för att fira en traditionell Grekisk påsk med helgrillat lamm och en massa andra anrättningar, en mycket trevlig upplevelse.

Ser kanske inte så smakligt ut men det smakade underbart, rullen bakom lammet är 90% inälvor ifrån en get omlindat med något som jag aldrig förstod vad det var, men det smakade definitivt som inälvsmat typ pölsa smak, men så mycket mer

Här den stolte kocken

Massor med mat och en och annan öl, men det gick betydligt mer städat till än en traditionell svensk midsommar, även om vädret var som man vill att det skall vara på midsommar lagom varmt så att man kan sitta i solen men helst i skuggan, m.a.o. perfekt väder.

Tillvaron i Grekland är minst sagt utmanande med en ekonomi i fritt fall, extremt hög arbetslöshet, stundom mängder med flyktingar, som man nu inte såg något av sedan avtalet med Turkiet (kan vara andra orsaker också, är ingen expert på flyktingfrågan). Tyvärr tror jag många potentiella turister sviker öar som Samos och Kos etc. på grund av allt man hört om mängder med flyktingar, men som sagt, nu såg vi inga flyktingar alls under hela vår segling ifrån Turkiet mot Samos. I höstas såg vi däremot många flyktingar när vi var på Kos.

Xenia som var vår grekiska värdinna var fantastiskt tacksam över att ha ett heltidsjobb dvs. 9 timmar per dag 6 dagar i veckan. När jag sa att det lät tufft med 9 timmar 6 dagar i veckan sa hon vi är mycket lyckligt lottade vi klagar absolut inte. Lönen var inte speciellt hög heller inte ens mätt med kostnadsläget i Grekland. Det var uppenbart att de flesta var mycket oroliga över hur turistsäsongen skulle bli det var heller ingen tvekan om att den inte startat bra.

Jag kan bara hoppas att turisterna kommer som vanligt så att de hårt prövade Grekerna kan få en tryggare tillvaro.

Vi hyrde bil och besåg Samos som har många ansikten, lite karga klippor, ett fantastiskt grönt och skogigt bergslandskap, sköna stränder och mängder med gammal grekisk kultur, bl.a. så är Pithagoria född på Samos.

En vacker vy mot sydväst notera geten i förgrunden det var många getter och en ”fåraherde” strax intill, det heter väl inte getaherde?

Man tillverkar mycket vin bl.a. ett sött vin som påminner mycket om Suternvin

En trollskog på Samos?

Vackert eller hur? Trodde inte att det kunde se ut så här på någon Grekisk ö

Eller så här

Kommer ni till Samos måste ni besöka den lilla ”bergsbyn” Manolates

Och gå på restaurangen Loukas De serverade fantastiskt goda smårätter i en helt underbar miljö till mycket förmånliga priser.

Och besöka de mysiga gränderna

Givetvis finns det många stränder, denna lär vara mycket populär bland tyskar

Xenias son Kostadinos som till vardags seglar optimist fick ta över kaptensplatsen på våran båt, han ser ganska nöjd ut tror Kerpa fick godkänt av honom.

Då vi hade hyrbil passade vi på att bunkra lite av livets nödvändigheter, dessutom så blev vi försedda med mängder av lokalt hemproducerade produkter såsom oliver, getost, vin och Souma /stavning???) Samos motsvarighet till Grappa. Allt smakar helt underbart.

Vi hann också med att fira att Axel som precis köpt ny lägenhet nu fick sin gamla såld under tiden vi var på Samos, jag tror en stor sten föll ifrån hans bröst då den affären blev klar. Givetvis firade vi med Champagne som vår förra besökare Thomas hade med sig, men blev blåst på att smaka av, men du ser att den kom till god användning

En sista avskedslunch på stranden innan det var dags för ungdomarna att fara hem, det föll en liten tår av saknad då de lämnat oss.

Brödbak

Om brödet i Turkiet finns det mycket säga men få av dem är av positiv karaktär. Det tillsamman med att vi har besökt tassemarkerna där det är glest mellan butikerna så har vi känt oss motiverade att baka bröd.

Torr jäst, brödkryddor, vetemjöl etc fanns ombord så vi skred till verket. Inget speciellt avancerat att baka bröd, men vi ville prova att baka bröd i Miniugnen, som vi annars endast bakat typ sockerkaka i, men det borde gå att även baka matbröd i den. Degen blandas och får jäsa direkt i miniugnen

”Styrman” har inte full koll på sin huvudsyssla utan lägger fokus på degen, slät och fin skall den vara

Här står den färdigjästa degen nu på Spisen.

Ser helt OK ut eller hur?

Smakar helt fantastiskt med Västerbottenost och Turkisk marmelad

Fördelen med att baka i miniugnen är att det spar gas drygt 20 minuter på lägsta lågan, ingen förvärmning av ugnen behövs heller, och det blir betydligt mindre värme som alstras i båten, vilket är mycket viktigt inte minst här nere i värmen.

Men experimentlustan var inte över med det. Vi måste prova att baka i grillen också, går det undrar ni kanske? Japp går utmärkt

Denna gång fick brödet jäsa i en silikonform

En baksten läggs på grillen, den uppmärksamme lägger kanske märke till att den är lite kantstött, det beror INTE på att vi använt den flitigt, utan på att den var dåligt stuvad och kom farande som en projektil ut ur ugnen under en kryss häromdagen i 10-15 m/s vind, som väl var gjorde den mirakulöst nog ingen skada på inredningen, den tog så att säga alla smällar själv.

Även här blev resultatet mycket bra, men det drar betydligt mer gas, ”ugnen” och bakstenen behöver förvärmas drygt 20 minuter och därefter gräddas i drygt 20 minuter allt detta på full kula så absolut inget för den som vill spara på gasen, men all överskottsvärme hamnar utomhus en klar fördel om det är tryckande varmt, och grillen är ju uppvärmd och färdig att grillas på direkt om man planerar så.

Ett recept på bröd

• 2.5 dl ljummet vatten
• ½ halvt paket torrjäst
• Brödkrydda och salt efter behag
• 1 msk olivolja
• ½ tsk socker
• Sista resterna av muslin som inte räcker till en morgonportion
• Sista resterna av Kellogs ”Red Berrys” ni som äter dom vet att det brukar vara tämligen mycket ”bös” i botten av påsen ta det.
• Lite solrosfrön och torkad frukt i småbitar
• Vetemjöl tills degen fortfarande är tämligen klibbig men inte ”våt”

Blanda ordentligt tills degen är blank, lägg den i en mjölad form, med fördel miniugnen låt jäsa, grädda till 97 graders temperatur i mitten av brödet, låt svalna.

Gör en macka med lagrad ost lite marmelad och en kopp the, smakar helt underbart i alla fall om man bor på en båt och det inte finns något bageri typ Gateau i närheten.

Grillen går ju utmärkt grilla på också

Och en bra anledning att ta ett glas vin om man nu behöver någon speciell anledning för det?

Mat (och dryck) blir viktigare ju äldre man blir, så är det i alla fall för oss

 Här en riktig högtidsstund, Småländska isterband med stuvade morötter, kan det bli godare…

Underhåll

Vi har noterat att vi fått galopperande korrosion på mesanbommen, inte så bra, korrosion vill man absolut inte ha. Nu är det inte första gången vi har bekämpat korrosion vi hade det runt bom- mastinfästningen, och då jag mätte potentialskillnaden mellan den rostfria bulten som håller bommen fast i masten så var det 0,7 volts potentialskilland, hittar man några fler sådana ställen ombord kan man koppla ihop dem och få tillräckligt med volt så att man kan driva sin mobiltelefon med den, inge mer laddningsproblem för mobilen, men ack så dyra reparationer. Detta måste åtgärdas omedelbart. Vi demonterade bulten och fann att den var ”helt” isolerad ifrån aluminiumet i mast och bom med kraftiga lagerytor av plast, vad som orsakade korrosionen och potential-skillnaden var saltavlagringar, så nu har vi lärt oss att vara noggrannare och mer frekventa med att skölja bort saltet som stänker upp över båten.

På mesanbomen uppmätte vi hela 1.4 volt mellan bultarna som håller fast blocket och aluminiumbommen inte undra på att man kan se skillnad i korrosion efter bara några dagar mellan inspektionerna.

Här är blocket bortaget (ett på var sida) därefter dit skruvat igen med en rejäl dos av TefGel, en smet som bl.a. riggare använder mellan rostfritt och aluminium. Nu kan man inte mäta någon potentialskillnad. Nu återstår det att hitta lämplig färg för att fixa så det ser mindre illa ut. Perfekt blir det inte förrän man lämnar bort hela bommen för professionell målning, men det får i så fall bli i samban med att man byter den stående riggen.

Även vinscharna har fått sig en översyn, uppenbarligen i samband med brödbaket, kanske var det den kryddan som gjorde att det smakade så gott? 

När är det säsong att segla i Turkiet

Vi har endast erfarenhet av en ”vinter” här nere men om den är representativ så kan man segla hela året här nere om man bara har en värmare ombord alltså alltid säsong. Vi har haft väldigt få om några oväder, varmt har det varit i stort sett alla dagar, och hela mars och april har det varit som svensk sommar varmt om dagarna och lite kyligt på kvällen och en vattentemperatur runt 18-19 grader. Många vill ju helst vara ensamma i vikarna och det har vi varit, så pass ensamma att vi fått lite lappsjuka och försökt söka någon hamn där vi inte varit ensamma. Vattnet är dessutom mycket klarare antagligen bl.a. beroende på färre båtar som stökar omkring, men antar att vattentemperaturen gör att det är mindre mängd plankton (är dock ingen marinbiolog så här kan jag vara ute och cykla)

Vårt nymålade (vitt och gult) ankare som vi såg vid sidan av båten då vi vaknade i Knidos detta är taget drygt två meter ovanför vattenytan och det är ca 10 m djupt!

Så här ensamt och vackert kan man ligga …..

Eller så här

Vi får väl hoppas att det inte är lika ensamt när säsongen startar på riktigt, Men jag tror nog att Herr Erdogan får reparera relationerna till både den ena och den andra……

….om inte badvakten skall få sitta ensam hela sommaren. 

Arbetsmarknadspolitik i Turkiet, det kostade 20 tl (ca 60 kr) att komma in på denna ö, det var personal som tog betalt, det var vakter i badtornet och under de två dagar vi låg på svaj, såg vi en (1) besökare förutom oss själva.

Rejäla gångar har de gjort också, de kanske hoppas att de skall stå lika länge som ruinerna efter stadsmuren i bakgrunden, eller den mer än 2000 år gamla teatern som också fans på ön

Vårblommorna håller på att blomma ut, men sommarblommorna är på väg

Hit kom vi för att se lite människor samt möta upp Thomas och Irene på Lira för en gemensam middag ombord ,mycket trevligt och välbehövligt efter eremittillvaron tidigare

Platsen heter GUEMUESLUEK och ligger strax NW Bodrum, ett måste om man är i närheten, såg först inte mycket ut för världen, men var fantastiskt mysig och lite ”relaxed” och här var det liv och rörelse ibland restaurangerna.

En lågbudget brygga varför krångla till saker och ting? 

Fast det finns ju de med betydligt mer resurser

Båten är bara 86 meter lång och som om det inte skulle vara nog så har han en följebåt med lite ytterligare förströelsesaker….

… helikopter, racer båtar och vem vet vad som gömmer sig mer därinne. Jag hade hört talas om de med följebåtar, skälet skall vara att det ser så fult och vulgärt ut med alla dessa leksaker ombord på huvudfartyget. Nu har jag sett med egna ögon att det existerar.